Ja i går blev det inget skrivet.  Vi startade med att mysa lite med den vovve som kom och ville dricka vatten, Chichi som är lika stor hundvän som mig såg till att han fick vad han ville ha.

Vi hade ingen kontakt med omvärlden där vi övernattade, så idag blir min blogg lååångggg… Vi startade som andra bil och visste att det skulle bli en svår dag. Redan efter 10 km behövde vi leta efter rätt väg, hittade den och körde på. Och som ni säkert förstår ändrar sig underlaget hela tiden och efter 50 km var det en uppförsbacke som heter duga, den var nästan 9 km lång och i väldigt lös sand. Vi körde nästan fast, motorn gick varm och vi undrade hur vi skulle klara av det hela. Vi var villrådiga, för våra däckstryck som är avgörande på sand visade att vi hade 2.1 bar i däcken runt om – det behövde vi då nästa sektion var stenig. Men det gick tungt. Helt plötsligt dök Peterhansel, Carlos Sainz och Mark Miller upp och nu var vi oroliga – hur sakta körde vi??? Men vi kunde inte blåsa på mer för motorn ville inte mera. Vi bet ihop och körde på, Dakar är långt – men navigationen var klockren och vi kom i mål med ett stopp i ett hål där vi lade ca 5 minuter. Så dagen avslutades på en 5 plats. Nu hade vi kört upp oss från 86 plats efter första dagen till e, där det tog stopp ;o(( synd för honom och Michel och för hela vårt team. Men ingen skadades och det är det viktigaste.

Kvällen blev lång med att fixa roadbooken för dagen idag och sedan var det passkontroll mm inför överfaten till Chile. Vi satte in tuber med syre ifall vi skulle börja må dåligt – idag kom vi över 4 700 meter och då är luften tunn!!

Så det blev en tidig morgon och nästan 400 km över passet. Det drog ut på tiden och vi började bli hungriga – men det fanns bara berg och åter berg. Så jag sa till Chichi att vi provar att åka av vid ett gruvläger som vi såg. Där frågade jag om vi kunde köpa lunch på min bästa spanska :o)) Det gick bra och vi fick en trerätters före starten på SS 4. Gissa att våra kollegor var avundsjuka när vi väl dök upp före starten. Det är just det här som gör att rally är så underbart att tävla i – man får lösa och fixa, träffa människor och ett ovärderligt utbyte. Sedan bar det av… 170 km i berg och över stora snabba ökenlandskap fulla av stenar och riktigt hårda grästuvor högre än bilen. 

Vi lyckades tyvärr få en punktering och då var vår muttermaskin utan batteri……. oh no!!! Så då var det att ta fram nödverktygen och fixa det hela. Normalt tar det 2 minuter för oss – nu tog det 6!! Sedan fick vi köra sakta för att inte förlora mera tid – så i mål var vi 12 minuter efter en flygande Robby Gordon från USA i sin Hummer. Men det var han värd! Han tog vår kollega Peterhansel med 1 sek!! Ja en sekund räcker för att vinna ;o))

Skyndade mig till ett hotell här i Chile så att jag skulle kunna komma i kontakt med min blogg. Nu ska jag jobba med 500 km SS för morgondagen. Det är nu rallyt börjar på riktigt….. Fram till vilodagen kommer det antagligen att vara mycket att läsa om här. Det är nu ”the rough gets going”!