Time flies, om man så säger! Jösses vad jag inte har haft tid att blogga, känner mig nästan lite abstinent…

Det fanns inte tid till någon granstöld för min del i helgen, kanske tur det! Lite jobba, lite julhandel och lite släktkalas sedan var det inte mycket tid över, och mörkt blev det snabbt också!

Vanligtvis är det min kära M som står för julgransshoppandet i vår familj. Han brukar alltid komma hem med typ den största, tätaste och tyngsta Disneygranen (Kungsgran) som går att få in i vårt vardagsrum. Det brukar vara ett litet helsike att få den att inte vicka. Förra året fick vi palla upp en massa ved kring foten som motvikt, ett annat år fick den stagas upp mot väggen med fiskelina…

 I år kände jag för en liten nätt och väldigt svensk rödgran (är det så de heter?). Jag ville ha den där riktiga grandoften (Kungsgranar doftar inte), och sedan har jag naturligtvis fallit för trenden med julgran i korg eller någon annan okonventionell granfot, och därför tänkte jag att det nog var bästa att ombesörja införskaffandet av gran själv! En gigantisk Kungsgran hade jag aldrig fått ned i min lilla korg!