Om ett vardagsrum
av.
.
Tjingeling på en fredagkväll!
Nyss hemkommen från en kväll i Landstingets tjänst, och snart skall jag vara uppe med tuppen och på allerten igen, men en liten verklighetsflykt in i bloggvärlden hinner jag med innan det är
dags att krypa till kojs.
Försökte fota övervåningens vardagsrum, som vi faktiskt nästan aldrig använder, på förmiddagen idag, men Gud vad svårt det var. Skarpa kontraster, motljus och ett jättefönster rakt mot solen gör att ljusa konturer försvinner och mörka kuddar blir alldeles för mörka.
Hur som helst är det ett himla trevligt rum! Under lillans första halvår stod fåtöljen vänd mot fönstret.
Jag satt nästan alltid där och ammade.
Det var otroligt fridfullt och jag satt där, ibland i timmar, och var lycklig!
På nätterna tittade jag in mot staden och alla dess ljus, tidiga mornar såg jag solen stiga upp och
på dagarna studerade jag sjölivet.
Två tips har jag till er idag. Olivträd är ofta svåra att hålla liv i och blir lätt fula. Jag blev lite trött på det och köpte mig ett Lagerträd istället. Det är bara huuur tåligt som helst. Det kommer nya blad hela tiden, som är ätliga, och det gör liksom inget att jag glömmer att vattna det. Ibland ser det hur trött ut som helst, då kommer jag på att det antagligen vill ha lite vatten, en halvtimma senare är trädet hur piggt som helst igen!
Mitt andra tips är bordet. Soffbordet är ett helt vanligt 80-tals furubord, ni vet ett sådant som finns i var enda fjällstuga norr om Malung. Vi hade det som ”skrotbord” när de stora barnen var små. De ritade och klistrade och sådant vid det. En dag tröttnade jag, gick ut och hämtade sågen och målarfärgsburken. Chop, chop, av med benen bara och på med lite vit färg, så hade vi plötsligt ett ganska käckt soffbord,
som vi inte behöver vara försiktiga med!
Kram Helena
.
.
.
