Var blev han av?
av.
.
Minns ni den här hunken?
Världens första manliga supermodell var han när det begav sig. Den vandrande tvättbrädan, med sängkammarblicken. Han som satt så många kvinnors (och mäns) hjärtan i brand. Och handen på hjärtat, inte lämnade han många oberörda, med sitt 6-pack, sina bruna ögon och markerade kantiga käkparti.
Om naturen hade fått ha sin gång hade han idag förmodligen varit en übersnygg 44-åring ex supermodell, som kanske till och med hade varit ännu snyggare än han var för sådär si sådär tjugo år sedan. Lite äldre, lite fårigare, lite manligare och lite mindre babyface.
Det som hade kunnat bli så bra…
Det som hade kunnat bli så bra…
Åtminstone jag hade suttit klistrad vid Let´s dance på lördagkvällarna (i alla fall i början…), för att flukta lite på den forna modellen… Men hallå, ’var blev han av’… han snyggingen???
För inte kan det väl vara den där slätstrukna mannen, som helt utan någon form av mimik eller spår i ansiktet av ett 44 år långt liv, framträder (ungefär lika spontant som Kungen) i Let´s Dance?!
Kära hjärtanes vad det smärtar mig, hur kan man göra så mot sig själv? Hur kunde det bli så fel? Botox och Restylan är kanske bra för vissa, jag lägger ingen värdering i användandet av det, det är upp till var och en. Men Herre Gud min skapare, man måste väl inse när det är nog,
när det hela går över styr!
Näe, jag fortsätter att titta på min naturligt übersnygga 45 åring här hemma istället, inget mer Let´s Dance för min del. Jag öppnade förresten med en lite halvudda replik till honom när vi träffades för 9 år sedan. Den funkar fortfarande, och han blir bara fina och finare med åren!
Repliken?
”Hej…. du måste ju vara Guds gåva till kvinnan…!”
Tjing!
.
.
.
