Och nu låtsas självaste Jingle Wells spela piano i Vitrysslands fjärilsballad. Smeker tangenterna med flinka och noggrant inövade rörelser. Hockeyfrillan är så perfekt att den verkar vara tillverkad av en grekisk skulptör. 

Det är inte precis boogie woogie.

Men Robert är ändå hårdast i dag. 

Robert Wells

/Markus

Norge måste vara världens dyraste land.

En öl kostar både skjortan och skorna. Och om man vill ha både mat och dryck får man ringa Joakim von Anka. 

Kan inte sägas för ofta. 

Okej, tillbaka till genrepet…

/Markus

Många har undrat. Och nu får ni svaret. 

Finlands bidrag ”Työlki ellää”, en sorts trollskogshompa-bompa, fungerar utmärkt under genrepet. 

Duon Kuunkuiskaajat (försök att stava det namnet efter en byxvarm flaska Koskenkorva) får delar av presshallen att klappa händerna och vara så där riktigt Eurovision-glada. 

Mycket oroväckande. De kan gå vidare. 

Och man vet att tävlingen börjat på allvar när man kommer på sig själv att heja på… Albanien. 

Men konkurrensen är inte precis mördande i morgon. Inte precis. 

/Markus

Kuunkuiskaajat

Sitter i en presshall i Oslo och tittar på genrepet inför första semifinalen i morgon. 

En semifinal som faktiskt lyckas ta tävlingen till en ny bottennivå. Vem ska jag tacka? Svante Stockselius?

Till och med den norske journalisten och provokatören Jostein Pedersen skrattar och säger: 

– Man får tåla mycket stryk nu. 

Fast på norska, förstås. 

Vilka som går vidare? Vilka som åker ut?

Lite svårt att bedöma just nu. Ljudet där vi sitter är förkastligt lågt. En humla skulle kunna fisa på högre volym. 

Men mest tänker jag på min saknade vän och kollega Tobbe Ek. 

Jag skulle behövt honom här.

Nej, han är inte död. Han är korrespondent i London. Han har inte tid med knasbollarnas karneval i år. 

Jag skulle ha behövt hans passionerade entusiasm. Jag saknar till och med hans detaljtjat om okända körsångerskor och skor och armband och…

Förlåt. Lite svårt att skriva just nu. Lettlands Aisha slog just nytt världsrekord i falsksång. 

Aj, aj, aj. AJ AJ AJ. SLUTA!

Skit samma. 

Jag håller nu en ensam och personlig och tyst minut för Tobbe Ek. 

Det är han värd. 

/Markus

Sitter några mil från Oslo. I Stockholm, för att vara exakt. Kommer inte vara på plats förrän på söndag.

Men i alla fall.

Här, i hemmaredaktionens trygga och ganska folktomma famn, kan man redan konstatera flera saker. 

Dels är jag glad för att slipper stå på en blåsig båt och titta på hur Anna Bergendahl och den där norske snubben ”Didde” övar sig på att le.

Och dels blir Kroatien något av en dark horse.

Ingen av Balkan-länderna har en stark låt i år, förutom just Kroatiens Feminnem, som tävlade för Bosnien 2005, om jag inte minns fel. (Feminnem uttalas ”Eminem”, fast med ett ”f”, tror jag.) 

Kroatien har gått till final med betydligt svagare material förut.

Enda problemet med detta tips är att min käre vän och kollega Tobbe Ek också gillar Kroatiens ballad.

Och DET bådar aldrig gott.

Eks favoriter vinner i princip aldrig Eurovision. Det är en naturlag fullt i klass med, säg, gravitation.

Dessutom: att jag och Ek har samma favoriter (Kroatien och Tyskland) – vad säger det om årets knapsutävling?

Framför allt vad gäller klass och kvalitet?

Fundera gärna på det ett tag.

Själv väljer jag att sammanfatta saken så här:

Sunda personer har inte mycket att välja på.

/Markus