Tjejerna är min dotters storasystrar och världens gulligaste styvbarn,

eller skall man säga bonusbarn eller något annat kanske? Jag tycker att alla olika namn som finns på barn och föräldrar i nybildade familjer är konstiga. Styvmor (!) vad är det, en styv rackare eller? Ännu värre blir det med bonus-mamma-pappa-mormor eller farfar. Vadå bonus, det kan väl omöjligt vara en bonus att ens mamma och pappa skiljer sig och man får en massa andra mammor, pappor och löst folk i sitt liv! Det är ju självklart att skiljsmässa ibland är den enda utvägen och att det i vissa fall är det absolut bästa för alla inblandade parter, men att prata om bonusförälder känns helt åt pepparn. Bonusbarn då? Nja, låter konstigt tycker jag, skaffa en få fler på köpet liksom.

Jag dissar även låtsasmamma och extramamma. Att vara ny kvinna, i en familj där det redan finns barn är inte alltid så lätt. Det tar ett bra tag innan alla familjemedlemar hittar sina nya roller och innan man vet vad som förväntas av en. Men att kliva in i en ny familjekonstellation och tro att man skall vara någon typ av prefixmamma kan aldrig bli bra. Barnen har (i de flesta fall) redan en mamma och behöver inte en till. Man får helt enkelt skaffa sig en helt egen och annan roll i deras liv! 

Hoppsan ”got a bit carried away” där när jag faktiskt egentligen hade tänkt att skriva om hur stora tjejerna blivit och hur praktiskt det är med tre tjejer med samma storlek i en och samma familj! Vi är nästan lika långa alla tre, kivas ibland om vem som växt om vem (jag växer dock inte annat än på bredden nu för tiden) och vem som för stunden är längst. Lika stora fötter har vi också, då menar jag verkligen stora, 39-40, men vi är långa också 170 + några cm över havet (varierar med dagsformen)!

Vi kanske inte har exakt samma klädsmak men många plagg kan vi låna av varandra. Min nya snygga, supersköna tunika från ChillNorway (finns bland annat på Tullhuset) sitter precis lika snyggt på 14-åringen som på mig som snart fyller 40! Herre Gud är jag så gammal?! Kändes konstigt att

skriva det (alltså siffran 40), som om jag skrev om någon annan…

Måste bara visa er denna bild också. När jag fotade Lillans syrra där uppe, ropade Lillan nerifrån och undrade vad vi gjorde. Jag ropade tillbaka att jag bara skulle fota syrran, och att vi kommer snart. Det blev tyst, och när vi gick ned några minuter senare, har lillan arrangerat sina hästar i trappan och står och fotar dem med min Iphone!!! Jag skojar inte bilden är helt autentisk och helt oarrangerad. Hon var så koncentrerad och lämnade inget åt slumpen!

Det var det, nu skall jag jobba på ”min grej”!