Nej, men nu måste jag bara få komma här med ett litet förtydligande. Det är inte alltid rätt budskap framgår och man är tillräckligt tydlig som bloggare. Det här känns bara så angeläget att jag måste få er uppmärksamhet en liten stund.

Alltså, i mitt inlägg om Lillans nya skor, skrev jag att jag inte ”går igång” på dyra märkeskläder till barn. Det innebär alltså att jag väldigt väldigt sällan köper märkeskläder till henne, vilket alltså resulterar i att jag har ganska få sådana plagg i lådan i förrådet som jag skrev om!

Jag skrev att jag var för snål för att skänka till välgörenhet (men så knasigt det lät) och med det menade jag att det bär mig emot att lämna tex en av de få fina klänningar som jag köpt för kanske många hundra kronor, till tex Myrorna (där en liten del kommer till de behövande och resten går till löner, lokaler och administration. Det känns liksom, men oj den här måste jag spara – den som var så dyr! Däremot har jag inga som helst problem med att lämna det som jag tycker är mer vanliga kläder till organisationer som ger bort själva kläderna till behövande barn.

 

Jag skrev att jag tycker att det är pinsamt att sälja kläderna, vilket innebär just det ni nu skriver i kommentarsfältet om, att folk skall tycka att vi som har det så bra borde väl kunna ge bort sakerna till dem som bättre behöver dem. Jag både säljer och köper gärna möbler, prylar och allt möjligt annat på tex Blocket, men just barnkläder tycker jag är lite känsligt av någon anledning.

 

Dessutom har jag givit bort massor med barnkläder till kompisar som blivit mammor (både ensamstående och par), och de lite dyrare märkeskläderna är för tillfället utlånade. Så jag tror att jag dragit ett par strån till stacken vad gäller både återvinning och välgörenhet.

 

Vad gäller välgörenhet i allmänhet kan jag bara säga, trots att jag verkligen inte behöver det, att där har jag inget dåligt samvete överhuvud taget!