Ja, ni hör ju själva hur det här kommer sluta. Sega kan visserligen sin estetik vid det här laget, och här är det precis som det ska vara: blåa himlar, rutiga kullar, klassiska fiender och vapen. Det är fint att titta på. Men ack så tråkigt att spela. Jag ska egentligen inte överdriva, det är ingen direkt pina, men sladdarna känns rätt obekväma och vapnen inte det minsta spännande. Karaktärerna är rätt roliga, hämtade från Samba de Amigo, Super Monkey Ball och Sonic-serien som de är, men det finns inget som kommer höja det här spelet över alla andra slappa Sonic-spinoffs Sega tvingat på oss sedan de tillverkade sin sista Dreamcast-konsol.

/Alfred