Drömhus

Inredning och fotografering är min passion, min passion blev mitt jobb!

Arkiv för February 2013

- Sida 2 av 3

BARA TVÅ VECKOR KVAR

av helkoh

 

 

 

Åh hjälp, nu börjar den närma sig, dagen då vi får nycklarna till huset. Hjälp, tänker ni, vad är det för hjälp med det? Jo förstår ni, det är liksom så att vi har köpt på oss ett gigantiskt renoveringsobjekt, utan att ha den minsta aning om hur man renoverar ett hus från sekelskiftet. Eller i ärlighetens namn måste jag nog få säga att ”we are getting there” för jösses vad vi har lärt oss mycket sedan hela denna process startade. Men ändå…

 

 

Det skall putsas, dräneras, bytas el och fönster, hela klabbet skall förstås målas och så är det de där uppspända tygtaken som skall fixas. Sedan behöver vi ett nytt badrum, en altan, en vägg som skall ”tas upp”, trappan skall renoveras och få en ledstång. Ja såhär kan jag fortsätta typ hur länge som helst, det tar liksom aldrig slut. Dessutom kommer vi på nya saker som vi vill göra hela tiden.

 

Det senaste som vi kommit på är att vi vill betsa alla golv lite mörka. Tänk valnöt, men inte jättemörka. Hela bottenvåningen är det stavparkett i två olika utföranden och på övervåninen skall vi slita ut gamla plastmattor som döljer vanliga brädgolv. Stavparketten är fin och nyslipad men vi kommer nog att betsa alla golv i hela huset för att få det enhetligt.

 

 

 

Vi hade tänkt att golven skulle gå åt det ljusa, nästan vita hållet, men jag tror att det kan bli lite kallt eller i alla fall lite kalt. Rummen är väldigt stora, det är mycket snickerier och väggar som kommer att bli vita och så är det väldans högt i tak, så jag är rädd att det blir lite för konturlöst med vita golv också.

 

 

En tjej som har en helt fantastiskt god smak och som jag verkligen ser upp till och inspireras av är Daniella Witte, hon har bruna golv i sitt hus, i alla fall på nedervåningen, och det är bara så snyggt.

 

Nehej, nu kanske det är dags att ta tag i den här dagen. Mannen fyller år och vi har haft en lååång och smarrig frukost är på morgonen men nu tror jag bestämt att det är dags för lite lunch. I eftermiddag står det handbollsmatch, lite jobb och annat söndagsgöra på schemat.

 

Tack för titten!

 

Kram Helena

 

 

En hälsning

av helkoh
 
 
 
 
 
Hallå kära vänner!
 
 
 
Måste bara sända er en hälsning från ett helt underbart Lofsdalen. Vi har varit här sedan i söndags och har det så skönt.
 
 
 
Vi slappar, hänger i backen, pitchar idéer med varandra om alla beslut som behöver fattas kring vårt bygge, och den förestående renoveringen i Västerås. Vi har träffat (och jag har styrt och ställt med) elektriker, rörmokare och målare denna vecka. Bygget går rasande fort och skall vara inflyttningsklart om typ två månader!
 
 
 
Det är väl ingen idé att jag visar fler bilder från själva bygget just nu, ni ser nog ingen skillnad. Det får bli den helt fantastiska utsikten från tomten istället.
 
 
 
 
 
 
Har inte haft med mig ”storkameran”, så här kommer några vintriga bilder från backarna tagna med Iphonen istället.
 
 
 
 
 
 
Älskar vidderna, och att man faktiskt inte behöver trängas med mängder av folk. Man har backarna nästan för sig själv! Konstigt nog eftersom åkningen är betydligt bättre än vad många vet om.
 
 

 
 
 
Fy farao vad man har trängts i backar och liftköer tidigare i livet innan min älskade M tog mig med hit. Detta är verkligen vårt smultronställe! Det bästa stället du kan tänka dig om du har familj och inte planerar att röja på afterski eller parta loss på något hippt ställe på kvällen. Här är det lugnt, fridfullt och opretentiöst! Det är skidåkningen som räknas, och inte de coola outfitsen tack och lov. Med tanke på mina inte allt för trendiga skidkläder alltså, hahaha!
 
 
 
Och här har ni mig. Alltid hjälm i backen, och inte en liten keps som vi hade på 90-talet när jag jobbade i Sälen (städade på bland annat Högis) en vinter. Hur opraktiskt var inte det?!
 
 
 
Nåväl, en liten hälsning från mig var det i alla fall!
 
 
Kram på er och snart skall ni få veta vad jag skall ha den där bilden till…
 
 
Kram kram från Lofsdalen
 
 
 
 


En gammal goding

av helkoh
 
 
 
 
 
Visst är den här gamla godingen hur fin som helst? Blev påmind om den av den här tejen som har mycket snygga grejer och läckert hemma. Bara min plånbok var liiite fetare skulle jag handla hem en hel del av det hon sitter på…

 

Korsfilten står i alla fall på inköpslistan till Lofsdalen!
 
 
 
Kram kram
 


Takhöjder

av helkoh
 
 
 
 
Tänk, jag har alltid drömt om ett hus med högt i tak. Jag älskar den där rymden som blir. Det spelar inte så stor roll om rummet inte är så stort, bara det är högt i tag så upplevs det som rymligt.
 
 
 
 
 
 
Standardtakhöjden på bostäder som produceras idag ligger runt 2,40 m, i bästa fall 2,60. I vårt nya, gamla hus är det 3,40. Oh, vad jag älskar det!
 
 
Uppe i Lofsdalen är det 5,40 i själva ”storstugan” och 2,70 i de små rummen (då menar jag verkligen små, hihi). Högt och luftigt där också alltså. Tanken är att takhöjden skall kompensera den minimala golvytan i sovrummen. 
 
 
Jag vet, jag har snöat in på det här med takhöjd nu, men jag är verkligen lite hooked på det och har alltid varit det.
 
 
Det är svårt att på bild utan någon form av referenspunkt, som tex en människa, ge en exakt känsla för hur högt det är i tak i matsalen på bilden. Matsalen skall för övrigt bli tv-rum när vi flyttar in.  Snart är det bara två veckor kvar till vi får nyckeln och jag kan ta egna bilder och visa er.
 
 
 
Tjingeling!
 
 
 
 


Väcker habegär

av helkoh
 
 
 
 
Fy farao vad snygga dessa bord är. Hur sugen som helst på två stycken till Lofsdalshuset. Skulle sitta som en smäck där tror jag. Finns på Asplunds.
 
 
 
 
 
 
 
 
Snart börjar det bli dax för det allra roligaste där uppe. Sjäva inredningen. Eller förresten vilken himla klyscha det där var då. Det har faktiskt varit lika kul hela vägen. Ända från planerandet, till ritande och byggstart, all the way liksom.
 
 
 
Kram kram och ha en härlig söndagkväll!
 
 
 
 
Helena
 
 
 

Vilken härlig dag, man blir härligt glad!

av helkoh
 
 
 
Spa, vad kan vara mer avkopplande och balsam för själen. Värmen, dofterna, den avkopplande musiken och de starka knådande händerna, om man väljer en såda behandling vill säga, så lovely.
 
 
 
Varje gång man gjort det tänker man och säger samma sak -Varför gör man inte det här oftare? Tja, ett möjligt svar på den frågan kan vara att det som nästan allt annat trevligt och lite lyxigt inte är gratis. Jag menar det går ändå loss på närmare 1 000 spänn per gång, och skulle man göra det säg en gång i månaden, ja då har man ju spenderat typ 1,5 Mulberryväska på ett år!
 
 
 
Jag kom billigt undan, och bjöd med en väninna, tack vare ett presentkort jag fick för en tid sedan! Men visst borde man unna sig lite mer spaande i sitt liv.
 
 
 
 
 
 
Inledde med en härlig trerätters herrgårdslunch i tjusig miljö.
Det sitter aldrig fel.
 
 

 
 
Rotfruktssoppa med rökt lax till förrätt, en redig stek med rostade potatishalvor och svartvinbärsgelé till varmrätt. Avslutade med kaffe, kladdkaka, hallon och grädde, yummi!
 
 

 
 
 
Färna Herrgård och spa, i närheten av Skinnskatteberg, var vacker i riktig vinterskrud.
 
 
 

 
 
 
Efter lunchen var det dags för spat. Sara testade en crashbehandling för ansiktet.
 
 

 
 
 
Jag lät den här söta tjejen gå ”all in” på min stela nacke och rygg.
Efter tre dagar med obarmhärtig migrän öppnade sig himmelens portar…
 
 

 
 
 
Resten av dagen chillade vi i och vid poolkanten, gick igenom det senaste skvallret, avhandlade ett stycke historia och fastnade vid det lite otippade ämnet ”hur man genomför en koloskopi”…?!
 
 

 
 
Vid sextiden, när alla andra piffade till sig inför kvällens middag, hoppade Sara och jag in i den kalla, översnöade bilen och for glada och utvilade hem till våra väntande familjer.
 
 
Jag är fortfarande, 24 timmar senare, glad och utvilad och skall nog ta och unna mig lite mer spaande i mitt liv framöver. Måste sluta upp med att räkna saker och ting i Mulberryväskor. För hur länge är man happy med en handväska på armen?
 
 
 
KRAM
 
 
 


Att grotta ned sig

av helkoh
 
 
 
 
Plötsligt slog det mig, jösses vad jag just nu lär mig nya saker hela dagarna. Jag bara tar in, suger i mig och letar ny kunskap dagarna i ända. Ju mer man vet, desto mer vet man att man inte vet…
No shit!
 
 
 
Arbetet med att träffa hantverkare och ta in offerter pågår för fullt, och ju fler man träffar desto mer lär man sig. Det är bara sååå spännande.
 
 
 
Kolla det stora kassaskåpet som hör till huset!
Lite svart målarfärg på det va’?
 
 
 
 
M sköter upphandlingen av murare till putsen, men jag som har varit liggande hela långa dagen, har skött en del detektivarbetet kring det idag. Det visade sig förstår ni när murarna började pilla på fasaden, som då rasade i stora sjok, att under den puts som är där idag finns en gammal vacker fasad med tjusiga dekorationer!
 
 
 
Min uppgift har alltså idag varit att via stadsarkivet, länsantikvarien, stadsbyggnadskontoret och länsmuseet, ta reda på så mycket som möjligt om hur huset sett ut från början.
 
 
 
Länsantikvarien hittade ritningar från 1927. En ombyggnad skedde då och arkitekten var ingen mindre än självaste Erik Hahr. My Good, sådant här kan jag grotta ned mig i fullständigt. Den mycket tillmötesgående länsantikvarien Jan Melander berättade målande för mig om hur huset såg ut på ritningarna han hade inscannade framför sig.
 
 
 
 
 
 
Bland annat berättade han om den utbyggnaden som idag är entré. På ritningarna från 1927 var där ett uterum eller en veranda med stora glaspartier. Länsantikvarien var övertygad om att bara vi fick se ritningarna skulle vi genast vilja återställa den delen till ursprungsskick. Jag skall så snart som möjligt ta mig till kommunens arkiv och kika på ritningarna.
 
 
 
Jag tog idag också kontakt med länsstyrelsen för att undersöka möjligheterna att få bidrag för att bevara och renovera ”kulturhistoriskt intressant byggnad”. Jodå, huset fanns med på deras kartor och listor med den typen av byggnader, så visst hade vi rätt att ansöka om bidrag för det, men…
 
 
 
Där kom den stelbenta svenska mydighetsmentaliteten emellan lite om man så säger. Det var nämligen på följande sätt. Bidraget kan bara sökas 1 ggr per år i september, renoveringsarbetet får inte vara påbörjat vid ansökningens inskickande, sedan var det en handläggningstid på några månader innan man kunde få beslutet. Jag förklarade för tjejen på länsstyrelsen att fasaden är i bedrövligt skick och det är absolut inte aktuellt att vänta med renoveringen till nästa år. Det måste ske så snart det är frostfritt, väntar vi längre kommer huset att skadas ännu mer. Då säger hon bara ungefär såhär -Jaha, det var ju synd, men reglerna är sådana. Vill ni ansöka om bidrag får ni vänta med renoveringen till nästa år!
 
 
 
Kommer aldrig på fråga. Huset skall fixas asap, bidrag eller inte! Egentligen blir jag inte förvånad för det där år sååå typiskt mydigheter i detta land. Ingen fexibilitet what so ever.
 
 
 
Nu skall jag fortsätta ta hand om mig själv och den fruktansvärda migrän som plågat mig sedan typ 15.00 igår eftermiddag.
 
 
 
 
Kram Helena
 
 
 
 
 


Snart händer det grejer…

av helkoh
 
 
 
Ja ni, nu är det grejer på gång skall ni få se…
 
 
 
Till de grejerna behövdes en bild på mig. Jag är inte döförtjust i att posa framför kameran, speciellt inte om någon annan står bakom, så jag styrde upp med en liten fotosession alldeles själv!
 
 
 
 
 
 
Jag trivdes med tanken på att jag skulle se ut ungefär såhär. Ganska snygg om jag får säga det själv. Inget fixande och trixande med retusch och sådant, bara lite avancerad hemmaljussättning och en noggrant lagd makeup så blev det rätt bra faktiskt. Skapligt nöjd med resultatet alltså, ända fram till det att en kompis såg bilden och utbrister – Fan vilken pingla, men du är ju rätt olik dig!
 
 
Hum, upp som en sol och ned som en pankaka alltså… Men ”what the heck” kan jag få någon att tro att jag ser ut såhär i verkligheten så må det väl vara hänt, hehe!
 
 
Nåväl, bilden skall användas till ”något” och ni kommer snart, senast 18 februari, att få se vad det är.
Jag är verkligen spänd på det som komma skall.
 
 
Kram Helena
 
 
 


Jag, ingen buffel!

av helkoh
 
 
 
Haft ett spännande möte nu på morgonen.
Lämnat offert på ett himla kul jobb, så håll tummarna för mig nu är ni bussiga!
 
 
 
Strax skall jag dra iväg till nya huset för att träffa ytterligare en fönsterrenoverare och två olika elektriker. Är det något jag har lärt mig det senaste året så är det att inte bara säga ”Ja tack och amen” till allt, utan att ifrågasätta. Måste alltid alltid jämföra priser, ta in flera offerter och förhandla. Allt är förhandlingsbart så är det bara.
 
 
 
Förut tyckte jag alltid att jag kände mig som en snåljåp om jag ifrågasatte priser och försökte alltid mörka att jag skulle kolla andra leverantörer osv. Man fick ett prisförslag och höll på att svimma, men nog sjutton höll man masken allt. Not anymore säger jag bara! Vi är inne i en period (renoveringsobjektet inne i stan och nybygget i Lofsdalen) där vi handlar upp mängder av varor och tjänster och varje tusenlapp man kan spara är värdefull. So här gäller ”no more Mr Nice guy” kan man väl säga :-) Jag har blivit en stenhård förhandlare, men naturligtvis ingen ”buffel” för det!
 
 
 
 
 
 
En buffel, eller snarare kanske en myskoxe, har däremot fått mellanlanda i fåtöljen på övervåningen. Där ligger den och är urfin i väntan på vidare transport upp till Lofsdalen. Kommer att passa perfekt i den Härjedalska fjällvärlden där den för övrigt faktiskt lunkar omkring på riktigt.
 
 
Kudden har jag köpt på Öbergs som börjat sälja By Nord. Känns som om den bara är helt klockren till fjällhuset.
 

 
 
Hoppas att ni får en riktigt fin fortsättning på denna dag.
Sköt om er så ses vi!
 
 
 
KRAM
 
 
 
 
 


En helt vanlig jobbsöndag på världens bästa jobb

av helkoh
 
 
 
 
Tänk vad jag älskar när jobb och fritid flyter samman. Ni vet sådär så att man inte riktigt vet om man gör en sak för sitt höga nöjes skull, eller för att det är jobb. Idag var en sådan dag, en dag när gränserna suddas ut.
 
 
@my casa Åsa och jag håller på och gör ett jobb tillsammans, och på fredag är det deadline och inlämning som gäller. Lite pyssell och papp finns kvar att göra, så vi beslutade oss för att ägna söndagen åt det. Åsa bor utanför Stockholm och jag i Västerås, för att spara tid möttes vi på halva vägen. Det visade sig bli Ekolsund. Första planen var Dinners, ni vet vägkrogen efter E18. En föga inspirerande plats alltså… Efter lite reserch fann vi dock ett betydligt mycket mer lockande alternativ.
 
 
Afternoon Tea på Krägga Herrgård!

 
 
Hellegosingen så mycket smarriga snittar och bakverk vi fick att mumsa på! Servitrisen undrade också om vi var intresserade av varsit glas champagne. Visst hade vi varit det, om det inte hade varit för att våra män hade tyckt att det hade varit så jobbigt att få lov att hämta oss halvvägs till Stockholm resp Västerås! Vi nöjde oss med te med champagne och gräddsmak, lovely! 
 

 
 
Vacker gammal herrgårdsbyggnad,
 

 
 
i en mycket vacker miljö!
Det underbara vädret gjorde naturligtvis sitt till.
 

 
 
Fick bara lite ont i magen när jag stod där på bryggan och insåg att jag snart är på väg att flytta ifrån sjön och vattnet…
 
 
Nämen titta vem har vi där bakom stugknuten då?! Är det skygga Åsa måntro… Jajamensan, nästan lika skygg som min M faktiskt! Men det är klart Åsa, ”Bakom min Canon kan jag va’ mig själv, tralla lalla la”!
 
 
Ja, det blev inte bättre än att Åsa och jag, som alltid har väääldigt mycket att prata om när vi träffas, var kvar sist och stängde stället! Men vi jobbade hårt i perioder i alla fall och uppdraget var slutfört när vi vinkade adjö till den trevliga personalen, som lät oss jobba ostört genom två sittningar.
 
 
Krägga kommer vi absolut att besöka igen.
Kanske när det är dags att slutföra vårt nästkommande projekt!
 
 
Tack för idag Åsa!
 
 
KRAM
 
 
 
 
Sida 2 av 3

Efter 10 år lämnar vi lugnet på Udden för cityliv.

Följ renoveringen av vår nya jugendvilla i stan

och byggandet av vårt egenritade moderna fjällhus i Härjedalen.

Kategorier
m (2)
susnet.nu statistik