Electronic Arts version av Sonys enormt framgångsrika God of War-serie är osmaklig på så otroligt många plan. Förutom att det är en av de allra mest skamlöst hårdkopierade koncepten någonsin har utvecklarna dessutom mage att inleda sin presentation med att klappa sig själv på ryggen och mena att man gör Den gudomliga komedin rättvisa – fast bara i en lite mer förbannad version. När den benlie-bestyckade Dante sedan anfalls av syndigt odöpta monsterbäbisar med meterlånga järnklor går proppen i smakskåpet.

/Gill

Nu, lite skrävel. Jag hade en annan blogg i gång i tiden. Den 19 oktober 2007 skrev jag:

”Pötsligt insåg jag var all speldesign stammar från. Titta bara på ”Dante’s inferno”:
    Limbo, första nivån, börjar beskedligt. Det är gröna ängar, ett vackert slott och makligt tempo; Dante och Virgil känner sig försiktigt för på vägen ner mot helvetet.
Som sedan är tydligt uppstyckad i nio nivåer med flera underkapitel, komplett med bossar som helveteshundar, minotaurer och medusor. Gammelgäddan är givetvis Satan själv.”

Som den spelprofet jag är förutsåg jag EA:s kommande slasher flera år före det kom i dagen. Det behövde ni veta.

Men att 1300-talsklassikern lämpar sig för tv-spel säger förstås ingenting om kvaliteten på ”Dante’s inferno” – ett spel som för alltid kommer att leva med ”God of war III”-jämförelser. Men det är inte så dumt att ”Dead space”-gänget utvecklar.

/Peter