Frågar du en berlinare vart du och din darling ska gå för en romantisk abend á la Berlin så kommer du med stor sannolikhet få ”Modersohnbrücke” som svar.

Här, mitt på bron, sitter varje kväll mängder av par bredvid varandra. Kuttrandes, med nyförälskade ögon, en bier i handen och med blicken fäst på den, eh… vackra utsikten?

Jag må vara snobbig när det gäller fina stadsvyer – jag kommer ju ändå från en av världens vackraste städer, Stockholm, men alltså – järnvägsspår? Inte är det något jag går igång på i alla fall.

Under flera år har jag gått runt och tyckt synd om de stackars berlinarna som uppenbarligen är så fattiga på vackra vyer att de tycker att utsikten från Modersohnbrücke är en av de bästa. Men, för några veckor sedan fick jag äntligen en vettig förklaring till varför så många envisas med att gå dit.

Det handlar om tv-tornet. Såklart. Och om solen på väg ner. Och en effekt som uppstår när solen står precis bakom tv-tornets spegelkula. Det ska tydligen vara alldeles fantastiskt. Som att tornet vore ett helgon, en religiös uppenbarelse.

Det här händer väldigt sällan så visst, nog tycker berlinarna att Modersohnbrücke är ett fint ställe i sig (det förstår man också om man googlar runt lite, här och var står det saker som att ”Modersohnbrücke är romantik i sin renaste form”) – men vurmen blir i alla fall aningens mer begriplig.

Det handlar helt enkelt om jakten på effekten. Tänk om solen ställer sig rakt bakom tv-tornet just ikväll? Wow.

Jag får nog ta maken i ena handen, en kyld öl i den andra och sätta mig där jag med någon kväll.