Här är bilderna, som jag inte har en aning om vart jag hittat,

de bara låg i en mapp.

Så enkelt och så snyggt!

Tjejerna är min dotters storasystrar och världens gulligaste styvbarn,

eller skall man säga bonusbarn eller något annat kanske? Jag tycker att alla olika namn som finns på barn och föräldrar i nybildade familjer är konstiga. Styvmor (!) vad är det, en styv rackare eller? Ännu värre blir det med bonus-mamma-pappa-mormor eller farfar. Vadå bonus, det kan väl omöjligt vara en bonus att ens mamma och pappa skiljer sig och man får en massa andra mammor, pappor och löst folk i sitt liv! Det är ju självklart att skiljsmässa ibland är den enda utvägen och att det i vissa fall är det absolut bästa för alla inblandade parter, men att prata om bonusförälder känns helt åt pepparn. Bonusbarn då? Nja, låter konstigt tycker jag, skaffa en få fler på köpet liksom.

Jag dissar även låtsasmamma och extramamma. Att vara ny kvinna, i en familj där det redan finns barn är inte alltid så lätt. Det tar ett bra tag innan alla familjemedlemar hittar sina nya roller och innan man vet vad som förväntas av en. Men att kliva in i en ny familjekonstellation och tro att man skall vara någon typ av prefixmamma kan aldrig bli bra. Barnen har (i de flesta fall) redan en mamma och behöver inte en till. Man får helt enkelt skaffa sig en helt egen och annan roll i deras liv! 

Hoppsan ”got a bit carried away” där när jag faktiskt egentligen hade tänkt att skriva om hur stora tjejerna blivit och hur praktiskt det är med tre tjejer med samma storlek i en och samma familj! Vi är nästan lika långa alla tre, kivas ibland om vem som växt om vem (jag växer dock inte annat än på bredden nu för tiden) och vem som för stunden är längst. Lika stora fötter har vi också, då menar jag verkligen stora, 39-40, men vi är långa också 170 + några cm över havet (varierar med dagsformen)!

Vi kanske inte har exakt samma klädsmak men många plagg kan vi låna av varandra. Min nya snygga, supersköna tunika från ChillNorway (finns bland annat på Tullhuset) sitter precis lika snyggt på 14-åringen som på mig som snart fyller 40! Herre Gud är jag så gammal?! Kändes konstigt att

skriva det (alltså siffran 40), som om jag skrev om någon annan…

Måste bara visa er denna bild också. När jag fotade Lillans syrra där uppe, ropade Lillan nerifrån och undrade vad vi gjorde. Jag ropade tillbaka att jag bara skulle fota syrran, och att vi kommer snart. Det blev tyst, och när vi gick ned några minuter senare, har lillan arrangerat sina hästar i trappan och står och fotar dem med min Iphone!!! Jag skojar inte bilden är helt autentisk och helt oarrangerad. Hon var så koncentrerad och lämnade inget åt slumpen!

Det var det, nu skall jag jobba på ”min grej”!

Givetvis kunde jag inte låta bli att inspireras av alla vackra kvinnliga spanjorskor som elegant trippade runt i superhöga klackar och små skräddade dressar. Jag i mina träskor, kände mig som en traktor bland en massa Ferraris, om ni förstår liknelsen. Så efter lite shopping längs fina gatan

trippade jag också som ni kan se! 

Alltid när jag befinner mig i Sydeuropa blir jag så fascinerad av hur vackra alla kvinnor är där kring Medelhavet, och hur mån de är om sitt utseende. Alltid välvårdat hår, manikyrerade naglar och vackra kvinnliga kläder som framhäver deras former. Jag bodde en tid i Spanien (hur det äventyret slutade kan ni läsa här), och jag kände mig alltid som kusinen från landet när det vankades fest och spanjorskorna tog fram det tunga artilleriet. Spelade ingen roll hur mycket jag än ansträngde mig…

Nåväl, de fina sidenskorna står nu i garderoben tillsammans med en matchande liten clutch (eller vad det nu heter) som jag bara fick lov att köpa, funkade liksom inte med de eleganta skorna och min bohemiska väska från Odd Molly…

Nu skulle man kunna tro att de ärtiga lilla settet kommer att bli stående i garderoben som dammsamlare en tid framöver, men ”Icke sa Nicke”! Redan denna vecka skall de få komma ut och lufta sig, då jag skall ut på representation med älsklingen. Tänk så bra att jag köpte dem,

 nu behöver jag bara hitta en lagom elegant klänning.

Visar er ytterligare en bild från Spanien idag.

Kvinnan och den lilla bebben satt i värmen bakom kassa-apparaten i en liten ”supermercado” i Palma. Bebben kan inte vara många månader gammal men sover tryggt i mammas knä medan hon jobbar i sin lilla butik. Hennes halvätna lunch stod på bordet till höger i bild. Ingen mammaledighet, ingen barnomsorg och ingen lagstadgad lunchrast, men hon såg mycket lycklig ut ändå!

Lillan och regnbågen!

är att softa i soffan med chips, och lajja med mammas Iphone… !

När jag var barn, typ någon gång på 70-talet, var fredagsmys popcorn och Hylands hörna.

Tiderna förändras

Katedralen var magnifik (som förväntat),

 liksom stora delar av den övriga staden.

Fantastiska vackra byggnader överallt,

och mängder av palats med deras tillhörande berömda patior.

Många gamla byggnader blev det,

 men inte bara det. Vi åt också hur mycket god mat som helst,

som vi sköljde ned med mängder av gott Rioja!

På nätterna hängde vi på mysiga barer där vi drack cervesa och goda drinkar,

och på dagarna kollade in folklivet på Placa Major och andra sköna torg,

och shoppade lite (en definitionsfråga)…

Det var förstås när vi inte slappade på beachen i Illieta,

eller åt ännu mer tapas och drack ännu lite mer vin,

på något trevligt hak där Serrano skinkorna hängde på tork i taket.

Med mätta magar flanerade vi längs med det skummande havet,

innan vi vände åter in mot stan för att shoppa lite till,

 och kolla in lite fler ”breathtaking” byggnader!

Hjärtat som tröttnade, kärleksresan till trots, på att vänta på mig (som skulle fota var tionde meter),

 gick lite före och försvann i folkvimlet. Jag letade ett bra tag innan jag såg min prins, som stod lutad mot ett trappräcke (ni ser den lilla svartklädda längst upp, där trappan tar slut) och väntade på mig. Det var den enda gången under hela resan som vi var ur varandras synfält.

Som kontrast till den historiska airen som omgav Palma och våra dagar där, lutade vi fram på småtimmarna våra rödvinstyngda huvuden mot fluffiga kuddar på ett übermodernt hotell, med rum lika stora som vår kommande fjällstuga…

Sköt om er och glöm inte att berätta för era nära och kära att ni älskar dem!