Julgranen är på plats men tomtar har vi fortfarande på loftet! Den absolut största behållningen av denna jul, ännu så länge, var att klä granen med Lillan igår, det var bara helt underbart att se med vilken frenesi och vilket allvar hon tog sig an uppgiften. Jag lovar att inte en enda kula, ängel eller stjärna har fått sin plats av en slump.

När Lillans systrar var små, minns jag att jag längtade efter att de skulle bli stora så att jag skulle få klä granen sådär sobert enkelt och vackert som jag hade sett i tidningar. Ett par år hann jag med det, innan Lillan nu axlat rollen som förste granpåkläderska. Med facit i hand kan jag säga så här, Hur kul och viktigt var det egentligen att klä granen själv? Julen är ju barnens högtid och det roligaste, tycker i alla fall jag, är att få vara med dem och se deras spänning, lycka och förväntning inför julaftonen!

Oh, my Good vad ”pretto”, det där lät…