Nej men nu har väl Fröken på Udden (ja vi är inte gifta…) fått fnatt,

fota ett gammalt kraftvärmeverk!

Skulle ta en promenad med vovven, utan att förstå hur kallt det egentligen var.

Tog bilen och åkte iväg en sväng, parkerade och knatade iväg, på tok för lite kläder hade jag… Efter kanske 10-15 minuter vände jag och insåg jag att jag frös, något helt förskräckligt faktiskt, och hade alltså ca 15 minuters prommis tillbaka till bilen. Det låter ju inte så långt, men i 23 minusgrader utan mössa och i ett par tunna jeans, blev det jäkligt långt. Det började skymma och vovven och jag var helt ensamma, inte en människa i sikte. Jag frös så att det gjorde ont och lite rädd blev jag faktiskt, tänk om jag hade snubblat där i skogen, och brutit mig, då hade jag ju frusit ihjäl på fläcken. Ingen mobil hade jag med mig heller…

Hur som helst, jag kände mig jäkligt liten där i skogen, och när jag väl kom fram till bilen, och såg det gamla kraftvärmeverket, som förser oss Västeråsare med el och värme,

slog det mig vilken otroligt sårbar värld vi lever i!

 Vad sjutton skulle vi göra, en vinter som denna, 

om ”verket” av någon anledning slogs ut?

 Mot naturen är människan väldigt liten…