Natten till 12 mars i år ringer Eva Anderson polisen i Göteborg och säger att hon är livrädd för sin man.
Två poliser åker dit, pratar med dem båda – men tar inte upp en anmälan.
Tolv dagar senare kallas polis till samma lägenhet.
Den här gången hittar de Eva död.
Vår granskning av Eva Andersons död leder oss till tre svaga punkter i samhällets svar på varningssignaler. Mer än tolv år har gått sedan nyskilda 40-åriga Eva träffar charmige Bosse på krogen, faller pladask och de flyttar ihop i en villa.
Då arbetar Eva som controller och vd-sekreterare på en bildelsfirma, arbetet är stressigt och innebär många utlandsresor. Relationen är besvärlig. Evas bror ser Eva gradvis brytas ner, hon klarar inte längre av jobbet och blir arbetslös.

Första gången Eva kontaktar polis är 8 juli 2011. De har då flyttat isär, men träffas. Vid sjutiden på kvällen tar Bosse hårt om Eva och kastar henne mot golv och möbler. När polis kommer gråter Eva och visar märken på armarna.
Vid förhör nästa dag vill Eva ta tillbaka sin anmälan, och förundersökningen läggs ner.
1. Varför läggs den ner?
Ett våldsbrott hade begåtts. Sådana faller under allmänt åtal – men läggs ofta ner för att bevisningen är klen.
– Rättssamhället brottas med detta, säger hovrättsassessor Yvonne Brandell, just nu utredningssekreterare för Nationella samordnaren mot våld i nära relation. Det ska kunna gå att åtala även om kvinnan inte vill medverka.
– Polisen ska fotografera skador, hålla ordentliga förhör, gärna videofilmade. Det finns riktlinjer och vi vet inte varför det inte fungerar.

Under våren trappas situationen upp, med fler varningssignaler – och allvarligare.

I januari 2013 gör Eva sin årliga resa till Alperna som hon gjort sedan tonåren. Hon bilar ner, under fyra veckor ska hon umgås med sina vänner. Efter ett par veckor ringer Bosse och anklagar henne för otrohet.
En kväll står han plötsligt där, objuden. Eva ber vännerna följa med ut på middag, hon verkar obekväm med att han är där.

I slutet av februari 2013 bjuder Evas bror ut henne på middag. Han känner till Bosses uppdykande i Alperna och vill prata om förhållandet.
– Det var Evas show den kvällen, det lyste i hennes ögon igen. Det visade sig att hon hade träffat en annan kille, som hon hade blivit väldigt kär i, berättar Evas bror.
Eva säger till sin bror att hon måste vara försiktig nu, inte göra slut för tvärt. Då kanske Bosse gör sig själv illa.

Måndagen 11 mars 2013 sätter sig Bosse i bilen från Norge där han arbetar och kör till Eva på Kastvindsgatan i Göteborg. Han har fått veta att Eva har träffat en annan man.
Eva tar emot honom, det gör hon alltid. Bosse har mått dåligt länge, hon är orolig att han ska ta sitt liv.
Bosse säger när de ska gå till sängs: ”Vågar du somna?”
Eva väntar tills Bosse somnar, ringer sedan polisen och berättar att Bosse har hotat skära halsen av henne.
Två poliser åker till adressen, Eva möter på trottoaren utanför. Klockan är närmare fem på morgonen. De går snart upp i lägenheten, väcker mannen för att tala även med honom. Insatsen kallas ”medling”.

2. Polisen vet att en kvinna hotats till livet. Varför är ”medling” enda insats?
Henrik Belfrage, professor i kriminologi, säger att begreppet är förlegat när det gäller relationsvåld.
– Det trodde jag att man slutat med. Nu faller ju brotten under allmänt åtal.
Före detta chefsåklagaren Göran Friberg har offentligt kritiserat polisens agerande och anser att I osäkra situationen bör mannen anhållas.
– Då kan hon få tid att prata ut i lugn och ro, och de skiljs åt så att hon vågar göra en anmälan.
Åklagare Stefan Lind som leder förundersökningen om Evas död tycker det är dags att se allvarligare på hot, men straffvärdet är nu lågt, brottet leder sällan till annat än böter.
– En möjlig väg är att hoten ses som minst lika allvarliga som ett slag i ansiktet, och det kan man ju bli häktad på.

Natten till söndagen 24 mars ringer telefon hos Evas bror. Evas nummer syns på displayen men när han svarar är det ingen där. Han försöker att sms:a och ringa tillbaka men får inget svar.
Dagen efter vill han åka förbi och titta till Eva.
– När jag kommer till uppgången kommer någon gående med en stor kamera, sen någon med en stor väska. Jag har insett i efterhand att det var teknikerna.
– Sen kommer jag ut ur hissen, ser de blåvita banden och då brakar jag fullständigt samman – för då förstår jag att han hade mördat henne.

Nu vet Evas bror att när telefonen ringde var Eva redan död i sin säng med skador från en kniv på halsen. Bosse ringde även till hyresvärden och sin son.
Han greps på platsen. Polisen upptäcker snart att de varit i lägenheten nyligen.

Då anmäler polisen själva sitt agerande till riksenheten för polismål. Vice chefsåklagare Bengt Landahl lägger ner ärendet.
– De rapporterade in att de pratat med paret och avslutat ärendet efter medling, säger han.
– Att det osannolika inträffade fjorton dagar senare, att han realiserade dessa hot, ger inte anledning att tro att polisen begick tjänstefel vid det första tillfället.

3. Varför gjordes ingen riskbedömning av Bosse?
Vi vet en sådan skulle ge träff på nästan alla riskfaktorer: dödshot, separation, svartsjuka, alkoholproblem. Bosse hade dessutom en instabil arbetssituation, hade använt våld tidigare, var dömd för andra brott, även misshandel. Han mådde psykiskt dåligt, var beroende av Eva, ekonomiskt och känslomässigt.
Yvonne Brandell:
– I Stockholms län ansvarar den som i första skedet granskar anmälan för att en riskbedömning görs, och så tidigt som möjligt. Men det är olika i olika länspolisdistrikt.
Henrik Belfrage:
– Jag tror felet är organisatoriskt, polisen tycker sig inte ha tid. Hade hot-och riskbedömningsinstrumentet använts här hade poliserna fått något att tänka på. Nu väntar jag på att det ska bli åtal om tjänstfel i något av de här ärendena.

Summering: Dödshotet togs inte på allvar, ingen riskbedömning gjordes och Eva Anderson dog.  Det är dags att lära av misstagen, gå till botten med hur polis ska agera. Stor osäkerhet råder. Även åklagare är oeniga. En åklagare bedömer det ”osannolikt” att dödshoten skulle verkställas. Andra ser det som självklart att Bosse skulle ha anhållits.

Gång på gång kommer kritik om för få åtal och fällande domar. Senast för ett år sedan kritiserade justitieombudsman Hans-Gunnar Axberg myndigheternas agerande då Carla Saado mördades 2010 i Huskvarna.  JO fastslår att polis är skyldiga att ta hot på allvar, att hot är vanliga är ingen förmildrande omständighet. Polis ska agera tills åklagare tar vid och åklagare ska skaffa gediget beslutsunderlag.

Fotnot. Bosse heter något annat.