Gud vad mörkt det är ute nu, man ser knappt handen framför sig när man är ute och går i mörkret. Det är bara den allra största gatan som har gatlyktor, alla andra smågator är mörka. Fram till för några år sedan var det bara grusvägar här ute också, men väghållningen var så dålig att det knappt gick att ta sig fram när det var blöta perioder. Nu har vi fått oljegrus på vägarna, men gatlyktor vill vi inte ha, mörkret är mysigt, speciellt när vintern och den vita snön lägger sig som ett fluffigt täcke över byn. Då vill vi inte ha gatlyktor som förstör den lantliga känslan.

Förutom mörkret är det inte mycket som påminner om att advent snart är här. Det har varit den varmaste hösten i manna minne och inte en endaste gnutta snö finns att finna i hela Sverige!

Min väninna, hennes son, Lillan och jag gjorde idag en av våra utflykter. Vi försöker att med jämna mellanrum sticka iväg på just små utflykter med de små. Lillan och hennes son leker fortfarande bra ihop, trots ett par års åldersskillnad, och jag och väninnan får en trevliga timmar tillsammans med lite shitchat och skratt!

Idag for vi iväg till Arne Design i Kolbäck, en toppenträdgårdshandel med lite udda växter som man inte hittar hos de stora kedjorna, och sedan vidare till Åsby Interiör och Trädgårdshandel. Oh my, hade de lyckats med sin julskyltning i år eller?!

När jag skrev mina inlägg om vår kommande resa till Danmark fick jag flera kommentarer från goa danska tjejer som läser min blogg. Jag viste inte att jag hade några danska läsare, ni har inte lämnat några spår tidigare. Kul att ni kikar in här piger och tack för alla toppentips om shopping och restauranter i Köpenhamn!

Tack vare era kommentarer hos mig, har jag nu hittat till flera fina danska bloggar, som det inte verkar finnas så många av. Via en av kommentarerna som Filuca House lämnade, hittade jag till den danska designern Louise Roe och hennes snygga inspirationsbilder på sin

 kollektion heminredning och kläder.



De där fina glasburkarna får gärna stå i mitt fönster med sådana där bomullsbollar i!

Fågeln får gärna stå där den med…



När man har små barn blir det inte riktigt som man har tänkt sig alla gånger, och då är det ju fantastiskt att inte behöva ha en arbetsgivare som sliter sitt hår för att man inte dyker upp på utsatt tid. Vilken otrolig förmån! I morse var planen att lämna på dagis vid nio och återvända hem för att jobba. Nu blev det inte riktigt så eftersom både Lillan och jag slog upp våra blå först vid kvart i tio! Hon är en liten tröttis vår lilla och har alltid varit. Det blev alltså en oplanerat ledig dag idag,
så det jag skulle gjort under dagen får jag göra nu ikväll istället.

Hela eftermiddagen och kvällen har vi varit i stallet och klappat hästar och tittat på duktiga Rebecca när hon hopptränat. Lillan älskar att vara där och tyckte att det var så kul att vara i ridhuset och lyfta bommar. Jösses vad jag lyft bommar i mitt liv förresten, hästar och hoppning var ju mitt liv under många många år. Sporrarna lade jag på hyllan för si så där en 10 år sedan och har inte suttit på en häst sedan dess.

Jag ser verkligen fram emot att åka till Köpenhamn, det är en så himla mysig stad, så kontinental på något vis. Som grädde på moset hade jag tänkt överraska darlingen med

ett bord på Noma på själva födelsedagen.

Det allra värsta gråvädret verkar ha släppt idag,

och faktiskt skiner solen över Udden just nu! Jag är så fantastiskt nöjd över min nya arbetsplats, inget stök i huset som stör arbetsron, bara den just nu stilla sjön som ligger blank utanför mitt fönster, underbart och ni skall få se fler bilder snart.

Har nyss bokat några flygbiljetter till mig och darlingen. I början på nästa år sticker vi iväg på en liten Loveweekend igen. Min darling M fyller år och vi firar bemärkelsedagen i

(Jag skall faktiskt på en liten ”affärsgrej” också, hi, hi, spännande!)

Home of…

Helgen har tuffat på i sakta gemak med lite pyssel här hemma, långa sovmornar (vaknade 12.10 i lördags…) och mysig middag tillsammans med söta syster och hennes fina familj hos mamsen och papsen i lördags. Lilla mamsen blev alldeles nervös när jag kom och sa att jag körde en vända med LCHF, ”Oh, varför har du inte sagt något, jag hade kunna fixa något annat till dig”. På menyn för kvällen stod dubbelmarinerad oxfilé, rödvinssås (för ordningens skull: båda tillagade av pappa), bearnaisås, sallad och potatisgratäng. No, no, no inte behöver man fixa något annat till mig då inte! En perfekt middag för en LCHFare, om man bara hoppar potatisgratängen förstås!

Jag har fått en kommentar på mitt inlägg från i går när jag skrev om min viktnedgång och att jag ”inte förlorat vätska, svultit migsjälv eller något annat konstigt”. Anonym påpekar att det till största delen visst är vätska jag förlorat. Jag fick naturligtvis kolla upp hur det ligger till med det. Och ta mig tusan visade det sig inte att:

Kolhydratrik mat binder vätska i kroppen och göra dig mer svullen. När du slutar med sådan mat tappar du överskottsvätska, som via njurarna filtreras ut ur blodet för att sedan kissas ut (det där med njurarna var iofs inget nytt under solen, hi, hi)!

Så tack du anonyma för den informationen, och så skönt att jag blivit av med all överskottsvättska jag gått omkring och burit på. Ingen blir ju lyckligare av att släpa runt på mer vätska än nödvändigt (framför allt inte hjärtat) och till på köpet känna sig svullen! Hur som haver, så känner jag mig väldigt ”avsvälld” just nu, och det är väldigt skönt och vågen fortsätter att ticka i rätt riktning dvs nedåt, och nu tror jag inte att det är vätska längre…

Jag har kommit in i ett riktigt inredningsmood den sista tiden, jag tror det började med mattorna som fick byta plats! ”Kontoret” börjar ta fin form däruppe och jag känner mig supernöjd. Lite småsaker skall införskaffas men framför allt måste jag bestämma mig för vilken stol jag skall ha till. Medans jag suger på den karamellen har jag redan påbörjat nästa projekt, mellantjejens rum.

Jag började med det för ett år sedan men det har aldrig blivit helt klart, och bra var kanske det, för nu vill jag göra det helt annorlunda. Stora delar av denna dag har jag surfat runt och letat inspiration och nu är jag ganska så på det klara med hur det skall bli. J själv har inga direkta önskemål, utan tycker att jag får göra som jag vill bara det blir ett rum för en 14 åring!

Jag är egentligen en ganska slank person, som tack och lov brukar kunna äta det mesta utan att det omedelbart märks när jag skall knäppa byxorna. Jag är ingen fotomodellsmal size 0, vilket jag naturligtvis heller inte vill vara, utan en högst normalviktig 40 åring. Jag gillar inte att sporta, inte just nu i alla fall. Det fanns en tid när jag tränade 5-6 dagar i veckan, och var superfit, men det var när jag var ung och singel, och träffade min darling på gymmet. Den där träningsmanin gick över efter några år, och sedan Lillan kom till världen har jag knappt rört mig alls. Darlingen som fortfarande håller sig i skapligt trim, brukar skoja och säga att den där supertränade kroppen jag hade när vi träffades,

var falsk marknadsföring…

Vikten har dock hållit sig tämligen konstant genom åren (musklerna byttes väl ut mot fett gissar jag), förutom ca 5 kg som envist hängde kvar efter graviditeten. Förra sommaren tog jag tag i den saken och inom loppet av 6 veckor gick jag ned de där sura kilona med LCHF (low carb, high fat) diet, och sedan dess har jag hållit samma vikt fram till för en tid sedan.

Men vad har hänt nu då, jo några av de där sura kilona har återvänt… Ja, jag får skylla mig själv helt enkelt, alldeles för mycket mackor, godis, chips och bakverk har jag moffat i mig den sista tiden. Klart att man blir straffad…

Tänk vad lustigt det är när man har en blogg (eller är det kanske bara jag), att man så gärna vill dela med sig av vad man pysslar med till andra. Jag då, med mitt bristande tålamod kan ju aldrig vänta tills det blir helt klart om jag fixar med något här hemma, måste ju visa er på en gång. Det kanske bottnar i att jag själv blir så glad och tycker att det är så fantastiskt roligt när jag håller på med mitt grejande, att jag bara omedelbart måste visa er vad jag gjort!

Här om dagen slog det mig att jag måste ju ha ett kontor! Egenföretagare måste naturligtvis ha någon ställe att hålla till med alla papper som blir. Allt ligger just nu bara i högar i köket och det käns ju rätt ohållbart…

Som ni kanske mins visade jag vårt vardagsrum för några dagar sedan. Jag hade vänt mattan ett halvt varv och var så nöjd över det, fotade det hela och slet sedan mitt hår…

Det såg helt hysteriskt ut med mönster kors och tvärs. Hårda svarta inslag som inte alls passade in, mörkt mönster i mattan, som syntes ännu mer sedan jag vände den, och sådär fortsatte det.