Ny väska och nya pjuck

.
.

Vet inte hur länge jag gått omkring med plånbok, almanacka, telefon och läppglans i handen, men det börjar på att bli ganska länge nu. Jag har på något knasigt sätt tänkt att jag minsann inte skall köpa mig någon halvmesig väska, när det enda jag egentligen vill ha är en Bayswater från Mulberry. Ok, den är dyr, men den är inte sådär galet dyra att man bara inte kan köpa den (tyvärr dyker det bara upp något annat jag måste köpa för de där slantarna hela tiden, så det har inte blivit någon ännu…). Inte som en sådan där snygg Chanelväska som jag önskade mig här. En sådan går loss på typ 30 lakan
och det mina damer, är sjukt dyrt!
Nåväl, förra torsdagen fick jag lov att gå omkring med bindor i byxfickan, eftersom jag inte hade någon handväska. Det kändes lite som droppen och jag drog ned på stan för att, trots att jag satt mig för att inte göra det, köpa mig en ”halv-ok” väska.
Hittade genast denna som bara var så ”perfa” åt mig. Lagom stor, lagom prislapp och just ”min” färg! Supernöjd trippade jag ut från affären med väskan i handen och bindorna i ett fack. Väl ute på gatan välde det en känsla över mig att, ghaaa, jag måste ha ett par nya skor också!!!
Det fick bli ett par med klack denna gång. Jag har i princip alltid gått omkring i höga klackar, fram till det att jag blev gravid (då det blev badtofflor storlek 42 den sista månaden). Och efter graviditeten var det definitivt inte aktuellt att vingla runt på klackar och balansera en liten bebbe på armen. Nej platta rejäla skor a la Dr Marten och Converse har funkat bäst för mig. Men nyligen fick jag en sådan lust på klackar igen, så ett par snygga boots/stövletter i mjuk fin mocka inhandlades och jag är bara så nöjd.
Precis som med inredning så blir det på något sätt så att, börjar man på att byta ut något,
ja då vill man bara fortsätta… På HM fyndade jag den lilla toppen för 99 kr och efter det blev jag fast. Några t-shirts, linnen och en tröja blev med hem och givetvis kände jag genast att jag måste ha några par nya byxor också. Men pling, där tog tiden slut, så några byxor hanns det inte med.
En sak är i alla fall säker, min tunika-period är nu helt över. Inte en endaste tunika kommer jag att sätta på mig igen. Är så vansinnigt less på allt vad tunikor, volanger, rosetter och spets heter,
 så jag kommer att göra mig av med var enda en av dem en efter en.
Var så säker!
Helena
.
.
.

Fler blogginlägg från Drömhus

Senaste artiklarna från Härligt Hemma