Jag hade världens upplägg för min blogg i går, då la internet av på hotellet!! Ja nu vet jag snart inte vad jag ska tänka om tekniken???? 

Men min dag var super, jag bara myste och fick simma och basta, dricka te och ha utsikt över stan! Poolen var uppe på taket med glasfönster som väggar ;o) Det coolaste i bastun var ett snöre till en kran som man drog i för att få upp värmen och ångan. Inga slevar och hinkar här inte – men en Tylö-bastu var det. Smarta chilenare!! Gissa att jag var ensam i bastun – det var 35 grader ute…. Men skönt var det. Vid tre var jag tillbaka i ”campen” och fixade med roadbooken, gav några intervjuer och var lite social. Alla undrar om jag har en ny kärlek….. hur jag kan leva ensam så länge… och just nu känns det som det finns en väntelista, ja vilka funderingar! Men jag älskar ju mitt liv just nu – visst saknar jag en riktig man – men han dyker säkert upp ;o)))

Men nu tillbaka till rallyt; upp kl 5.30 i morse och ut för att kolla av allt innan start. Solen sken och vi hade lagt upp taktiken att försöka vinna sträckan. Så full fart mot 479 km av stenar och åter stenar som skulle avslutas med 40 km sand dyner och kamelgräs ( ja det kallar vi dessa gräskullar hårda som sten).

Här är de lite utspridda, men på sträckan låg de över allt, så ni kan tänka er att man blir glad varje gång man kommer över ett krön och klarar av att inte träffa någon, för därute håller vi runt 120- 160 km/h. Till CP 1 ledde vi men efter det fick vi ”dubbelpunka”, och när vi skulle byta hjul hade plattorna på vår ”jack” som höjer bilen slagits bort så det vara bara två kolvar som kom ut :o((( Det tog 5 minuter att fixa. Sedan fick vi en till efter 100 km och nu hade vi 200 km kvar att köra UTAN reservdäck…. Det blev spännande. Sedan började vår elektronik att spöka igen och det gjorde att vi körde fast i sanden och fick gå ut och gräva – ja visst är det skönt att börja gräva loss 2.2 ton i 40 graders värme utan att kunna hissa upp bilen och lägga under våra ”sandplattor”. De är ca 1 meter långa och hjälper till så att man ska kunna få fart och få hjulen ut ur sanden. Som tur är var det närmare målet och det var en enorm mängd med åskådare som vi ropade på. De kom springande ca 40 st, de andra 200 stod kvar och de var helt enorma. Så efter 15 minuter kom vi loss. Tack för att vi är här där rally drar miljoner åskådare och det var säkert 20 000 de sista 35 km till mål uppe i sanden. Wow vilken gnista det är här… I mål kom vi som 7:e bil och det var inte vad vi tänkt. Men navigeringen flöt på och det hjälpte lite. Men det fränaste i dag var en hand som de byggt upp mitt ute i sanden. Ja vi människor är allt helt enormt underliga ibland!

Nu är vi tillbaka här i Copiapo och fick veta att morgondagen blir 177 km lång, 2/3 av sträckan blev struken för att det är så molnigt på morgonen så att våra helikoptrar inte kan flyga. Vi startar kl 12 så det blir till att få en sovmorgon till! Men det är bara i sand och gräs, så det kommer ändå att bli hårt.

Nu ska jag jobba med min roadbook och sedan ut och simma innan jag går på kvällens möte om sträckan i morgon. Det är för att få den sista och viktiga infon om vad som gäller.

Njut nu av vinterlandskapet – har pratat med familjen hemma och det är ”svinkallt” och en massa snö – vilka kontraster vi lever i och vad liten jorden har blivit.

Rally raid energier från ett team som inte ger upp (Chichi sitter på sängen här och skriver han också – så han hälsar till våra bloggläsare)!!!

Er Tina