Sitter några mil från Oslo. I Stockholm, för att vara exakt. Kommer inte vara på plats förrän på söndag.

Men i alla fall.

Här, i hemmaredaktionens trygga och ganska folktomma famn, kan man redan konstatera flera saker. 

Dels är jag glad för att slipper stå på en blåsig båt och titta på hur Anna Bergendahl och den där norske snubben ”Didde” övar sig på att le.

Och dels blir Kroatien något av en dark horse.

Ingen av Balkan-länderna har en stark låt i år, förutom just Kroatiens Feminnem, som tävlade för Bosnien 2005, om jag inte minns fel. (Feminnem uttalas ”Eminem”, fast med ett ”f”, tror jag.) 

Kroatien har gått till final med betydligt svagare material förut.

Enda problemet med detta tips är att min käre vän och kollega Tobbe Ek också gillar Kroatiens ballad.

Och DET bådar aldrig gott.

Eks favoriter vinner i princip aldrig Eurovision. Det är en naturlag fullt i klass med, säg, gravitation.

Dessutom: att jag och Ek har samma favoriter (Kroatien och Tyskland) – vad säger det om årets knapsutävling?

Framför allt vad gäller klass och kvalitet?

Fundera gärna på det ett tag.

Själv väljer jag att sammanfatta saken så här:

Sunda personer har inte mycket att välja på.

 

/Markus