Åh, grattis skall hon äntligen få gifta sig nu, tänker ni som känner mig.

Hoppet är som bekant det sista som överger en, men nej, det var inte jag den här gången heller… Däremot har jag fått den enormt stora glädjen och äran att få fota ett par,

som jag ännu inte träffat, på deras stora dag.

Sååå fantastiskt spännande, nervpirrande, läskigt och underbart roligt det skall bli! Jag har aldrig fotat något bröllop, men det är långt dit, och jag kommer att vara förberedd till tänderna. Många provfotograferingar i kyrkan och i festlokalen räknar jag med att det blir.

Dessutom kommer jag att försöka komma i kontakt med någon bröllopsfotograf och be att få assistera vid några bröllop under våren. Så är du fotograf eller känner du någon som är det och är intresserad av en helt gratis assistent till bröllop i vinter och vår, är du välkommen att kontakta mig på

helena_kohl@hotmail.com

Närmare bröllopsfotografering än såhär har jag aldrig kommit.

 Tog några bilder vid min söta väninnas fina bröllop förra våren, men när man är gäst vid ett bröllop vill man njuta av högtiden, festen, maten och människorna så då är man inte så intresserad av att fly runt med kameran i högsta hugg, så det blev inte så många.

En riktigt fin söndag till alla som kikar in!!

Nej, men nu måste jag bara få komma här med ett litet förtydligande. Det är inte alltid rätt budskap framgår och man är tillräckligt tydlig som bloggare. Det här känns bara så angeläget att jag måste få er uppmärksamhet en liten stund.

Alltså, i mitt inlägg om Lillans nya skor, skrev jag att jag inte ”går igång” på dyra märkeskläder till barn. Det innebär alltså att jag väldigt väldigt sällan köper märkeskläder till henne, vilket alltså resulterar i att jag har ganska få sådana plagg i lådan i förrådet som jag skrev om!

Jag skrev att jag var för snål för att skänka till välgörenhet (men så knasigt det lät) och med det menade jag att det bär mig emot att lämna tex en av de få fina klänningar som jag köpt för kanske många hundra kronor, till tex Myrorna (där en liten del kommer till de behövande och resten går till löner, lokaler och administration. Det känns liksom, men oj den här måste jag spara – den som var så dyr! Däremot har jag inga som helst problem med att lämna det som jag tycker är mer vanliga kläder till organisationer som ger bort själva kläderna till behövande barn.

 

Jag skrev att jag tycker att det är pinsamt att sälja kläderna, vilket innebär just det ni nu skriver i kommentarsfältet om, att folk skall tycka att vi som har det så bra borde väl kunna ge bort sakerna till dem som bättre behöver dem. Jag både säljer och köper gärna möbler, prylar och allt möjligt annat på tex Blocket, men just barnkläder tycker jag är lite känsligt av någon anledning.

 

Dessutom har jag givit bort massor med barnkläder till kompisar som blivit mammor (både ensamstående och par), och de lite dyrare märkeskläderna är för tillfället utlånade. Så jag tror att jag dragit ett par strån till stacken vad gäller både återvinning och välgörenhet.

 

Vad gäller välgörenhet i allmänhet kan jag bara säga, trots att jag verkligen inte behöver det, att där har jag inget dåligt samvete överhuvud taget!

 

Som igår blev utsedda till årets Gasellebedrift i Norge 2011

Jag minns när jag för första gången i februari hittade kläderna i Oslo och skrev det här inlägget (och faktiskt tänkte skriva, komihåg vart du först såg dem!). Jag hade aldrig sett märket i Sverige och det visade sig sedan att det var svårt att få tag på kläderna här hemma. De fanns inte i någon webshop utan endast i en eller ett par butiker på västkusten, som kunde tänka sig att skicka, vill jag minnas.

Idag säljs ChillNorway i 250 butiker (var av 80 i Sverige) i 10 länder runt om i världen, bra jobbat! Trots att de blivit så stora är de fortfarande ett skönt familjeföretag med nästan bara familjen anställda. Visst är det coolt!

En skön fredag önskar jag Er!

Här kan du se en intervju med ”familjen ChillNorway”!

Vanligtvis går jag inte igång på märkeskläder till barn, dels för att det är svindyrt och man får typ väldigt lite material för pengarna, och dels för att man sedan får gå omkring och vara orolig över att ens lilla hjärta skall förstöra plagget med någon fin penna, eller något annat påhittigt redskap.

Dessutom vet jag aldrig vart jag skall göra av dem när de tillslut blir urväxta, vilket brukar ta si sådär en 5-6 månader just nu. Jag är för snål för att lämna dem till välgörenhet och tycker att det är för pinsamt att sälja dem på tex Blocket, så de brukar hamna i en plastlåda ute i förrådet i väntan på att någon kompis skall få ett litet flickebarn. När någon sedan kommer hit för att kolla igenom plastlådan blir det samma visa, för snål för att ge bort och för pinsamt att sälja till en kompis. Så det brukar bli att de får låna, larvigt egentligen, för vad i hela fridens namn skall jag göra med kläderna när de sedan kommer tillbaka?

Lät det där lite som ”surt sa räven om rönnbären”? Kanske… för visst skulle jag handla mycket mer om jag hade mer pengar, men jag tror att jag ändå skulle ha svårt för att göra mig av med de urväxta dyra kläderna, och då skulle lådan där ute vara sååå mycket större, och ta upp ännu mer plats!

Skönt att man har tid med med lite i-landsproblem ibland,

för då blir man påmind om att man att man har det så jäkla bra!!!

Inlägg nummer 1000!

Trumpetfanfar!!!

Tänk så många inlägg det blivit genom åren, hela 1000 stycken, och lustigt nog kommer jag ihåg vart enda ett av dem. Jag gjorde några stickprov igår! Hi, hi!

Sak efter sak kommer på plats i mellantjejens rum, igår var det den superfina lilla kristallkronan som kom upp, efter att snälla papsen hade kapat sladd och kedja några decimeter.

Groventréer och tvättstugor är vanligtvis ganska ocharmiga inrättningar, så även vår.

Jag målade om hela rummet, som en liten överraskning, när M var borta en helg för några år sedan. Nu syns inte det på bilderna, men all panel är målad i någon slags café au lait färg, tusen gånger bättre än den helt obegripliga babyblå färg som var där innan. Men ni vet hur det är, saker och ting förändras och nu kan jag inte släppa tanken på att måla hela rasket grått istället…

Vad härligt att vakna upp till ett vinterland, tänk så ljust och fint allt blir plötsligt. Mina rosor som blommar för fullt där ute fick sig väl en chock kan jag tänka, när det plötsligt täcks med snö och is.

Tänk att jag skulle hinna bli nästan 40 år gammal, innan jag fått till en frisyr som göra att jag ser ut som folk i håret! Många frisyrer och färger har passerat revy under åren, men det är först nu, sedan jag färgade håret lite rödbrunt som jag trivs riktigt bra. Klippningen är också toppen (även om det är dags för en toppning snart), och det är så lätt att fixa till frillan på morgonen.

Lätt, och lätt förresten, det beror på vad man jämför med, men jag har i alla fall tränat in ett sätt att fixa till det på, så att det blir lika varje gång. Jag gillar inte frisyröverraskningar på morgonen… Lite pyssel är det allt men jag jobbar på det, och snittar just nu med fön och plattång, 8-9 minuter!

Som vi har väntat på denna snö, och nu kom den till sist, även om det är väldit liiite så ligger den ialla fall där och lyser upp vår tillvaro, tjihoo! Genast känns allt mycket mer juligt, kottarna, stjärnorna, hyascinterna, amaryllisarna, lussebullarn och pepparkakorna ”make sens” liksom.

Jag brukar nästan varje år göra egna granriskransar och hänga på ytterdörrarna, men i år har jag bara känt att det där med granris blir inte så effektfullt när det är 10 grader varmt och regn. Så i år gjorde jag ett superenkelt hjärta av lärk och ståltråd istället. Tyckte att det passade bra till

alla andra bara grenar på tomten.

Jag brukar ibland samla ihop de frågor jag får och svara på dem gemensamt. Dels är jag dålig på att svara i kommentarsfältet och sedan kan det ju hända att ni är fler som klurat på samma saker.

Lampskärmen i mellantjejens rum kommer från Tine K och jag har köpt den på Tullhuset där jag också köpt hjorten som är från House Doctor.

Överkastet i samma rum kommer från Day och det har jag köpt hos Atelje Fåtöljen.

Jag har ingen utbildning inom området för inredning och fotografering, självlärd!

Den runda grå (som faktiskt är svagt svagt mönstrad i lila/rosa) kudden, kommer från Day och jag har köpt den hos Atelje Fåtöljen.

Om du är intresserad av att köpa fårskinn kan du maila mig så vidarebefodrar jag kontakten.

Adventskalendern, som jag gjorde förra året, gjorde jag enkelt med en bit grovt linnetyg som jag sydde en tunnel upptill och en tunnel ned till och stoppade in trälister i. Siffrorna gjorde jag med vit färg och schabloner som jag köpte från Broarne. Sedan sydde jag fast silverringar under varje siffra.

Sideboardet i vardagsrummet är ett gammalt 90-tals ekbord som jag målat svart och bytt knoppar på.

Tröjan som jag har på mig på denna bild kommer från ChillNorway, och min kommer från Oslo men likadana finns på bland annat Tullhuset.

Det, var det, nu skall jag först tända mig en brasa och sedan jobba på, uppdrag väntar…

Hoppas att ni haft en fin helg, och att ni nu är pigga och utvilade för att med kraft ta tag i denna nya vecka, som ligger framför oss som ett alldeles oskrivet blad! Vad skall ni fylla den med, är det jobb eller trevligheter? Eller vad dumt av mig att skriva så, det behöver inte vara det ena eller det andra, jobbet kan ju vara trevligheter, och det är det det är för mig just nu. Det verkligen pirrar i kroppen och jag är otålig att få komma igång med min verksamhet, dessutom har jag uppdrag som väntar i veckan, och det skall verkligen bli så superkul!

Julmarknaden i Kärrbo igår var en riktig fullpoängare! Det var genuint, lerigt, närproducerat, ekologiskt, hemkokt, svinkallt och helt underbart charmigt! Enorma hemgjorda hamburgare och grovmalda korvar från traktens kreatur grillades över stora eldfat. Av Denniskorvar och mesiga korvbröd, gjorda på 2/3 luft och 1/3 vitt mjöl, fanns inte ett spår, och hungriga frusna besökare trängdes på enkla träbänkar och bord, bredvid harvar och plogar en och annan gran som ställts dit för att skapa lite julstämning.

Här fanns inget glitter, inga silverstjärnor, glaskulor, zinkhus eller kottar till salu. Det var basic, och down to earth, grovt och inget pluttenuttigt. Närproducerat kött, hembakt bröd, grönsaker och de mjukaste fårskinnen du kan tänka dig. Lillan fiskade fiskdam, och fick en papperstrut med några bitar hemgjord seg kola inlindade i smörpapper, så lagom så fint! Jag vill aldrig, aldrig, gå på någon annan julmarknad någon annanstans efter detta.

Själv blinkade jag med mina blå, och log mitt allra vänaste leende mot min kära M när vi tittade på fårskinnen. Och vet ni girls, det gav resultat, för med mig i bilen tillbaka hem, låg två stora underbara, lockiga och silkeslena fårskinn från Margaretas och Ulfs får! Åh, vad jag är glad för dem, de är så vansinigt gosiga. Love, love!