Jag visste redan, många visste. Men i dag blev det på riktigt.
Våld och våldtäkt dödar och skadar mer än var tredje kvinna i världen, avslöjar WHO:s första globala kartläggning.
Att kvinnor misshandlas och våldtas är ett hälsoproblem så stort att det på medicinskt språk är en ”epidemi”. Men en epidemi ingen larmar om, våldet har betraktats som vardagligt, en familjeangelägenhet. Privat. Ja, till skillnad från HIV eller tuberkolos.

Jag tar siffran igen: Våld i nära relation drabbar 30 procent av alla kvinnor, var hon än bor. Siffran är i samklang med tidigare studier, på det viset inte chockerande.

Ändå är det ordet Claudia Garcia-Moreno på WHO använder, när jag pratar med henne i telefon.
– Chockerande, säger hon, och jag hoppas det blir en väckarklocka.
Hon tillägger:
– Att ta fram siffror är ett första steg. Så att problemet blir synligt.

Det WHO har gjort är att ta fram fakta från 81 länder om våld i nära relation och våldtäkt (där förövaren inte är partnern). Viktigt: Resultatet skiljer sig inte enormt. Över hela världen skadas kvinnor och flickor, det gäller allt från brutna ben till psykisk ohälsa.

Även i höginkomstländer har var tredje kvinna utsatts. När en kvinna dödas är i nära 40 procent av fallen deras partner gärningsman.
Allra mest utsatta för våld är kvinnor i Afrika, där har nästan 46 procent upplevt våld hemma, och våldtäkt. Listan för övriga regioner;
•Sydamerika: 36 procent.
•Sydostasien, (länder som Indien och Thailand): 40 procent.
•Östra Medelhavsområdet, (Egypten, Iran med flera länder.): 36.4 procent.
•Oceanien: 27.9 procent
•Europa: 27.2 procent

Claudia Garcia-Moreno låter lugn i telefon.
– Samtidigt vill jag se det positiva. För tio år sedan hade vi inte kunnat få fram siffrorna. Men medvetenheten ökar i många länder, lagar ändras. Framsteg görs.

I dag hyllar jag byråkratin, de oftast osynliga statistikerna på WHO, Brå och SCB, utan vilka vi aldrig fick perspektiv. Vi tror ju gärna att de värsta orättvisorna pågår någon annanstans, utom vår kontroll.
Två siffror till att damma av: Förra året beslutade sig 28 000 svenska kvinnor för att berätta att de hade misshandlats. Många av dem av en man de älskat, litat på, fått barn med. De gick till polisen.
Men de flesta håller tyst.
Fyra av fem fall anmäls aldrig. Bakom stängda dörrar pågår ­våldet: sparkar, nyp, slag, kränkningar, örfilar, våldtäkter.
Låt oss snart bli väldigt upprörda över det.