Oj, oj, idag är jag helt slut efter allt firande igår!

Champagnekorkarna flög och vi blev fullare och fullare… Nejdå, jag skojar förstås bara lite, för egentligen är det inget att fira. Det finns inga vinnare i detta, Kommunen borde precis som någon skrev, satt punkt för detta bygge redan från början, då hade vi sluppit allt det otrevliga och grannarna hade sparat många 100 000 kronor. Självklart är vi glada att vi slipper ”väggen”,

 och rättvisa har skipats, thats it!

Nu måste jag få ställa en fråga, -Hur fasiken bär ni er åt?

Ja, alla ni mammor som ibland har flera barn som skall lämnas på dagis och skolor på morgonen, innan ni snygga och fräscha trippar iväg till jobbet och stämplar in före klockan åtta?!! Jag fattar det inte!!

När jag jobbade på sjukan, gick det på rutin. Upp klockan sex, kamma håret upp i en toffs, lite smink (inget fancy) , kaffe och en macka, ut med hunden. Klockan sju – in i bilen, racerfart till jobbet och ombytt på plats på kliniken halv åtta. Aldrig lämna barn på dagis, bara tänka på sig själv och att vara i tid. Dead easy men inget utrymme för oförutsägbara händelser.

Jag hade en vision, när jag slutade på sjukan, att nu skulle allt minsann bli så bra, jag skulle varje morgon göra mig vacker, välja kläder med omsorg, aldrig mer ha håret i toffs, busa lite med Lillan medans vi tillsammans äter frukost i lugn och ro. Lämna mitt lilla frö på dagis och

efter det börja min arbetsdag.

Ja, ha fine, visst blev det så vissa dagar, men hallå!!! När allt det där lull-lullet är klart är ju klockan tio- halv elva på förmiddagen och halva dagen har ju gått! M väcker oss vid 08.00-08.15 tiden och sedan tar det alltså i runda slängar 2 timmar innan, håret, sminket, alla kläder (inklusive Lillans), kaffe + macka och allt annat är på plats, och så kan vi ju inte ha det!

När sjutton går ni upp på morgonen?

– 3,8 kg på 16 dagar!