Stuart Black är en vapengalning som gjorde det väldigt underhållande spelet ”Black”. Man sköt, saker gick sönder, det small. Gevären tog upp en fjärdedel av skärmen. I Stuart Blacks värld är vapnet alltid stjärnan och han är inte det minsta generad över det. Nu är han på gång med den andliga uppföljaren till ”Black”, oblygt döpt till ”Bodycount”. Och knappt hade spelet hunnit presenteras innan Black dömde ut konkurrensen. Allt annat är skit, om man får lov att tolka hans utspel.

”Bodycount” då? Ja, man skjuter, saker går sönder, det smäller. Ännu mer än i ”Black”. Men när Stuart Black får bli en aning poetisk uppmanar han oss att inte kalla det korridorshooter, utan ”kreativa arenor”. Och han pratar sig dessutom stolt över fiende-AI:n.

Om ”Bodycount” blir lika underhållande som ”Black” vet jag inte. Men Stuarts Blacks käft är åtminstone laddad med minst lika skarp ammunition.