De heter Fredrik och Gabrielle. Den 1 juni 2009 förlorade de sin dotter Clara, som mördades med 40 knivhugg.
Sedan förlorade de Lisa.

Länge trodde de att Lisa snart skulle komma hem. Att det bara var missförstånd, som kunde redas ut. Under tre år hade de ju varit ett med berömd godkänt familjehem, fastställt i flera domar dessutom.

– Och vi är ju hennes familj, säger Gabrielle, hennes närmaste, och länken till hennes mördade mamma.
Under en period medan Gabrielle återhämtade sig efter två bilolyckor var det besvärligt att få den stora familjen att fungera. Men några andra klagomål hade de aldrig fått.
Så i juni 2012 flyttades Lisa oförberedd till ett annat familjehem.
Allt Fredrik och Gabrielle kunde göra var att ta hjälp av en advokat, och att vädja om att på nytt få bli utredda som familjehem. Efter ett halvårs väntan kom ett nej. Lisa ska stanna hos sina nya familjehemsföräldrar.
– De har dragit ut på det, tror Gabrielle, så att hon ska hinna rota sig.

Morföräldrarna visste först inte var Lisa fanns. Nu träffar de henne två timmar varannan vecka och med restriktioner. De får inte säga att de vill ha hem Lisa. En vakt följer dem på tre meters avstånd.

Gabrielle säger:
– Vi är hennes närmaste men behandlas som vilket familjehem som helst. Det är som om de inte vill tillåta oss att älska henne.

Följande har hänt
•Clara föder 2008 en dotter. Hon har gjort slut med pojkvännen Kenan och bor mestadels hos sina föräldrar Fredrik och Gabrielle.
•Den 1 juni 2009 ska Clara hämta sin mobiltelefon hos expojkvännen och har dottern med sig i barnvagn. Han mördar henne med 40 knivhugg. Flickan körs direkt efteråt av socialtjänsten till mormor och morfar.
•2010 protesterar Kenan mot att hans dotter bos hos sin morfar och mormor. Han får inget gehör. Förvaltningsdomstolen anser tvärtom det vara ”av yttersta vikt” att flickan bor hos morföräldrarna.
•2012 beslutar socialnämnden att omhänderta barnet. En orosanmälan hade inkommit, och i sak konstaterar en efterföljande utredning att huset är kallt och ostädat, en toalett saknar tvättfat och familjen har skulder de betalar av. Ingen oro finns dock för familjens övriga barn i kommunen där de själva bor.
•Fredrik och Gabrielle anmäler till Socialstyrelsen och begär en granskning av Botkyrka kommuns agerande. Två psykologer som följt familjen är kritiska till omhändertagandet, En beskriver den oförberedda flytten som ”… ett gränslöst övergrepp som får betecknas som grund för trauma.”
•Familjen träffar flickan två timmar var 14:e dag och under övervakning.
•Snart fyra år efter mordet är livstidsdömda Kenan fortfarande vårdnadshavare till Lisa. Socialnämnden har inte tagit vårdnadsfrågan till domstol. Ingen särskild vårdnadshavare har utsetts.