E3 fälls ihop och monteras ner omkring oss. Vågar man sig in i mässhallarna blir man utvisad av irriterade vakter. Galler täcker dörrarna till food courten där jag just intagit min frukost/lunch (klockan 17.45). Just nu dröjer vi oss kvar i presscentret, den sista trygga punkten innan vi kastas ut på gatan och måste pussla ihop våra liv igen, på nytt lära oss leva i den riktiga världen utanför E3-bubblans PR-paraplyer, fjäskdemonstrationer och kakbufféer.

Jag vet inte vad vi ska göra nu, vart vi ska ta vägen, vad vi ska äta eller hur vi ens ska ta oss härifrån. Det känns märkligt att tillvaron inte dikteras av stenhårt pressade scheman och checklistor längre.

Men en sak vet jag: vi kommer fortsätta blogga tills vi inte har ett ord kvar att säga om årets E3. Så ge inte upp på oss än.

/Alfred