Nästan varje bloggare med självaktning märker sina bilder har jag noterat den sista tiden, antingen med namnet på bloggen eller namnet på den som står bakom kameran. Helst skall man ha något fancy typsnitt som ingen annan har, något som gör bloggaren unik. Jag vill inte vara sämre så klick, klick, nu har jag också mitt namn på bilderna! En vänlig person sa till mig för länge sedan att jag skulle göra det, men jag hade ingen aning om hur man gjorde då!

 Bättre sent än aldrig!

I morgon skulle jag jobba var det tänkt, men no, no, ändrade planer. Lillan klarade barnbacilluskerna på dagis i två veckor innan hon blev sjuk…

Lillsnorpan är sååå förkyld, snoret rinner och hon kraxar som en liten kråka. Det blir första gången i mitt liv som jag ”VABAR”. Lustigt, men oj vad vuxen jag känner mig plötsligt (jag är snart 40 hi, hi). I hela mitt yrkesverksamma liv har alla andra runt omkring mig, just ”vabat” och jag har känt mig som en tonåring som aldrig varit ens i närheten!

Tänkte bara att jag skulle visa några bilder från vår nymålde hall och trapp. Nu skall det, tillsammans med det lilla kapprummet, inredas med lite små pinaler men jag tar en sak i taget och känner mig för hur det skall vara! En stor spegel skall inhandlas och hängas ovan betongbänken, det har vi bestämt, men sedan då?

Ja, vi får väl se!

Njuter av en lugn stund alldeles för mig själv. Lillan sover sött där uppe, vovven ligger bredvid mig och myser och de stora tjejrna och pappsen är iväg på sina sportaktiviteter. Vi har idag hjälptsåt att städa bort det värsta dammet och huset börjar se ut som ett hem igen, och inte en krigszon! I morgon kommer de och putsar fönstren och det skall bli sååå härligt! För jisses vad man retar sig på skitiga fönster nu när solen står så lågt på eftermiddagarna.

Som bekant är våra väggar nu vitmålade och fina, och helt utan tavlor eller annat upphängt. Då blir den stora frågan vad får komma upp igen, och vad blir ratat. Jaa, if you ask me hade nog rubbet fått åka till återbruket, men yet again, är vi ju två om att bestämma det. Årorna i hallen åker ut nu i alla fall, det fick jag bestämma (äntligen, kolla datumet på inlägget i länken!). Men den stora tavlan i köket vill min älskling ABSOLUT ha upp på väggen, SUCK säger jag! Det vill jag verkligen inte, men hjärtat tycker att det är den som gör hela köket… Obegripligt men, men!

Funderat länge på att måla om den lite själv. Hi, hi, jag tror faktiskt inte att han skulle märka något! Bara ändra motivet och färgerna liiiite! Hittade bilden nedan för längesedan och sparade den för att jag tycker att det är så vackra färger! En sväng förbi Panduro i morgon är nog en god idé! Kanske kanske blir tavlan och jag lite bättre kompisar då!

:)

Tänk så många surpuppiga, bittra personer som aldrig förverkligat sina drömmar, vi skulle slippa om alla levde utifrån den devisen!

Jag vägrar att sälla mig till den skara, som aldrig prövade sina vingar och följde sitt hjärta!

Först fick jag stänga in mig i sovrummet pga. det jäkla larmet här om dagen. Nu är jag och typ hela familjen på nytt förvisade till våra sovrum. Med en relativt öppen planlösning och halva nedervåningen, plus trapphuset, bredspacklat och slipat idag, kan jag berätta att slipdammet här hemma inte är någon lek!!! Oh, my Good, hur fasiken skall vi få huset rent efter detta???

Ingen idé att lämna sängen mao. Någon kuddsömnad mitt i allt detta damm blir det förstås INTE! Jag tänkte nog att målaren skulle komma med en liten burk färg och en liten roller, och att jag kunde sitta där nere i köket och sy mina kuddar, medan målaren lite gemytligt visslande, rollade på den vita färgen. My ass, plötsligt har huset förvandlats till ett gråspacklat inferno av plast, papper, penslar, tejp, gigantiska målarpytsar, isärskruvade lysknappar och slipdamm överallt!