Äntligen lite vårfint utanför dörren

Gjorde slag i saken förra veckan och handlade lite söta vårblommor som jag satte utanför dörren. Genast blev det mycket trevligare!

Slog till på någon form av videträd, som jag kan plantera ut sedan, vita violer och pärlhyacinter, en murgröna och superdupersöt bellis, som också är perenn och klarar sig i rabatten.

Så har ytterligare en helg passerat utan att jag kommit igång ordentligt med ”vårbruket” i trädgården, det är ju så jäkla kallt! Visst solen skiner emellan åt det ser ut som vår, men burr vad kallt det blir så snart man hamnar i skuggan eller en vind sveper förbi. Nu vill vi ha riktig vår eller hur?!

Annars har vi haft en skön helg här på Udden. I fredags hade vi tänkt bjuda ut våra vänner restaurang, men några tidiga kvällsaktiviteter satte P för det, så jag överraskade M med romantisk middag här hemma istället när han kom hem.



Fiffigt det här med bloggande!

Jag vet ju att det är många som känner mig och min familj som följer den här bloggen. Vissa erkänner det, kul, medan andra gör det helt i smyg. Det är helt ok det också, ni gör som ni vill, mig kvittar det. Jag tycker det är lika roligt med alla mina läsare, kända som okända, smygare som ickesmygare! Nu kommer jag till den där biten med fiffigheten.

När det finns något som man vill kommunicera ut till många som kan ha intresse av det, är ju bloggen fenomenal, når liksom ut till massor med folk på en gång. Lätt som en plätt, istället för att skicka mail till alla. Många använder face book för sådana ändamål, men jag är ingen superanvändare av just den kanalen. Där är jag nog ganska mycket som många av mina läsare, en smygare, läser vad folk som jag känner (och ibland inte känner) gör och har för sig, helt utan att lämna några spår… Bara läser, kollar bilder och sedan smyger jag vidare, tass, tass, ingen märkte att jag var där och snokade!

Det verkar vara på det sättet vi får reda på saker nu för tiden. Vem är gift, singel, har ny pojk/flickvän, vem är gravid och vem byter jobb, allt kan man läsa på fb, eller i folks bloggar för den sakens skull. Smidigt, vi behöver inte längre träffas för att skvallra, det är bara att logga in…

Nu tänker ni såhär, My Good, vad svamlar hon om idag?! Ja det kan man undra, ibland snurrar det till i mitt huvud och då blir detta resultatet, fast egentligen var det bara meningen att jag skulle tipsa alla som känner mig och min familj om denhär länken

(Mamma du skall klicka på den rosa adressen nedan / puss!)

Gå till 07.27 minuter in i programmet så får ni se något kul. Jag började grina när jag såg det, men det är jag det… Om det mot förmodan skulle vara någon som inte känner oss, som vill se klippet, kan jag tipsa om att det är Julia man skall titta på, det är Lillans största fina storasyster!

På återseende senare idag med ett lite mer ”vanligt” inlägg!

Ja, vad skall man säga, nu har jag i alla fall köpt mig ett par.

Ett par klackar alltså!



Hur har ni det ute i stugorna, allt väl? För min del har hela denna vecka präglats av dubbelbokade möten och jobb. Fattar inte hur det kunde bli såhär… Har fått lov att boka om, boka av och snurrat till det riktigt för mig. Skärpning, så kan man inte ha det om man skall driva egen företag!

För övrigt var jag hos tjejen som sköter min bokföring igår och vet ni vad?! Jag går med vinst!!! Alla investeringar är redan täckta (och det var faktiskt mycket mer än jag hade trott…) och nu står det ett stort + i kanten på alla siffror. Så in i hellskotta kul om man får uttrycka sig så! Måtte det bara fortsätta på det här spåret nu… Håll tummarna är ni snälla…!

Sjukt snyggt om du frågar mig!

Snacka om att jag fått en ”hangup” på klackskor just nu. Litet uppvik på jeansen, bara fossingar,

ett par svarta mockagodingar och så iväg! 





Lycka kan vara en uppblåsbar ballonghäst fylld med helium!



Minns ni den här hunken?

Världens första manliga supermodell var han när det begav sig. Den vandrande tvättbrädan, med sängkammarblicken. Han som satt så många kvinnors (och mäns) hjärtan i brand. Och handen på hjärtat, inte lämnade han många oberörda, med sitt 6-pack, sina bruna ögon och markerade kantiga käkparti.

Om naturen hade fått ha sin gång hade han idag förmodligen varit en übersnygg 44-åring ex supermodell, som kanske till och med hade varit ännu snyggare än han var för sådär si sådär tjugo år sedan. Lite äldre, lite fårigare, lite manligare och lite mindre babyface.
Det som hade kunnat bli så bra…

Åtminstone jag hade suttit klistrad vid Let´s dance på lördagkvällarna (i alla fall i början…), för att flukta lite på den forna modellen… Men hallå, ’var blev han av’… han snyggingen???

Jag tittar nästan aldrig, eller i alla fall väldigt sällan, på tv. Det är bara irriterande med alla avbrott för reklam, men jag älskar att titta på film. När vi är här uppe i fjällen brukar vi bränna av några rullar. Här om kvällen kikade jag på Coco Chanelfilmen. Riktigt bra tyckte jag, så den blir ett litet tips från mig till er inför påsk helgen, då specielt långfredagen kan vara lite seg. Eller den var det när man var barn i alla fall, nu vet jag inte om det är någon skillnad längre.

Tack för senast och hoppas att flygturen hem gick bra.

Kul att så många kunde komma, hahaha!!!

Innan jag drog iväg till Blåkulla var jag i backen och körde lite slalom med familjen.

Gjorde till och med en liten film som jag hade tänkt visa er, men…

Aldrig i hela livet, för jösses så fånig jag såg ut, vilken stil!
Såhär långt från Anja trodde jag inte att jag var… Måste trimma snitsen lite i Älsklingens ”skidskola” imorgon tror jag. Får väl skylla på att jag de senaste åren varit gravid, ammande förstföderska, vagndragande mamma och nu på slutet, privattränare åt Lillan.

Har väl aldrig varit någon riktig ”skibum” men var väl rätt skaplig på att pumpa puder åren innan Lillan anlände. Nu var jag liksom tillbaka på ”Gå” så att säga.