Häromdagen fick världen en uppdaterad presentation av kommande ”World of Warcraft: Cataclysm”. Nöjesbladets nätrollspelsexpert Magnus Eriksson tycker här till om expansionens stålbad.

Att slå sönder världens mest älskade digitala värld var förstås ett genidrag. Riva upp avgrunder i åkrarna och översvämma skogarna. Låta konflikterna mellan The Horde och The Alliance hårdna. Börja om från noll.

När kommande ”World of Warcraft”-expansionen ”Cataclysm” presenterades i höstas var det en omvälvande förändring i spelindustrins mest statiska genre. Vid sidan av det förändrade landet och nya raser framstod det alternativa karaktärsutvecklingssystemet Path of the Titans, där spelarna skulle sluta pakter med olika uråldriga varelser, som en av de viktigaste nyheterna.

Men Blizzard vore inte Blizzard om de inte regelbundet dödade sina älsklingar. När ”Cataclysm” presenterades mer ingående häromdagen var det inte bara en resa genom undervattensstäder och efterlängtade flygturer över Azeroths söndertrasade landskap och befästa städer. Expansionen har också gått igenom ett stålbad. Path of the Titans har skrotats helt. Samma sak med gillesystemets utannonserade talangträd och egna valuta – i stället kommer fördelarna automatiskt i takt med att gillet stiger i nivå.

Få spelutvecklare har modet att som Blizzard rannsaka sig själva och vägra släppa igenom något som inte är perfekt. De flesta av de förändringar Blizzard nu utannonserat är spelarvänliga, avsedda att förenkla och förfina utan att fördumma.”World of Warcraft” är känt som ett inbjudande, nybörjarvänligt spel. Men faktum är att spel på den högsta nivån i princip kräver en matematikexamen och en spottkobras reflexer. Och att rensa bort ett par komplicerade inslag som även insatta speljournalister har haft svårt att förstå är ett helt rätt drag.

Aldrig tidigare har vi väl känt en sådan längtan efter världens undergång.

Magnus Eriksson