”Nu skulle Henrik aldrig vakna mer”

Den brittiske gästarbetaren blev dubbelmördare.

Först dödade han sin flickvän.

Sedan dödade han hennes fyraårige son för att pojken skulle slippa se sin mors döda kropp.

P

ep. Det var smeknamnet den 23-årige mannen fick på Odenses pubar, där han brukade dricka.

Dubbelmordet
Var: Gotersvej 13.

När: Fredag 28 maj 1976.

Vem: Fabriksarbetaren Bente Pedersen och hennes fyraåriga son Henrik (offer) och ”Pep” (gärningsman).

Hur: Kvävning.

Varför: Fylla och raseri.

Straff: 14 års fängelse.

Han drack den här kvällen också. Sjutton, arton öl och en halv flaska whisky hade han fått i sig innan han dödade sin ett år äldre flickvän Bente och hennes fyra år gamla son Henrik.

Sex dagar efter dubbelmordet i vindslägenheten på Gotersvej 13 greps Pep. Samma dag erkände han allt.

Jag gjorde det, jag dödade båda två. Pep

Ett år senare dömdes han till 14 års fängelse. Vad som sedan dess har hänt med Pep, det vet ingen på Gotersvej. Internet avslöjar ingenting heller.

Men Peps spöke dyker upp då och då i uppgång nummer sju. Det var här han tog bältet från sin rock och ströp flickvännen och hennes son.

foto : olufson jonas : reportage-tema om gotersvej i odense v, som i Œrene 1976-2011 har dannet ramme om fem sÿrskilte drabssager med seks drÿbte.
hovedsigtet er pŒ knivoverfaldet, der 11. november 2011 kostede jesper renŽ madsen livet i hans lejlighed. 

marie, gotersvej 13, 1th foto : olufson jonas : reportage-tema om gotersvej i odense v, som i Œrene 1976-2011 har dannet ramme om fem sÿrskilte drabssager med seks drÿbte.
hovedsigtet er pŒ knivoverfaldet, der 11. november 2011 kostede jesper renŽ madsen livet i hans lejlighed. 

marie, gotersvej 13, 1th
Marie Lykke känner sig inte direkt otrygg på ”Dödens gata”. Men på kvällen undviker den 22-åriga lärarstudenten att gå ut ensam. Foto: JONAS OLUFSON

–  Jag vet om att det har skett ett mord i  lägenheten ovanför vår, men jag har låtit bli att sätta mig djupare in i det som hände. Jag vill inte jaga upp mig och det som hänt har ingenting med mig att göra, säger Marie Lykke.

Den 22-åriga lärarstudenten har varken träffat eller hört talas om Pep och hans mordoffer.

D

ubbelmördaren med brittiskt medborgarskap föddes i Wales och flyttade till Danmark 1974. Han är 64 år om han fortfarande lever.

Den som nu bor i vindslägenheten har ingen kännedom Peps öde. Den nye hyresgästen är en 53-årig pensionär och ex-narkoman som har fullt sjå med att hålla sig själv vid liv.

–   Det är en tuff miljö. Folk flyttar in och ut, det finns många som ställer till skit för sig själva och för andra, säger mannen som inte vill framträda med namn och bild.

V

arför den unga kvinnan och hennes son blev dödade lyckades rättsväsendet aldrig reda ut.

Pep berättade, enligt Ekstra Bladet och Fyens Stiftstidende, att han hade supit hela dagen. Han var ”mycket full” när han klockan 22 kom hem till sin flickväns lägenhet på Gotersvej.

Bente slängde ut honom. I sin ilska kastade hon också en skål och en kopp efter den berusade  britten.

Efter en stund släppte hon in Pep igen, han skulle hämta pengar för att gå tillbaka till krogen. Men i stället tog han loss bältet från sin rock och drog det runt Bentes hals.

Ekstra Bladets förstasida om dubbelmordet 1976.

Varför han gjorde det har han aldrig kunnat förklara, han har bara sagt att han ibland blev ”mycket arg” när han hade druckit.

– Bente trodde att jag skojade, sa Pep.

Men nu var det dödligt allvar. Bente, som stod med ryggen mot Pep, var försvarslös när han drog bältet hårt runt hennes hals och höll kvar det  i flera minuter. Han släppte greppet först när den unga kvinnan var livlös.

Grannarna sa efteråt att de hade hört kvinnoskrik, en smäll och något som lät som en djup suck, men det var ingenting som skilde sig från parets rutinmässiga gräl som hade ekat genom huset i de tre månader Pep kom att leva med Bente och Henrik.

E

fter mordet på Bente gick Pep in Henriks rum. Den lille pojken sov. I domstolen försökte Pep förklara varför han hade strypt fyraåringen:

Jag tänkte: När Henrik vaknar upp i morgon, kommer han att se sin mamma och börja gråta och … nu skulle han inte vakna. Pep

Efter de två morden tvättade Pep händerna och tog sin moped in till stan där han fortsatte att supa.

D

et var Bentes gamla mormor som nästa morgon fick en låssmed att öppna dörren till lägenheten. Där hittade hon sitt barnbarn och sitt barnbarnsbarn.

Åklagarsidan ansåg att Pep borde dömas till livstids fängelse.

Domaren drog bort två år från maxstraffet eftersom mordet ansågs vara en impulshandling och eftersom mördaren enligt rättens uppfattning hade visat ett slags medkänsla med den fyraårige pojken.