14 juni 2012 @ 23:21

Tänkvärt

Jag har fått gråa/vita hårstrån i ögonbrynen! Jo då, det är sant, som en himla tomte…
Några dagar innan vi åkte till New York var jag och färgade brynen på en salong och de avvikande stråna var puts väck! Nu har det alltså bara gått typ 2,5 vecka och rackarna är tillbaka, fler än innan också… Alltså har det både sina fördelar och nackdelar att fylla 40. Eller det är åtminstone ett sätt att se på det.
Nåväl, i morse när jag stod där framför spegeln, och tänkte att ”fasiken, nu hinner jag inte färga brynen innan jag åker till Grekland, och fy vad tråkigt det är, skall jag behöva gå omkring där nere och tänka på det nu…”, kollade jag samtidigt min mail på telefonen (det gäller att vara effektiv), och plötsligt…
Jag hade fått en kommentar här på bloggen, den kom från en av mina allra första läsare, den som följt mig längst tror jag, Milla.
Medan jag satte mig på dass (ursäkta), klickade jag mig vidare till hennes blogg. Efter att jag skrollat ned en bit och fastnat vid en rubrik, förstod jag att hon varit sjuk, riktigt sjuk. Jag fortsatte läsa om hennes resa mellan hopp och förtvivlan och kom till ett stycke som verkligen berörde mig.
Jag vill gärna dela med mig av det till er, det är otroligt kloka och tankeväckande ord.
– Jag har inget hår på huvudet, bara mest fjun. Och sista 3 veckorna har ögonfransar och ögonbryn tyvärr tunnats ur betydligt. Det är jobbigast. Men jag är glad att det ändå är NU i slutet, då det är strax slut på celldöden.
Jag känner mig stark och välmående. Inga jobbiga tankar och ångest, men visst kommer det över en ibland. Jag skäms inte för något, är inte rädd för något känns det som. Tidigare kändes det som att allas liv pinnar på runt mig och mitt står still, men det har ändrat sig. Nu är det nästan tvärtom. Nu tycker jag ibland i mina stunder att många fastnar i det materiella livet som ursäkt att det är ”guldkanten” och ”vardagslyx”, när guldkanten faktiskt är att ha hälsan och att man kan finna sin egen lycka inom sig. Att vänta och åstadkomma saker med tiden är helt ok, att inte vara otålig. Att vara glad för det egna hår man har, att man har egna naglar som man kan fixa själv om man vill, att man inte behöver längre ögonfransar utan man ska vara glad att man har några. Det som vi tar för givet och ändå inte är nöjda med. Är göra det bästa av vad man har är good enough.
Plötsligt kändes inte de där vita stråna i ögonbrynen så viktiga längre. Herre Gud jag har ju ögonbryn i alla fall, och på toppen av alltihopa har jag både hår och ögonfransar också!
Stor kram till dig Milla som delar med dig av dina erfarenheter och dina kloka ord. Du och andra kvinnor som går, eller har gått igenom, det du nu genomlider är vår tids hjältinnor!
Kram
13 juni 2012 @ 23:31

New view

Snacka om att det är kul att botanisera bland tapetrullar, tygprover, soffor, mattor och annat smått och gott! Eftermiddagen har ägnats åt just det. Mitt eget hem har i princip sett likadant ut sedan före jul, inte har det hänt mycket här inte, men det gör inget. 
Jag pratade idag med en tjej som jobbat med inredning i många år. Hon sa just det, att när man arbetar kreativt med tex inredning åt andra, känns det inte lika nödvändigt att handla och styra om hemma i ett kör. Det måste jag skriva under på, för man får liksom utlopp för sitt intresse under arbetstid nu för tiden så att säga.
Den största förändringen här ute på Udden är nog att granntomten är såld, och det gamla huset är rivet. Tidigare var där ett fallfärdigt ruckel, med tonvis av bråte runt omkring, så vi lät slyn mellan taomterna växa sig frodig och fin, för att slippa se eländet. Nu när allt är borta har vi börjat arbetet med att röja och göra den sidan av tomten fin.
Känslan av att man befinner sig på en udde är nu påtaglig.
Sjön syns utan problem i tre väderstreck och vi är helt omgivna av vatten.

Ja som ni ser har jag inte hunnit pimpa altanen något nämnvärt i år. Med tanke på att vi åter igen, inom några dagar reser bort, har det inte känts så viktigt ännu. Det faktum att man dessutom fryser häcken av sig så snart solen går i moln (med några få dagars undantag), har inte gjort att jag känt någon panik. Fixar nog lite när jag kommer hem från Grekland!

Lillan är i alla fall supernöjd med sitt lilla bord och bjöd sin kompis (vår nya grannes son på 4 år) på middag där nu i kväll!

Letade lite snabbt efter en bild på ”den gröna väggen” som nu är på väg att bli ett minne blott. Hittade denna som har några år på nacken.
Nu kanske ni tänker att det kommer att dyka upp ett nytt hus som skymmer utsikten, men nej det gör det inte för det nya huset kommer att byggas mer till höger i bild, bakom vår husgavel.
Nu blir det natti, natti för min del!
Kram kram
11 juni 2012 @ 17:35

Favoriter i New York del 1

Halloj!
Tänk jag som fotar och fotar och bloggar (av och till nu för tiden), och nästan alltid släpar runt på min kamera, har nästan inte fotat något alls i New York. Jodå, jag hade med mig min gamla ”lillkamera” men orkade nästan aldrig ta upp den, utan fotade ibland med iphonen. M som i princip aldrig fotar, tog mycket fler bilder än vad jag gjorde. Jag orkade helt enkelt inte tänka på att fota och att det skulle bli snyggt och att jag skulle se snygg ut, jag ville bara uppleva och njuta av varje sekund, vilket jag också gjorde!
I New York var allt större, längre, högre, äldre, dyrare, bättre än typ allt annat i världen, i alla fall om man lyssnade på guiden som pratade under ”hop on hop off turen” som vi tog runt hela Manhattan. Jag vet, det är turistigt och inte det minsta flashigt (måste det förresten vara det…?) men det var en perfekt aktivitet när man besöker staden för första gången. Bussen körde runt i alla de olika stadsdelarna och guiden berättade om allt som man annars inte hade haft en aning om. Bland annat då om allt som var större, längre, högre, osv osv. Mitt första tips var alltså ”Hop on hop off”!
Det finns för den som inte känner till det, massor av olika områden/stadsdelar eller vad man vill kalla det, med olika karaktär, allt från Midtowns hysteri till lugnet i Central park. Våra absoluta favoriter blev West Village, Meatpacking district, de sydvästra delarna av Chelsea (runt The High Line och Chelsea market) och så förstås Central park.
I West Village och Meatpacking district var man så långt från storstadens brus som man kan komma i denna gigantiska stad, (säker därför som vi från landet trivdes bäst där). Lyxiga butiker (blandat med lite mindre lyxiga), fantastiskt mysiga restauranger, grönska och vackra blommande rabatter (det såg jag ingen annanstans, förutom i Central park då förstås). Underbar del av staden som jag redan drömmer om att återvända till… Här mös vi, åt fantastisk mat och besökte trendiga barer (det är möjligt att vi höjde medelåldern där en smula…), shoppade och promenerade. Tips nummer två, missa inte Meatpacking district och West Village!
Med början i Chelsea inte långt från vårt hotell, fanns The High Line, en grönskande oas som slingrade sig ned till Meatpacking district. Några trädgårdentusiaster har förvandlat den gamla järnvägsrälsen, där köttet från slakterierna transporterades ut till hamnen (innan området blev ett trendigt tillhåll för typ Sex and the citydonnor), till en fantastisk park och promenadstråk. Det blir mitt tredje och sista tips idag, glöm för allt i världen inte The High Line!
De två översta bilderna är från ”Meatpacking” och de två nedersta från Central park. Med svarta skinnbyxor, tröja från Helmut Lang och höga klackar kände jag mig inte helt oäven bland de trendiga folket som hängde i ovan nämnda stadsdel. Men på handväsk och skofronten låg jag i lä och har lite att jobba på…  aldrig sett så många Chanelväskor och Louboutinklackar hela mitt liv…!
På återseende mina kära vänner, nu skall jag ta hand om lillsnorpan som oturligt nog ligger här med feber idag.
Kram Helena
10 juni 2012 @ 23:43

Wow vilket kul uppdrag som väntar!

Sladdade in här på Udden för några timmar sedan efter en snabbhelg uppe i Lofsdalen med mamma, syrran och så lilla sessan förstås. Huset är nu slutgiltigt utstakat och vi ”girls” har haft en fantastiskt kul helg. Minnen, god mat, rödvin, gapskratt och två extremt sena nätter, behöver jag säga mer…
Nu blir det ett par dagar med arbete innan vi sticker iväg med familjen för en veckas lata dagar i solen på Kreta. Blir lite si och så med semester för min del under resten av sommaren, kommer inte att jobba varje dag förstås men det blir en del av och till eftersom jag har ganska mycket jobb som ligger på vänt. Det fiffiga med att jobba med sitt största intresse är att det liksom inte känns som jobb, utan mer bara att jag skall göra något kul. Dessutom bestämmer jag själv när jag skall göra det.
Hamnområdet i Västerås
Roligaste uppdraget!
Denna vecka kommer jag att inleda mitt arbete med otroligt roligt projekt. Jag skall inreda en stor modern våning, i två plan, nere i hamnen! Allt från tapeter till möbler till tavlor och mattor skall köpas nytt och det kommer att bli så fantastisk roligt, jag är så ivrig att komma igång. Har planerat detta i flera veckor redan, så jag är i det närmaste klar med hur slutresultatet skall bli.
Det har som sagt inte blivit så överdrivet mycket sömn i helgen så jag börjar känna mig ganska mör nu, bäst att krypa till kojs. Så lovar jag att bli bättre på att uppdatera från och med nu.
Kram kram och hoppas att vi alla får en gnutta sol nu till veckan!
Helena

8 juni 2012 @ 10:48

Hoho, jag är hemma nu!

Hej kommer ni ihåg mig?
Jag veeet, det var hur länge sedan som helst som ni hörde något från mig, men jag har ju varit på semester och inte varit uppkopplad på typ en vecka (otroligt skönt btw).
New York var allt jag hade förväntat mig och mycket mer!
Alla sa innan, att det största problemet med NY är att har man en gång varit där vill man bara dit igen… och jag är den första att skriva under på det! Första dagarna tänkte jag att, jaja, London är ju inte så pjåkigt det heller, jag älskar liksom London, men banne mig ju längre tiden led desto mer kom New York att knipa förstaplatsen bland storstäder i mitt hjärta!
Jag menar kan man annat en älska en stad som bjuder på denna vy från en vågrät position i hotellsängen???
Jag vet, det ser ut som ett vykort, men den observanta ser fönsterkarmen och lite gardinblänk till vänster i bild. Detta var verkligen utsikten från vårt hotellrum på 23 våningen. Panoramavy, med fönster från golv till tak, över Empire State Building med omnejd, jo jag tackar jag!
Jag skulle nog kunna skriva en mindre resehandbok och berätta om vad vi gjort och sett ”over there”, men hallo ”who cares” liksom. Men ”on the other hand” så är detta min blogg och det jag skriver om är  sådant som påverkat mig på ett eller annat sätt. ”Oh yes baby”, detta har påverkat mig ”big time”, så ett eller annat inlägg kommer det garanterat att bli framöver med lite ”snacks” från New York!
Från storstad (med betoning på stor!!!) till något heeelt annat. Om några timmar sticker jag upp till Lofsdalen för att slutgiltigt staka ut husets placering på tomten tillsammans med ”markkillen”. En snabbis blir det, i princip är det bara upp och vända, för jag har hemskt mycket jobb som väntar på mig. Lillan, mamma och syrran hänger med mig upp, för jag är lite för mörkrädd för att sova själv där uppe… Sedan är det mysigt att bara få vara med mamsen och syrran, och Lillan förstås, några dagar!
Förresten hände något urfestligt igår. Kolla kommentarsfältet i förra inlägget, någon, anonym förstås, har spotat mig i Meetpacking Distrikt (och tydligen senare på planet också) och skrivit en helfestlig kommentar. Jag skrattade halva dagen, för jag menar hur stor är sannolikheten att någon av mina läsare dyker på mig sååå långt borta i en sååå stor stad? Världen kanske inte är så stor trots allt…
Kram kram, så ses vi snart igen!
Helena