Hänger fortfarande här hemma med en liten förkyld snorpa.

Som ni säkert vet pågår badrumsrenoveringen för fullt just nu och OMG vad stökigt och smutsigt det blir överallt!! Behöver jag säga att det hade varit lämpligt att vara på jobbet (eller kvar i Lofsdalen kanske!) just under detta skede av renoveringen.

Igår sken solen och vindarna var lite vårvarma, Lillan sov några timmar på eftermiddagen och jag lapade sol en stund på framsidan. Jag vet att bilden är urlöjlig, men vad tusan, jag bjuder på det!

Den svenska fjällvärlden visade sig från sin allra bästa sida när jag denna helg tog med mig min gulliga barndomsvän och hennes fina son till vårt smultronställe Lofsdalen. Solen sken och nyfallen snö gnistrade ikapp med våra små juveler hela helgen!

Lillan som för andra gången i sitt liv fräste runt i backarna, fasthållen i sele, är hur rolig som helst i när det gäller skidåkning. Fort skall det gå och stora backen och liften skall det vara. Håller man för hårt i selen och drar ned på farten blir hon kinkig, måste man stanna i backen

 för att vänta på någon lackar hon ur…

Påminner en hel del om en av sina systrar!

Härligt med en liten paus från allt byggdamm som huset är täckt med, fy sjutton så här ser ut!

Lite frisk fjäll-luft är precis vad Lillan och jag behöver just nu. Stackars M, som skulle ha åkt till London idag, är däckad med feber och en otrevlig hals/öroninflammation. Nu får han stanna hemma, nedbäddad i en stängd sängkammare, medan hantverkarna bullrar och slamrar utanför dörren…

Inte så kul läge faktiskt.

Igår skrev jag om att tiden går så fort, då menade jag i det lilla. I ett lite större perspektiv går tiden, om möjligt, ännu fortare! Det är snart åtta år sedan denna vackra unga dam och hennes storasyster, kom in i mitt liv, eller snarare, jag som kom in i deras liv. Hon var bara en femårig liten fis då, idag är hon både längre än vad jag är, har större fötter än mig och har definitivt mycket mera hår än vad jag har!!! 

Dagarna och veckorna rasar på i ett otroligt tempo, och mycket händer just nu. Ibland känns det som om veckorna består av måndagar och fredagar!

Här hemma är det bara ett dammigt kaos, efter att de börjat riva i badrummet. Min kära M och jag åkte runt idag och försökte hitta de rätta dusch och badkranarna. Fanns inte så mycket att välja på och fasiken vad dyyyrt det var…

Vi bestämde oss för en rktigt stor rund väggfast duschgrunka, ni vet en sådan som kommer rätt ut från väggen a la badhus och faktiskt en köksblandare (!) till badkaret. Visar bilder när allt är klart, vi hoppas på typ 4 veckor eller något sådant. Lillan och jag sticker till Lofsdalen med bästa väninnan och hennes son nästa vecka, skall bli så mysigt, och väldigt skönt att slippa stöket och byggdammet här hemma!

Jag lyckades för några dagar sedan med konststycket att slå sönder ett av mina objektiv.Typiskt, allt här hemma verkar gå sönder just nu… Varför samtidigt?! Nå väl, jag köpte i alla fall ett nytt igår och valde ett Nikon 35 mm 1,8 (efter mångas rekommendationer). Jag är så ivrig att få testa det, men har inte hunnit. Kastade mig iväg ut 10 min idag för att åtminstone få prova ett par bilder i dagsljus. Tror att detta objektiv var ett riktigt bra val!

Kram till Er som fortfarande hänger kvar trots att jag inte längre

är så flink att uppdatera!

Helena

Idag har jag haft så vansinnigt kul!

Sovrummet har varit provisoriskt ombyggt till fotostudio, och jag har fotat min vackra gravida kompis Camilla! Inte många dagar återstår till den lilla pysen kommer att titta ut, så det var i elfte timman vi fick till en fotografering…

Helt otroligt roligt var det, och Camilla är så vacker att man blir helt betagen!

Tack för idag gumman, detta måste vi göra snart igen, och då tillsammans med den

lilla/lille som snart kikar ut!

Tanken var att jag skulle leka fotograf och fota mina Kungsängsliljor, och tipsa om dem till Er som vill ha ett alternativ till pärlhyacinter och andra mera vanliga lökväxter.

Ibland får jag för mig att åka på loppisar och liknande inrättningar. Egentligen har jag för dålig fantasi för att se potentialen i mycket av det som säljs (det finns verkligen de som är värlsdmästare i grenen, vilka grejor de hittar!), så jag är ingen riktig loppismänniska direkt, men jag kan tycka att det är väldigt kul, så jag gör det då och då!

 I förra veckan fick jag ett sådant infall. Jag dammsög varenda loppis och secondhandbutik i Västeråstrakten! Några fynd blev det i alla fall, bland annat detta riktigt coola ”skrivbordsbrevset” pennställ eller vad det nu kan heta. Jag har en fablais för skulpturer av olika slag, och då gärna djur eller hästar som tidigare har varit en stor del av mitt liv.

175 riksdaler betalade jag för det fina pennstället, med bronshäst på en platta av svart marmor med vita infällningar och tillhörande brevställ, hur billigt är inte det?! Jag föll direkt för det, och drömmer nu om att en dag ha ett fint hemmakontor, med ett stort antikt, vitt, skrivbord att ställa setet på!

Känns som ett fynd, och nu blir jag förstås nyfiken på tex, hur gammalt setet är. Min mormor och morfar hade något liknande när jag var liten, och det var nog från 20-30 talet, så en chansning kan vara att mitt pennställ är från tidigt 1900-tal. Måste i alla fall vara från en tid då man fortfarande skrev med flytande bläck.

Några andra saker fick också följa med hem från min loppisrunda, men de sakerna ”är under behandling” så dem visar jag en annan dag!

Många gånger har vi diskuterat fram och tillbaka om vi skall sälja huset och flytta in till stan. Vi har räknat upp den ena fördelen efter den andra med att bo i stan. Tänk så lite bil vi skulle köra, så mycket bensinpengar vi skulle tjäna. Smidigt för de stora tjejerna som båda nu går i skolan inne i stan och har alla sina fritidsaktiviteter där. Så enkelt även för oss vuxna att bo på stan, bara ta en promenad hem efter ett resturantbesök med vin tex, slippa åka taxi för flera hundra kronor, och tänk så kul att köpa ett nytt hus och inreda allt från grunden.  

Det finns massor av fördelar med en flytt naturligtvis, men en sak kommer vi aldrig att kunna få inne i stan, och det är det som gör det så otroligt svårt att släppa detta hus. Det jag pratar om är det som vi aldrig aldrig tröttnar på, det som vi kan sitta i varsin soffa och bara stirra på i timmar…