En fiffig sak med att ha en blogg (och ett företag inom branschen inredning) är att man plötsligt betraktas som press. Vet inte precis när detta inträffade men inbjudningarna till olika typer av pressevents började droppa in för drygt ett år sedan. Till en början var det väldigt sporadiskt en här och en där, men nu har det verkligen ökat på slutet.

Jag är lite blyg av mig (ja ja, jag vet att alla som känner mig, nu tänker, -Aaaaah säääkert, det är du väl inte alls, lägg av att fiska sympatier!!!) och känner mig inte alls så säker i sådana där situationer. Alltså, jag skulle gärna åka på en och annan tillställning men är rädd att jag kommer att känna mig som kusinen från landet som alla tittar på och undrar, vad gör hon här?? Jag känner mig ju inte som någon pressmänniska liksom, jag är ju bara en gammal syrra som tröttnat på sjukhuset… :-)

Well well, idag var jag i alla fall bjuden på presslunch på Grands nya veranda. Definitivt en sådan tillställning som jag hade haft lust att åka på, men var tyvärr förhindrad idag. Typiskt!

Ja men titta själva så flott det är!

Det får nog bli en sväng dit med hjärtat vid något passande tillfälle istället.

Kram kram

Helena