Tidig tidig morgon, drar borsten genom håret och sminkar mig lite snabbt. Jag är ensam vaken i huset. Där uppe sussar Lillan, som fortfarande har sommarlov, med papsen som tagit några extra dagar semester. Ute regnar det, och kuddarna i ”loungen” är dyngsura. Kyliga vindar  drar över udden och jeansen åker på. Har sommaren lämnat oss nu, eller är det bara ett tillfälligt bakslag?

Fixar en kopp gott kaffe och sätter på datorn. Kollar lite bloggar innan det är dags att dra till jobbet. Många bloggare är otroligt flinka på att göra inlägg löpande under dagen, och jag får en idé om att göra detsamma. Bestämmer mig för att bara ta en bild, sådär otillrättalagd och charmig, och sedan lägga ut den. Det blir ju så bra när alla andra gör det. Sätter mig i soffan med mitt kaffe, kameran i fönstret och klick, en bild var det. Jaha, det blev ju spännande… Not!

En trött mamma på väg till jobbet klockan sju är väl inte vad man vill se.

Kanske kan man blogga på det sättet om man har ett sådant där vansinnigt intressant arbete, en exklusiv garderob och ett extremt spännande liv för övrigt. Jag har iofs ett intressant jobb (men som inte gör sig i en blogg), en vanlig garderob och ett helt vanligt liv, men Oh vad glad och tacksam jag är för det jag  har och det liv jag lever!

Jag hade tänkt att göra detta inlägg direkt i morse, men det hann jag förstås inte.

Hur fanken hinner alla de där andra, de med den exklusiva garderoben

och de spännande jobben och liven?