Det är lätt att vara efterklok – men åh, så roligt! Därför bad vi de coolaste, tuffaste och smartaste kändiskvinnorna vi känner att lista vad de önskar att de hade vetat när de var 20 år.
Den här veckan: Rachel Mohlin.

av KATARINA WENDELIN

”Att man alltid kan börja om med allt”
– Man kan börja om med jobb, kärlek och klädstil ända upp till 89-årsåldern! Det finns liksom ingen utstakad väg när man ska vara klar med allt. Jag fick åldersnoja när jag var 20 och trodde att livet var slut. När man är ung tror man ofta att allting som är just nu kommer att vara så för alltid. Jag kunde tro att jag skulle vara ledsen livet ut om något dåligt hänt. I stället borde jag ha tänkt som jag gör nu, att det kanske är jobbigt just nu, men det blir som tur är bättre sen.

”Att jag borde satsat på IT”
– Att jag inte för ett kort tag bytte bana och hookade upp med Jolt Cola-typerna och startade ett litet IT-bolag som racerväxte och sen kanske hade gett mig en skön trehundramillars-exit.

”Att jag inte borde solat solarium”
– Det är sant, jag solade solarium. Jag solade som en tok. Jag skulle ha burit min blekhet med stolthet i stället och väntat in den tsunami av finfina BUS-produkter som kom runt 2003. Nu har jag det där med solariet bakom örat och har haft lite hypokondri vad gäller hudcancer – jag kollar ofta upp mina prickar.

”Att man faktiskt får sluta läsa böcker precis när man vill”
– Fram tills jag var, tja, 27 kanske, tvingade jag mig alltid att läsa ut alla böcker jag börjat på. Märklig artighet, det där! Jag skulle ha rest i stället. Samman­taget artighetsläste jag kanske i ett år. Se där, jag hade faktiskt haft tid med den där jorden runt-resan!

”Att det är kul att universitets­plugga”
– Jag skulle ha pluggat på universitetet, kanske på annan ort, kanske i Uppsala och bo på korridor! Jag är den enda i min familj som inte läst minst fyra år på universitetet. Jag hade nog älskat att dela kyl med sjutton andra och kroniskt bakis-panikplugga till tentor.

”Att magiska bh:n skulle försvinna”
– Jag skulle ha tjackat upp mig på den där magiska bh-modellen som Chantelle hade fram tills jag var typ 23. Då slutade de tillverka den och det vällde in stoppade bygel-bh:ar på marknaden som inte alls hade samma magiska, eh, ”touch”, som just denna modell. Jag hade kvar blott en som jag slet ut till något nätliknande innan den fick dö.

”Att man ska köpa saker som håller”
– Min konsumtionsprofil är numera låg och jag shoppar färre saker men med längre bäst före-datum. När jag var yngre impulshandlade jag kläder och skor som höll max någon timme. Jag skojar inte. Jag minns särskilt de högklackade mockastövlarna som höll ut till taxin – sen rök klacken. Ett annat kärt minne är klänningen i polyester som nästan brann upp vid första strykningen, för att inte glömma väskan som klarade maxtyngden ett gram innan axelremmen for sin kos.