Svante Stockselius har talat. 

Nu får vi veta. 

Finalist nummer 1: 

Bosnien & Hercegovina

Sluta gagga och ge oss resultatet. 

Låt oss få veta vilka som blir lördagens utfyllnad, tack. 

Humornivån i programmet är verkligen vilse i askmolnet. 

Finns det nån rättvisa i världen borde Islands gaydisco gå till final utan större problem. 

Men jag upprepar: 

”Je ne sais quoi” skulle sluta femma eller sexa i en svensk delfinal. 

Säger en del om semifinalens klass. 

Det var allt. 

Och nu kan den positiva attityden jag försökt underhålla er med dra åt Vattnajökull. 

Det här är nog det sämsta och tristaste jag sett i Eurovision. 

Jag skulle hellre äta Norges mest avskyvärda pålägg  – brunosten – än att se detta igen. 

Tyvärr. Det är ett sånt år. Och det blir bättre på torsdag. 

Robert Wells spelar piano i det hopplösa pekoralet. 

Men det märks knappt i rutan. Kameran är mer intresserad av precis allt annat utom Jingle Wells. 

Och mot slutet, när Wells reser sig för att hinna synas i slutbilden, försvinner han bakom en finsk flagga. 

Det är ett hårt jobb att vara en Wells ibland. 

Gitarrsolo och rap. 

Och påklädda, töntiga män. Mindre påklädda och viga kvinnor. Well… ingen har sagt att den här tävlingen är politiskt korrekt. Notera när patriarken Gjoko Tanesi tar strupgrepp på en av dansarna. 

Smakfullt. 

Framfördes inte den här låten nyss? Hoppsan, det var tydligen Malta. Förlåt.

Ska skärpa mig. Lite svårt att skilja på vissa låtar. 

Måsste sticka mig med nålar innan balladen är klar. Måste. Hålla. Mig. Vaken. 

Greker är inte kloka. I alla fall inte fansen i presstältet. 

De sjunger opa och ho så att bord och stolar faller omkull. 

Deras patriotism är rörande och fånig. 

Finns ju inte mycket att jubla åt. 

Giorgos är bland det tråkigaste landet ställt upp med på år och dag. 

Bufflig mobilsignalsetno. 

Just ja, en positiv ton var det. Glömde bort det. 

Tobbe Ek messar och vill ha numret till Giorgos dansare. Alltid nåt. 

Gillar låtens ”Knock on wood”-groove. 

Godkänd tantdisco. 

Svårt att skriva nu. Nån sitter och fiser i närheten av mig. Under i stort sett varje bidrag kommer det en pust av dålig mage. 

Fy fan för folk. 

/Markus

Hur många såna här ballader har vi hört förut?

Går det ens att räkna. 

Thea Garrett har en dröm. Oklart om vad. Men hon har den i alla fall. 

Kan det vara att få vara ett tecknat djur i en Disneymusikal? Låter så. 

Och hennes sista operaskri förtjänar böter för förargelseväckande beteende. 

Men smaken är olika! Finns inga rätt eller fel! 

Börjar bli svårt att vara positiv nu.