Ja, då är man tillbaka på samma rum som jag kom till den 28 december! En 9 000 km lång tripp är gjord och man är många erfarenheter rikare = dä ä livet, dä se!!

Det blev en sen start och sträckan var bara 200 km, rakt och vinkel med några kurvor, vi kom upp i ett snitt runt 145 km/h och vi som startade mellan de två som kunde vinna rallyt var laddade. BMW mot VW! Före start kom Sainz kartläsare och bad oss att vi skulle stanna om de kom ikapp oss! 

Alla 4 laddade fullt och i mål skilde det 1 minut mellan oss alla, vi kom in som 3:a. Vår Matador Carlos Sainz vann rallyt för Nasser. Och det var nog precis vad VW ville skulle hända. Nu var alla nöjda och glada. Det var enormt mycket publik och ett stort uppbåd efter hela vägen (350 km) in till målgång i BA. 

Chichi och jag konstaterade att vi gärna skulle kunna ta två veckor till direkt, så roligt och spännande har vi haft det. Men nu var det roliga slut för denna gången och mina tankar på väg tillbaka i bilen var en ”rerun” av dagarna och skillnaden av att ha en ”ungtupp” som förare. 

Det är en skillnad och speciellt i ”mogenhet”, inställning och attityd till det som sker och händer. Bra träning för mig. Så vägen hem blev en ”coachinglektion”. Som jag sa till Chichi, från en mogen kvinnas verklighet och syn på det vi gjort under detta Dakarrallyt.

Direkt från bilen kl 20 in i duschen, på team middag och sedan på Red Bull-partyt som VW bjudit in oss till. Men jag var där en timma och nu är jag tillbaka på hotellet för att skriva till er – mina trogna blogg läsare – och så ska jag packa och fixa för prisutdelning och hemresa i morgon.

Här har jag ett foto på vinnarbilen – bakifrån – men det är det man ser då man inte vinner…. baken på vinnaren…..

Jag ska åka hem och  ta tag i 2010 och göra ett super år av det. Har en massa olika planer på gång, så jag måste nu planera, strukturera och skapa min ”årskarta” att navigera efter.

Njut av söndagen och så ser vi alla fram emot ett spännande 2010!

Vill tacka alla för att ni följt mig och Aftonbladet som gjort det möjligt för mig att dela med mig lite av vad som händer i ett Dakarteam. Det var verkligen kul att även få köra alla sträckor här i Sydamerika, för som det ser ut nu kommer Dakar tillbaka till Afrika nästa år.

Rally raid hälsningar 

Er Tina

En strålande morgon var det när jag öppnade dörren kl 6 i morse. Som vanligt sover Chichi tills det är 30 minuter kvar och jag går alltid och käkar frukost och sedan tar jag med 2 frallor, en banan och juice till Chichi. 

I morse fick vi starta som 15:e bil och hade 8 bilar som körde långsamt före oss, så det blev en jakt redan från första kilometrarna. Men efter 50 km hade vi lyckats ta 5 och sedan var det att jaga vidare i dammet. Men det är vi ju vana nu, hi hi. Inne på sträckan har vi ”radarzoner” som vi kör 30 eller 50 km/h i och idag ville Chichi köra om bilen framför som vi också måste hålla bakom oss för att vara kvar på 5:e plats. Så det blev en liten dust – i vissa lägen tror jag att killar bara har ”manliga” gladiator gener (är helt säker)! I målet var det sedan meningsutbyte mellan honom och Sousa. Till slut fick jag bara gå in och BRYTA!! Ibland blir det bara för mycket! Och lika var det mellan Sainz och Nasser, de är också som hund och katt. Körde i varandra och allt möjligt. Som tjej här blir man bara stum???? Finns mycket att göra som coach här ;o)))

Vi hade en super tid med tanke på vart vi startade, så vi kom in som 3:a. Snabbast var vår teamkompis Peterhansel och sedan Nasser före oss och efter kom Sainz. Så nu har alla 4 förarna fått gå till tävlingsledningen för att intyga att alla ska vara och köra sportsligt i morgon. Har aldrig varit en sådan fajt i Dakars historia. Ni kan tänka er att köra 15 dagar och bara ha 2 minuter och 49 sekunders skillnad mellan två bilar – imponerande och fränt!

Nu har jag fixat ett foto från vår ”bunker”. Här har vi sovit dessa två veckor.

Jag tackar för alla fina inlägg och det känns underbart att veta att man har sådant stöd!

Sedan fick jag en fråga från Fredrik om hur bra jag är på att skruva och jag är absolut ingen mekaniker, men med allt som hänt med bilen under denna resa har jag blivit så mycket bättre ;o) Nu kan jag snart byta allt jag med på bilen! Det är Chichi som är den som kan skruva och jag är hantlangare – men det är det som kallas ”teamwork”. 

Är redan klar med roadbooken och ska nu gå på middag i lugn och ro och kunna sitta ner och prata. Sträckan i morgon är mycket ”rakt och vägbyte”, men det var där Chichi körde sönder sin bil förra året och förlorade 2 timmar! Han vill köra för en sträckseger i morgon också, så jag säger som Nasser: ”Inschala” (eller hur man stavar det på arabiska?).

LET THE BEST TEAM WIN!! 

Ha en strålande lördag så får ni mitt sista inlägg i morgon. 

Värmehälsningar från ett 35 graders Santa Rosa!!

Visst är det skönt att starta först och det inte finns varken bilar eller damm!! Man kan välja väg och åka på! Det gjorde vi också fram till km 75, då det låg en ”bautasten” i den steniga floden som vi körde i – och den träffade vi med höger framhjul – gissa att det tog stopp! Vi bröt av både bärarm och drivaxel. Där ute får man skruva själv – så det var bara att bita ihop. Plockade isär nästan hela bilen för att få fram alla verktyg och reservdelar! Det tog oss ca 1 timma och 30 minuter och då fick vi hjälp av en privat BMW-förare som heter Recardo från Portugal. Det var 48 grader ute i solen och gissa att det blir både svettigt och varmt!! Och varken jag eller Chichi kan alla namn på verktygen på engelska + spanska och så kom det åskådare och ville vara med. Ja, det var rörigt. Men vi fick fast allt och sedan körde vi på – och det var bilar och åter bilar framför oss. 

Idag var det 2 specialsträckor och den andra var bland det värsta jag åkt! 140 km av bara sand – dipp – diken – träd – buskar – djupa spår och branta krön! Stephane Peterhansel (vår kollega) kallade det för ”helvetets väg”. Och vi studsade och slog i – på ett ställe stod vi på nosen och sedan blev det ett riktigt stordike – där det tog stopp! Så just nu är både rygg och nacke stel – men jag är så enormt tacksam för mina underbara celler som klarar av alla strapatser jag utsätter dem för – vilket fenomen kroppen är!! Men nu kommer jag aldrig mer att åka en ”berg och dalbana” för det är ingenting i jämförelse med det jag åkte idag! Frågade Chichi på sträckan om det är så här kan känner det i kroppen när han kastar sig ut för bergen då han åker skidor. Han undrar nog ibland om jag är lite tokig som kan sitta bredvid och ha mina funderingar om vad vi pysslar med under dagen ;o))

Så det blev en sen kväll, är precis färdig med roadbooken och ska nu jobba med kartan. Samma visa varje dag och man hinner bara duscha, käka och sedan rullar det på. 

Jag vill att ni ska veta att vi också har underbara mekaniker som inte gnäller eller ojar sig när vi kommer in med alla dessa utmaningar varje dag!! Mekanikerna var stolta över att vi gjorde det så snabbt där ute i ”bushen”! Gud vad glad jag är för att vi jobbat med motivation och coaching under de senaste tre åren. Ingen hänger – utan alla pratar positivt om morgondagen och dagen idag är redan glömd!! Inget ältande här inte ;o))))) 

Men jag vill i alla fall också sätta in fotot från vår vinnarbil som var igår!!

Två sträckor kvar! I morgon blir det lite sanddynor och sedan supersnabbt på en 20 meter bred väg med grindgenomfarter som är 4 meter – så då blir det att hitta rätt bland dammet som vi kommer att få i morgon eftersom vi kom i mål sent!

Life is great! Ytterligare en dag i rally raid-anda! Bamsekramar från mig!!

Ohoj vilken dag!!! Härligt bubblande roligt inne i bilen, men några haha upplevelser…… Ja vi fick sova lite, lastbilarna startade upp vid 03.30 och sedan var det fart i lägret. Men men, kl 7 bar det av och vi hade en bra stämning i bilen och hade bestämt oss, det skulle bära eller brista. 3 reservhjul, blåste upp däcken till 2,8 bar och sedan laddade vi snabbt, men säkert (ja så att man inte har för hög blodcirkulation mer än var 50 km….). Visst, när man kör på och ska slå eliten och speciellt Nasser och Carlos som båda två slåss om segern i rallyt, då får man inte släppa för ofta på gasen och heller inte använda bromsarna för mycket ;o))

Satsningen gick HEM!! Men det blev en kamp med Nasser som inte ville släppa förbi oss, men då det blev 3 km med vatten i en flod och inget damm, då var det rena ”stock car” racet. Ingen såg något och han rullade nästan då han försökte blockera oss. Men vi kom båda i mål och vi som segrare och han blev 4 på sträckan. Det var universums krafter, helt otroligt att vi inte fick punkteringar! Men så ska det vara ibland och vi hade verkligen förtjänat det efter 10 dagar av strul på många olika plan. En dag utan problem och vi var laddade och fokuserade – JA DÅ GÅR DET!

Nu sitter vi ute på vår serviceplats. 38 grader varmt, ingen vind – och kl är 19. I morgon är det vi som öppnar vägen, så skicka energier så att jag hittar varje vägbyte – för nu finns det inga spår och då är det min väg som blir den som gäller……. Nu ska jag jobba på att förbereda morgondagen, käka och sedan krypa ner för att få mer än 3 timmars sömn i natt.

Vi ser fram emot ännu en tävlingsdag med nya utmaningar ”Dä ä livet, dä se”! Har dålig kontakt över internet, så jag ska försöka att ladda upp en bild här – annars kommer den i morgon.

Värmekramar Tina

Nu är det lugnare takter i rallyt – vi hade tänkt att vinna sträckan, men ack det blev inte så :o(( redan efter 10 km bet inte bromsarna!! Så då hade vi 220 km kvar av hårnålar, smala, grusiga och steniga kurvor…..

Vi gjorde vårt bästa och Chichi bara stönade och bromsade så mycket det gick! Hans vänsterben var helt slut med 80 km kvar och då fick han ta till högerbenet. Ja vad ska man göra. Bilarna bakom kom ikapp, men körde inte om??? Så vi blev 5:a i mål och bara 2 minuter efter snabbaste – tänk om vi hade haft bromsar….. Men om och men, det vet vi – då skulle alla stå överst på pallen :o))

I mål träffade vi Anni och hon visade oss hålet som hon körde i, oj oj… Den tjejen måste ha haft en ängel med sig!!!!! Snabb reaktion i alla fall. Det är Girl Power som heter duga det.

Chichi är i alla fall vid gott humör, för Miss France har skickat ett meddelande på FB och vill träffas. Som ni ser har vi även lite privatliv nu när vi befinner oss i trakter med ”cyberspace”.

Nu har vi jobbat klart och byter lastbiler, för vår service vill åka över gränsen i natt! Så det får bli en lite strulig kväll. Just nu väntar alla på att jag ska bli klar med min blogg. 

I morgon blir en stenig och dålig sträcka, så vi sa att vi gör ett nytt försök. När man är över två timmar efter så kan man bara köra för dagssegrar.

Här kommer ett foto från vår ”rockkväll”! Hade en artist som kom och spelade innan vårt obligatoriska möte om nästa dag. Då träffar man alla och tar en timma för att äta och vara lite social. I morgon är det väckning 5.30.

Nu ska jag ta mig en genomgång av kartan på Google Earth och se var vi åker omkring i morgon!

Håll tummarna för en sträckseger!!!!!!

Rally raid energier från sista natten i Chile!

Er Tina

Idag var det en riktig ”sandlådedag”! Vi startade rakt upp i sanddynor som var så där en kilometer och sedan var det så resten av dagen. Det var lite aktion eftersom både körning och navigering gick som på ”räls” och vi låg 5:a fram till att vi hittade vår teamkollega Peterhansel som kört fast. Vi behövde inte hjälpa till, men vi väntade ifall det skulle behövas – är man ett team så är man! Sedan körde vi båda i mål efter varandra. Varmt och hoppigt var det. Hade en riktig flygtur i en dyna – och vi flög lätt 20 meter, då är man glad att marken bakom var mjuk :o)) 

Sedan fick jag göra livesändning i Eurosport för första gången sedan start. De är ju sponsrade av VW, så då blir det det teamet som kommer i ”stridsropet”. 

Har nu gjort min roadbook och skippar kartan – i morgon är det mer eller mindre bara smala vägar. Så då är det bättre att få sova. Har fått massage och suttit och käkat med Pål Anders från Norge som ligger tvåa totalt i MC klassen. Han är en riktig ”sjöning”. 

Tog en bild inne i bilen på min navigations utrustning under resan mot uppehållet i kväll. Ja ni kan tänka er att hålla koll på allt detta + min roadbook och kartan i 120-130 km/h när det hoppar och slänger för fullt.

Har ni några funderingar eller frågor så skriv inlägg så kan jag besvara dem. Nu kan vi inte göra så mycket mera när det gäller att ladda för att ta placeringar – nu kan vi bara vinna dem genom att de framför oss får problem eller kör fast i någon sanddyna. 

Sköt om er så ska vi ut och gasa i morgon så dammet ryker………………..

Chilekramar Tina

Jag hade världens upplägg för min blogg i går, då la internet av på hotellet!! Ja nu vet jag snart inte vad jag ska tänka om tekniken???? 

Men min dag var super, jag bara myste och fick simma och basta, dricka te och ha utsikt över stan! Poolen var uppe på taket med glasfönster som väggar ;o) Det coolaste i bastun var ett snöre till en kran som man drog i för att få upp värmen och ångan. Inga slevar och hinkar här inte – men en Tylö-bastu var det. Smarta chilenare!! Gissa att jag var ensam i bastun – det var 35 grader ute…. Men skönt var det. Vid tre var jag tillbaka i ”campen” och fixade med roadbooken, gav några intervjuer och var lite social. Alla undrar om jag har en ny kärlek….. hur jag kan leva ensam så länge… och just nu känns det som det finns en väntelista, ja vilka funderingar! Men jag älskar ju mitt liv just nu – visst saknar jag en riktig man – men han dyker säkert upp ;o)))

Men nu tillbaka till rallyt; upp kl 5.30 i morse och ut för att kolla av allt innan start. Solen sken och vi hade lagt upp taktiken att försöka vinna sträckan. Så full fart mot 479 km av stenar och åter stenar som skulle avslutas med 40 km sand dyner och kamelgräs ( ja det kallar vi dessa gräskullar hårda som sten).

Här är de lite utspridda, men på sträckan låg de över allt, så ni kan tänka er att man blir glad varje gång man kommer över ett krön och klarar av att inte träffa någon, för därute håller vi runt 120- 160 km/h. Till CP 1 ledde vi men efter det fick vi ”dubbelpunka”, och när vi skulle byta hjul hade plattorna på vår ”jack” som höjer bilen slagits bort så det vara bara två kolvar som kom ut :o((( Det tog 5 minuter att fixa. Sedan fick vi en till efter 100 km och nu hade vi 200 km kvar att köra UTAN reservdäck…. Det blev spännande. Sedan började vår elektronik att spöka igen och det gjorde att vi körde fast i sanden och fick gå ut och gräva – ja visst är det skönt att börja gräva loss 2.2 ton i 40 graders värme utan att kunna hissa upp bilen och lägga under våra ”sandplattor”. De är ca 1 meter långa och hjälper till så att man ska kunna få fart och få hjulen ut ur sanden. Som tur är var det närmare målet och det var en enorm mängd med åskådare som vi ropade på. De kom springande ca 40 st, de andra 200 stod kvar och de var helt enorma. Så efter 15 minuter kom vi loss. Tack för att vi är här där rally drar miljoner åskådare och det var säkert 20 000 de sista 35 km till mål uppe i sanden. Wow vilken gnista det är här… I mål kom vi som 7:e bil och det var inte vad vi tänkt. Men navigeringen flöt på och det hjälpte lite. Men det fränaste i dag var en hand som de byggt upp mitt ute i sanden. Ja vi människor är allt helt enormt underliga ibland!

Nu är vi tillbaka här i Copiapo och fick veta att morgondagen blir 177 km lång, 2/3 av sträckan blev struken för att det är så molnigt på morgonen så att våra helikoptrar inte kan flyga. Vi startar kl 12 så det blir till att få en sovmorgon till! Men det är bara i sand och gräs, så det kommer ändå att bli hårt.

Nu ska jag jobba med min roadbook och sedan ut och simma innan jag går på kvällens möte om sträckan i morgon. Det är för att få den sista och viktiga infon om vad som gäller.

Njut nu av vinterlandskapet – har pratat med familjen hemma och det är ”svinkallt” och en massa snö – vilka kontraster vi lever i och vad liten jorden har blivit.

Rally raid energier från ett team som inte ger upp (Chichi sitter på sängen här och skriver han också – så han hälsar till våra bloggläsare)!!!

Er Tina 

Hola, que tal!! (eller hur det stavas) Nu är det spanska som gäller. 

Nu är jag tillbaka efter 600 km specialsträcka och har fått både massage och en lång lång dusch!

Chichi fick sova på hotell i natt och jag i vår bunker – för det tog så lång tid att jobba med roadbook och karta för dagens sträcka. Vi var taggade och pussade på vår Pitbull innan start. Chichi som är en kvällskille sov i bilen från hotellet och vaknade till liv ca 20 minuter innan vi åkte från vår camp. Sedan hade vi en timma till sträckan. Det var inte mycket som blev sagt, nu var det Fokus, Balans och Kontroll som gällde! De första 45 km var i riktiga sanddyner, så vi fick jobba på! Två gånger lade bilen av igen men som tur var fastnade vi inte. Sedan laddade vi. Fick två punkteringar och fick ligga bakom Giniel i dammet i en VW i över 130 km. Så vi ”were eating the dust”.

Väl i mål var vi 5:a på sträckan med över 5 timmars rallytid och hade nu kört upp oss från en 86:e plats första dagen till en 4:e!!!! Inte illa. Men visst känns det i kroppen och vi är båda glada för en vilodag. Nu kan jag komma ikapp med alla mail och lite annat. Har bokat in mig på spa i morgon ;o))

Just nu har jag beställt mat till rummet, vill bara vara för mig själv!!! Det blir intensivt att vara under press, stress och alltid tillsammans. Chichi är nere i matsalen – men vi delar rum som vanligt. Här är det teamwork med mental input hela tiden. Många undrar varför inte jag syns i intervjuer i tv, men tro mig, för mig är varje minut viktig då vi gått i mål för att fixa med förberedelserna för nästa dags SS. Så det blir förarens jobb. Men lyckas vi med att komma bland de 3 bästa, så lovar jag att ni ska få se mig i rutan. 

Har läst att ni har supervinter, ja här ligger man med värmeutslag över hela kroppen……

”Rally raid energier” från den torraste öken jag varit i!!

Hej hej på er mina trogna läsare ;o))

Idag blir det tyvärr ingen bild, för det var en riktigt hård dag ute på fältet…..

Vi hade 180 km med musik i vår bil ut till starten och det bar av bra, men det fick inte vara länge. Vid 26 km var det mycket damm och många spår och vi letade efter det rätta. Vi körde på för att hitta vår kontrollpunkt och det tog 10 minuter – och på den tiden kom det upp 5 bilar som snurrade med oss. Så när vi väl fått tag på punkten hade vi dessa långsamma bilarna framför oss.

Inte nog med det, när jag skulle ut och prata med de som också letade drog jag sönder min hjälmkabel – för stark – och efter det hade vi ingen kommunikation inne i bilen under nästan 30 km tills jag fick tag på vårt headset och kunde koppla in det så att i alla fall Chichi kunde få information om varningar – kompassriktningar och allt annat som vi säger för att hitta rätt under 450 km. Sedan förs trippen, men för det har jag en i reserv. SÅ DET VAR ”BIG BIG SHIT”!!! 

Ja vad ska man säga – här kämpas det om minuter och vi fick ligga i dammet under nästan 120 km. Det var två Nissan bilar som ligger före oss i resultatet och de skapade så mycket damm de kunde. De vet ju att vi är snabbare – ja vi har mycket kvar att åka om, men det är ändå  hårt när det är något varje dag. Så istället för att vinna tid förlorade vi 28 minuter, men tog oss upp två platser. 

Nu ligger vi 7:a och har den längsta sträckan framför oss.. Har jobbat sedan jag kom över mållinjen och varit på säkerhetsmöte.

Är det inte tekniken är det kartläsare som snurrar så ni kan tänka er att Chichi är en tålmodig och duktig förare :o)) Kan bara ge honom beröm för att han tar det så coolt.

Nu önskar jag att vi får ha en ”clean run” för morgondagens sträcka. Häröver kan ni se hur den tar sig form söder ut tillbaka till vår vilodag!

Kolla gärna in Eurosport varje dag klockan 20.20 och igen kl. 23 svensk tid så ser ni hur vi har det. T morgon ska vi ha med oss en kamera i bilen och Chichi har lovat sina franska supportrar att vi ska vara topp 3 på sträckan.

För resultat och lite av varje kan ni gå in på www.dakar.com.