Minns ni den här hunken?

Världens första manliga supermodell var han när det begav sig. Den vandrande tvättbrädan, med sängkammarblicken. Han som satt så många kvinnors (och mäns) hjärtan i brand. Och handen på hjärtat, inte lämnade han många oberörda, med sitt 6-pack, sina bruna ögon och markerade kantiga käkparti.

Om naturen hade fått ha sin gång hade han idag förmodligen varit en übersnygg 44-åring ex supermodell, som kanske till och med hade varit ännu snyggare än han var för sådär si sådär tjugo år sedan. Lite äldre, lite fårigare, lite manligare och lite mindre babyface.
Det som hade kunnat bli så bra…

Åtminstone jag hade suttit klistrad vid Let´s dance på lördagkvällarna (i alla fall i början…), för att flukta lite på den forna modellen… Men hallå, ’var blev han av’… han snyggingen???

Jag tittar nästan aldrig, eller i alla fall väldigt sällan, på tv. Det är bara irriterande med alla avbrott för reklam, men jag älskar att titta på film. När vi är här uppe i fjällen brukar vi bränna av några rullar. Här om kvällen kikade jag på Coco Chanelfilmen. Riktigt bra tyckte jag, så den blir ett litet tips från mig till er inför påsk helgen, då specielt långfredagen kan vara lite seg. Eller den var det när man var barn i alla fall, nu vet jag inte om det är någon skillnad längre.

Tack för senast och hoppas att flygturen hem gick bra.

Kul att så många kunde komma, hahaha!!!

Innan jag drog iväg till Blåkulla var jag i backen och körde lite slalom med familjen.

Gjorde till och med en liten film som jag hade tänkt visa er, men…

Aldrig i hela livet, för jösses så fånig jag såg ut, vilken stil!
Såhär långt från Anja trodde jag inte att jag var… Måste trimma snitsen lite i Älsklingens ”skidskola” imorgon tror jag. Får väl skylla på att jag de senaste åren varit gravid, ammande förstföderska, vagndragande mamma och nu på slutet, privattränare åt Lillan.

Har väl aldrig varit någon riktig ”skibum” men var väl rätt skaplig på att pumpa puder åren innan Lillan anlände. Nu var jag liksom tillbaka på ”Gå” så att säga.

Vi ses väl där då?!

’Tjing’



Så fort jag kommer upp hit till Lofsdalen börjar jag i huvudet att inreda vår fjällstuga, den som förhoppningsvis kommer att stå klar för inflyttning till jul.

Man kan väl säga att man inte är i centrum för sin dotters intresse när

storasyster 17 år, och hennes goa kompis, är med till fjällen!

Det är bara att inse att man inte är någon ungdom längre, men 40 år känns rätt coolt ändå tycker jag.

40 år av framgång och misslyckanden, glädje och sorg. Lite klokare och lite mer förståndig för varje år. Tänk om man hade vetat allt som man vet i dag när man var ung, vad annorlunda man hade levt och vad mycket man hade missat… De finns nog en mening med att

inte vara så förståndig i 20 års åldern…

Hur firar man då sin födelsedag nr 40? Att vi skulle resa bort det hade vi bestämt för länge sedan, och allt lutade åt Mallis och Palma där vi stortrivdes i höstas, men se M är en överraskningarnas man. För en tid sedan ringde han hem från jobbet och sa -Nu vet jag vart vi skall åka, vi skall inte till Palma,
 vi skall åka till New York!

Så lagom till sommaren, tar min älskade M med mig till ”The city that newer sleeps”
för en hel veckas härlig semester på tu man hand.
Åh vad jag älskar sådana här ”små”
överraskningar!

Välförtjänt fjällsemester med familjen, skönt så in i vassen! Trots att snön lyser med sin frånvaro, fläckvis, så är de flesta backarna öppna och vi har tillbringat hela den soliga dagen i backen. Lillan tar sig på skidorna, och egentligen är det ”bara”stanna och svänga som saknas nu, he, he, ganska viktiga saker va?! Imorgon måste vi försöka att tona ned störtloppsstuket en aning och träna på ”glasstruten”, enda sättet va? Eller har ni några andra tips för livrädda mammor som blåhåller selen medans ungen försöker att dra ifrån… Lite obalans i vår mamma-barn-relation just nu…