För ungefär en vecka sedan fick jag reda på att Frälsningsarmén, nu till jul, samlar in julklappar som de sedan delar ut till barn som inte har det så väl förspänt i livet. Välbehållna leksaker, böcker och kanske kläder som inte används kan alltså glädja andra barn istället är tanken. Inslagna klappar lämnas alltså till Frälsningsarmén för vidare distribution.
Fint initiativ tänkte jag och ville naturligtvis bidra. Vi tycker att det är viktigt att försöka få våra barn att förstå att man alltid skall dela med sig till andra som inte har så mycket. Även om vi kanske inte berättar precis hur hemskt orättvist det är i världen, så försöker vi ändå ibland tex prata om hur vårt fadderbarn har det i Mali eller berätta att inte alla har en dator eller en egen cykel eller så. Frågorna har också varit många när vi tittat på Emil som går till fattighuset med julmat osv.
Ja ni fattar, eller hur?
Jag sa alltså till Lillan i morse, att vi skulle titta i hennes rum och se om det fanns saker som hon inte använde, som vi kunde ge till andra barn som inte hade så mycket saker. Hon var helt med på noterna och började ivrigt leta efter saker som hon knappt aldrig använt. Jag blev verkligen så glad över att hon faktiskt utan vidare ville dela med sig av sina saker till andra barn. Hon är ju ensam ”liten” hemma hos oss, så det skulle faktiskt kunna vara så att hon var mer ”det här är mitt, mitt, mitt”. Tror att det är lätt hänt att det blir så när man inte har några andra småsyskon att dela med sig till.
Nåväl, allt gick bra fram till det att vi skulle slå in paketen. Jag berömde henne för att hon var så snäll och delade med sig till ”andra barn som inte får så många julklappar”. Det var där det sket sig kan man väl säga. Plötsligt säger hon – Men mamma varför är han så elak? – Vem då, säger jag.
– Tomten!!! Varför är han så elak att han inte ger fattiga barn julklappar???
OMG vad svarar man då?
Ja, jag vet faktiskt inte… Jag svarade lite svävande att han kanske inte hittade hem till dem eller något sådant. Men den lilla damen kunde inte riktigt släppa att tomten var så orättvis och elak…
Hon var dock väldigt noga med att det skulle vara ett litet post it hjärta med en teckning på varje paket. Ja, vad skall man säga, hur man än väder sig har man rumpan bak, är kanske passande!
Nu skall i alla fall paketen levereras, och om du som läser detta känner att det är något för dig, kan du säkert ta kontakt med ”Frälsis” där just du bor!
Kram Helena
