Greker är inte kloka. I alla fall inte fansen i presstältet.
De sjunger opa och ho så att bord och stolar faller omkull.
Deras patriotism är rörande och fånig.
Finns ju inte mycket att jubla åt.
Giorgos är bland det tråkigaste landet ställt upp med på år och dag.
Bufflig mobilsignalsetno.
Just ja, en positiv ton var det. Glömde bort det.
Tobbe Ek messar och vill ha numret till Giorgos dansare. Alltid nåt.
Gillar låtens ”Knock on wood”-groove.
Godkänd tantdisco.
Svårt att skriva nu. Nån sitter och fiser i närheten av mig. Under i stort sett varje bidrag kommer det en pust av dålig mage.
Fy fan för folk.
/Markus
Hur många såna här ballader har vi hört förut?
Går det ens att räkna.
Thea Garrett har en dröm. Oklart om vad. Men hon har den i alla fall.
Kan det vara att få vara ett tecknat djur i en Disneymusikal? Låter så.
Och hennes sista operaskri förtjänar böter för förargelseväckande beteende.
Men smaken är olika! Finns inga rätt eller fel!
Börjar bli svårt att vara positiv nu.
En sång till en gitarr. Finns inte så mycket mer att säga. Nästa, tack.
Förutom en sak.
Tom Dice har en mycket speciell gitarr. Den kan ställa frågor!
Nämen, det är ju Marcin Mrozinski från Polen.
Han framför en blandning av teater och musikal. Och en massa gap och skrik.
Finns en massa religiös symbolik och mystik i numret. Tjejerna knaprar bland annat på äpplen. precis som i den där lustgården när ormen dök upp.
Man kan kalla alfahannenumret för mycket, men inte är det feminism.
/Markus
Hur kan en tre minuter lång låt kännas som en fyra månader lång torka?
Hur är det möjligt?
Och kalla inte bidraget för rock.
Det är ful att ljuga, kids.
/Markus
Nyss uppträdde kvällens störste profil: Milan Stankovic. Med en historisk pottfrisyr.
Vilken grace! Vilket sväng! Vilket jävla trams!
Nyss uppträdde kvällens störste profil: Milan Stankovic. Med en historisk pottfrisyr.
Vilken grace! Vilket sväng! Vilket jävla trams!
Aisha bjöd på tidernas falsksång under genrepet.
Återstår att se hur det går i skarpt läge.
Ett ögonblick. Måste lyssna nu.
Aisha inleder med att se förvånad ut. Det kommer hon göra i tre minuter. Inget nytt där.
Och sången?
Well, hittills går det inte käpprätt åt helvete. Men vi är inte klara ännu. Vänta…
Ja, mina trumhinnor sprack inte den här, men tonträffen var inte precis världsklass.
/Markus
Vårt kära grannland skickar en duo med svårstavat namn – Kuunkuiskaajat.
Låten är en blandning av trollskog och tangohompa.
Handklappen har spridit sig som en löpeld i Oslo. precis som den gamla Brandsta City Släckers-klappen från när det begav sig.
Klapp, klapp.
Och de finska fansen i presstältet är naturligtvis mycket entusiatiska.
De har kul.
/Markus