Blondinbella har gjort det, liksom Kenza och Anna Wahlgrens dotter Felicia Feldt – brutit med en familjemedlem. Men hur fattar man beslutet att någon man känt i hela sitt liv inte får vara en del av det som ska komma, av framtiden? Vi har träffat Louise och Jeanine som har brutit med sina pappor efter flera år av konflikter.

av KATARINA WENDELIN foto OSKAR ALLERBY och CAROLINA BYRMO

 

Handen upp du som INTE bråkat med syrran, brorsan, kusinen, moster, farbror, mamma, pappa, far- eller morföräldrar. Just det – been there, done that. Enstaka gräl eller konflikter lär blossa upp i den bästa av släkter över allt från barnuppfostran och julfirande till husbyggen och arv. Men medan stridsyxan oftast begravs och minnet bleknar med tiden, är vissa konflikter svårglömda och somliga familjeband bortom lagning. I slutet på året bröt Isabella ”Blondinbella” Löwengrip med sin pappa liksom Kenza Zouiten bröt med sin några månader tidigare. Bloggarna har inte gått in på närmare detaljer över vad som orsakade brytningen men har uttryckt sin sorg över saken online. Tidigare under året gav också uppfostringsexperten Anna Wahlgrens dotter Felicia Feldt ut självbiografin ”Felicia försvann” där åren med mamman utmålas som allt annat än harmoniska och stabila. 

C/o Hannah & Amandas par- och relationspedagog Lina Lindkvist säger att det inom en familj eller släkt, eller vänner emellan, förstås förekommer meningsskiljaktigheter.

– Det är ju helt naturligt. Men steget är långt från att man ofta ryker ihop eller går på varandras nerver till att ha en destruktiv relation där en av er, eller båda, konsekvent mår dåligt. Jag skulle säga att gränsen går just där. Om ni känner att alla andra vägar är uttömda och relationen kommit att bli direkt destruktiv – då kanske en brytning kan kännas som enda utvägen.

Lina Lindkvist tror att det i många fall finns alternativ att fundera över innan man gör något så drastiskt som att bryta helt. Kanske behöver ni ta en paus ifrån varandra för att få till en förändring eller förbättring? Kanske behöver ni ändra era nuvarande rutiner och prova nya? Ett första steg kan vara att förklara hur du känner för den andre parten, att du inte tycker att kommunikationen er emellan fungerar och att du vill ha till en förändring.

– Be den andre ta ansvar för sitt eget mående och ta själv ansvar för ditt. Det behöver inte betyda att ni säger upp kontakten, snarare att ni skapar lite distans. Är det alltid vid jul som konflikterna blossar upp – börja fira just jularna isär. Vidta åtgärder som förändrar förutsättningarna för er relation för att testa om det fungerar bättre.

Försök att bena ut situationen för dig själv; är det den andres värderingar eller beteende som är problemet, är det något ni kan prata igenom? Eller handlar det om något ni skulle kunna se förbi, något ni kan låta bli att prata om – kanske kan ni enas om att vara oense?

– Men när gränsen är nådd, när det är berättigat att bryta är förstås upp till dig som mår dåligt i situationen. Ingen kan säga till dig hur dåligt du måste må för att få ”okej” på att lämna.

Kanske lever du i en våldsam, och på det sättet destruktiv, relation eller kanske beror er konflikt på vitt skilda värderingar som orsakar bråk eller osämja. Kanske rör det sig om medberoende, där en av er hela tiden tar hand om den andres problem.

– Ibland kan en paus, eller en tillfällig brytning, vara just vad som behövs för att få tillstånd en förändring eller förbättring. Däremot tror jag att många, och det är bra, tänker efter både en och flera gånger innan de väljer att permanent bryta. Ett sådant uppbrott är väldigt jobbigt i sig, och kan framkalla en känsla av att förlora en bit av sig själv, det vill säga det kan spä på de svåra eller negativa känslor du redan brottas med.

Har du ändå bestämt dig för att bryta upp så är ett ärligt och bra avslut viktigt för er båda. Att bara låta relationer ”rinna ut i sanden” eller att göra slut kortfattat och utan förklaringar via sms eller mejl är oftast att göra en redan jobbig situation ännu svårare. Har du lättare att uttrycka dig i skrift än i tal kan du förstås skriva ner dina känslor, men försök att träffas också, för att ge den andre chansen att ställa frågor och prata om sina känslor, föreslår Lina Lindkvist.

– Det kan också vara en bra idé att gå och prata med någon – antingen själv, för att bearbeta det som sker, eller tillsammans med den andre. En familjeterapeut kan hjälpa er att nå en ökad förståelse sinsemellan eller om ni fortfarande vill bryta – ett bättre avslut.

 

”Därför bröt vi med våra pappor”

Louises pappas förväntningar, oförmåga att glädjas med sin dotter och kontrollbehov ledde förra året till att hon bröt kontakten. Det var inte ett enkelt beslut men i framtiden hoppas Louise att hennes pappa kommer att försöka skapa en kontakt. 

” – Jag har brutit med min pappa flera gånger i mitt liv, senast förra året. Då bestämde jag mig för att jag inte längre kan ha kontakt med honom. Han är inte engagerad i mitt liv och han bryr sig inte, han har inget intresse i vad jag gör och uppmuntrar inte mig i det jag valt att göra. När det går bra för mig så gratulerar han inte utan vill att jag ska flytta tillbaka till min hemstad och göra det han vill. Jag driver eget företag och det tycker han att jag ska sluta med och de utbildningar jag gått tycker han inte räknas. Jag tror att hans attityd har att göra med hans uppväxt, vilka värderingar han fått och har. När mina föräldrar var gifta hade han ett bra jobb och var mån om sitt utseende, sådant som är viktigt för honom. Ibland känns det som att han kanske är avundsjuk, att han känner sig ensam. När jag var yngre tog jag åt mig och sörjde att jag inte hade en pappa som ställde upp och stöttade, då tyckte jag synd om honom. I dag har jag nått en punkt där jag inte kan ha ett förhållande med honom eftersom det känns som att han förväntar sig att varje gång jag ringer så ska jag ha kommit på bättre tankar angående var jag ska bo och vad jag ska jobba med. Han förstår mig helt enkelt inte. Mina föräldrar skilde sig när jag var tio och jag bodde hos mamma. När jag var runt 16–17 år så slutade min pappa att höra av sig. Under ett halvår hörde vi ingenting. Det var vår första brytning, på hans initiativ. Då bestämde jag mig för att vi nog aldrig skulle ha ett normalt pappa och dotter-förhållande. Efteråt krävde han ändå att jag skulle ringa honom varje dag medan han aldrig hörde av sig – och så såg vårt förhållande fortfarande ut till och med förra året. Han krävde att jag skulle höra av mig men ringde själv aldrig. När vi pratade klagade han över allt som är jobbigt i hans liv men frågade aldrig hur det är med mig. Pappa är nog egentligen rädd för att mista mig och samtalen fungerade som en slags kontroll eller rutin i hans liv. Men jag har ändå alltid haft tanken om att en familj ska hålla ihop, att man inte ska bryta sig loss utan vårda relationerna. Och föräldrar blir man inte av med. Därför har brytningen jag gjort nu varit jobbig för mig, att komma till insikt om att han inte har rätt att finnas i mitt liv oavsett vad han gör eller säger bara för att han är min pappa. Om han är intresserad så kan han höra av sig men jag tänker inte längre aktivt försöka upprätthålla vårt förhållande. För ett år sen hade jag gråtit över detta men i dag har jag insett att man inte beter sig som han gör. I framtiden hoppas jag att han kommer att höra av sig och försöka skapa en kontakt men jag har inga förhoppningar om en beteendeförändring. Just nu är det sundast för mig att låta relationen vara.”

Louises tips till dig som funderar på att bryta:

• Är relationen inte stöttande längre? Är det bara du som hör av dig och bara du som lyssnar? Dags att se upp – precis som i en kärleksrelation krävs det engagemang från två håll.
• Ha tålamod. Men känner du att relationen börjar ta för mycket energi, att du mår dåligt, så låt den vara. Du behöver inte säga att nu bryter du, utan låt den ligga och vila.
• Släpp inte taget om fler i familjen samtidigt. Låt inte en sämre relation förändra hur du ser på övriga familjemedlemmar – i början förstod resten av min familj inte när det gick ut över dem, när jag inte ringde för att det kändes konstigt att bara utelämna en ur familjen.

 

Flera år av gräl och kommunikationsproblem låg bakom Jeanines beslut att för fyra år sen slutgiltigt bryta kontakten med sin pappa. Hon har i dag inget intresse av att återuppta relationen och säger att de helt enkelt är för olika som personer. 

”Min pappa och jag har aldrig riktigt kommit överens. Han är en person som tar energi och aldrig ger tillbaka annat än negativitet. Vi är väldigt olika och har valt att leva våra liv på väldigt olika sätt, till exempel vad gäller jobb. Under min uppväxt kontrollerade han mig extremt mycket och jag hade ingen privat sfär. Jag tvingades gå hem tidigt från skolan för att vara hemma i tid när han ringde för att kontrollera att jag var hemma,
annars fick jag utegångsförbud. Jag gjorde också mycket hushållssysslor, annars fick jag inte leka med mina kompisar, och fick utegångsförbud om jag var så lite som fem minuter sen. När jag var 15 flyttade jag hemifrån och hade ingen kontakt med min pappa på två år. Tills för fyra år sen gav jag honom många chanser och återupptog kontakten men varje gång blev det fel, ibland efter en dag, ibland efter en vecka. Han kommer gärna med personangrepp och säger allmänt elaka saker till mig till exempel misstror han jobbiga saker som jag utsatts för i ungdomen, som jag till och med gått i terapi för. Att ens pappa inte tror på en känns väldigt svårt och jag behöver faktiskt inte ta den skiten från honom. Jag är en stark person och jag klarar mig utan hans bekräftelse. Varför han är som han är har jag ingen aning om men jag tror att människor som mår bra i sig själv och har ett rikt liv inte behöver vara taskiga och trycka ner andra. Kanske känner han att han behöver klanka ner på mig för att bekräfta sig själv men jag har faktiskt ingen aning. När jag var runt 20 bad han om ursäkt och sa att han förstod att han behandlat mig illa. Det tog en vecka och sen var vi tillbaka i gamla hjulspår och hans ursäkt kändes som ett sätt att försöka få kontakt med mig, inte som ett genuint förlåt. För fyra år sen talade jag slutligen om för honom att vår relation var över, jag ville inte ha något mer med honom att göra. Det var samma problem som dök upp om och om igen men nu hade jag också flyttat till Stockholm och fick höra att jag inte skulle tro att jag var något. Han har skickat mig vänförfrågningar på Facebook och försökt kommunicera via min bror och det kanske låter känslolöst men jag har struntat i dessa försök. Det skulle ta för mycket energi från mitt liv att lägga ner tid på relationen till honom, jag har lärt mig att det inte spelar någon roll hur många chanser jag ger honom, det slutar alltid på samma sätt. Ibland kan jag sörja att mina framtida barn inte kommer att ha en morfar men jag saknar inte honom. Jag kan sakna att ha en pappa men jag kommer att stå fast vid mitt beslut.”

Jeanines tips till dig som funderar på att bryta:

• Följ din magkänsla. Har du inget intresse av att vårda den här relationen längre så ta en paus. Om du saknar personen i fråga så kan ni försöka jobba på det men lyssna på din inre röst – vad vill du? Om du inte skulle stanna kvar i ett destruktivt kärleksförhållande så finns det inget som säger att du inte kan kapa ett destruktivt familjeband.
• Gör det som får dig att må bra. Om jag inte följt min egen vilja hade jag aldrig haft det liv jag har i dag. Omge dig med positiv energi och positiva människor.
• Sluta ha dåligt samvete. Jag har fått höra att det är synd om min pappa och att jag gjort fel som brutit men jag måste göra det som får mig att må bra, inte det som får mitt liv att bli sämre.