Tänk om vi bara är turister här. Den känslan går ibland inte att skaka av sig.
Sexåriga Marman är döende av uttorkning. Vi står vid sidan och liksom… tittar på. Kallar på hjälp. Ser hur hennes armar hänger livlösa. Går vidare.
Svårt att hitta fram till orden i kväll.
Sedan i vintras har jag varit i Libyen, Tunisien, Egypten och nu Kenya. Skrivit om de som drabbas.
Hamnar ofta i någon slags filosofisk tankebana om vad som egentligen skiljer oss. Mig från alla dem.
Själv föddes jag på rätt ställe. Jag och Jimmie Åkesson.
Skönt för oss.

Marman i läkarens händer.