Jonatan ”Devilwalk” Lundberg har plockat ner musen från hyllan och återvänt till kartorna i CS:GO.Nu berättar den tidigare Fnatic-coachen om känslorna, minnena och sin längtan efter att få möta sina tidigare lagkamrater.
–  Dödar jag Jesper ”JW” Wecksell och plockar upp hans AWP då kommer han gå på mega-tilt. Då är det kört för dem och då har jag vunnit, säger Devilwalk med en rejäl glimt i ögat till Aftonbladet Esport.

Endast en person i CS:GO-historien har vunnit en major både som spelare och coach. Jonatan ”Devilwalk” Lundberg lyckades med bedriften samtidigt som han bar en Fnatic-tröja. I samma tröja, med tillhörande keps, berättar nu den världsberömde profilen om svunnen tid, om känslor och minnen från en era då det svenska laget dominerade ett FPS som tagit världen med storm.
– Jag kommer alltid att ha Fnatic i hjärtat. Det försvinner inte bara ‘så där’. Det är hela min karriär, och det har det alltid varit. Det mesta jag upplevt, alla framgångar, allt det har jag upplevt i en Fnatic-tröja. Halva min garderob består av svart-orangea kläder, säger Devilwalk till Aftonbladet Esport.

Sommaren har letat sig in över våra svenska breddgrader. Och som sig bör följs värmen av ett engagerat gäng ungdomar som tar sin burk, skärm, stolar och flyger till Jönköping för att delta och närvara på Dreamhack Summer.

Det råder ingen tvekan om att Dreamhack har en speciell plats i många svenska – och utländska – esporthjärtan. Men få har fler minnen av framgång och motgång än Devilwalk.
– Det är väldigt många minnen man har från den här platsen. Men det är lite skumt, för det året var det ingen som kände igen oss när vi gick igenom hallen. Vi bar Fnatic-tröjor, men vi såg likadana ut som alla andra som bar en sådan. Det var liksom inget påtryck med autografer eller fotografier då. Då var det bara Ninjas in Pyjamas som fanns, säger han och fortsätter:
– Men nu när man går här och kanske inte spelar i världens bästa lag är det fortfarande många som vill att man signerar saker eller ställer upp på ett foto tillsammans med dem. Och det är ju jävligt skoj.

”Jag tvivlade inte en sekund”

Efter fler finaler mot nämnda ärkerival från Sverige än vad en människa kan räkna på sin hand avslöjar nu Devilwalk att han inte kände några som helst tvivel att de skulle vinna den första majorn i CS:GO.  När Fnatic anlände till Tändsticksstaden för 18 månader sedan för att göra upp om en prispott på närmare 2 miljoner kronor var det få som trodde på just det svenska laget. Många var övertygade om att Ninjas in Pyjamas skulle leka hem segern.
– Det främsta minnet jag har från Dreamhack är en känsla vi också hade under Katowice, och det är att vi under första dagen sa ‘herrejävlarm vi kommer att vinna det här, jag känner det på mig’. Jag tvivlade inte en sekund om att vi inte kommer att vinna det här. Det är bara två gånger jag har haft den känslan, och det var under Dreamhack Winter 2013 och under Katowice i år, berättar Devilwalk.

”Det går inte att vara livssur på varandra”

Fnatics finalseger över ninjorna blev startskottet på en ny era i CS:GO, men det blev inte riktigt den raketskjuts till eliten som det svart-orangea-laget hoppats på. Efter en del tyngre förluster och snöpliga uttåg beslutade Devilwalk att en förändring behövdes, en förändring som innebar att han sparkade sig själv – och sin nygamle lagkamrat i 1337, Andreas ”schneider” Lindberg.
– Även om det var jag som fattade beslutet att kicka honom från Fnatic – ett beslut han blev lite sur över i början – så har vi upplevt galet mycket tillsammans. Så många känslor vi delat. Succé. Flopp. Det går inte att vara livssur på varandra när man gått igenom allt det tillsammans, det finns liksom mycket mer värde i begrava yxan på något sätt. Det är ju bra minnen vi har tillsammans.

Nu står Devilwalk tillsammans med schneider och vapendragarna i 1337 inför en omdanade vändning i sina karriärer. De två major-vinnarna har nu gaddat ihop sig för att återigen ta scenen med storm. Men även om Devilwalk menar att laget behöver många veckor av träning och förberedelser, anser han fortfarande att de skulle kunna ”göra bra ifrån oss mot Fnatic.”
– Det skulle vara jävligt kul att möta dem. Dödar jag Jeppe och plockar upp hans AWP då kommer han gå på megatilt. Då är det kört för dem, då har jag vunnit. De kommer förstås att vinna, men jag tror att vi kan göra en del skada på dem.

Du om någon vet ju hur de spelar?
– Ja. Jag har faktiskt några anti-rundor som vi tog fram inför Katowice för att se hur andra lag skulle kunna agera mot oss och få stopp på oss. Huvudmålet med det var att vi skulle kunna anpassa oss mitt under rundan om vi märkte att vi blev anti-strattade.

Men då vet ju de om vad du vet om?
– Ja, det någon slags mindfuck efter mindfuck. Men det blir spännande, jag längtar efter den matchen. Dock skulle vi behöva några veckor till för att spela ihop oss lite mer.

”Jag blev tagen för givet”

Det var i slutet av maj som Aftonbladet Esport kunde avslöja att Devilwalk var på väg bort från Fnatic och på väg tillbaka till en tid framför skärmen igen. Beslutet om att återgå till sin spelkarriär togs inte lättvindigt, utan var en tanke som grott i 24-åringens huvud sedan segern i Katowice.
– Jag började tänka lite, jag började känna av att jag var lite utbränd. Alla demos jag tittade på, alla analyser jag gjorde, gav fortfarande utdelning – men jag fick inte samma uppskattning från spelarna. Jag kände lite att jag blev tagen för givet och då kändes det inte lika kul längre. Då fattade jag beslutet att det är faktiskt mycket roligare att spela för man kan få mycket större uppskattning från sina medspelare för alla har lika stor del i segrar och förluster.

Du lämnar tryggheten i Fnatic för en oviss framtid?
– Så är det. Men pengar är inte anledningen till att man sysslar med det här. Om det var pengar man var ute efter hade man aldrig gått in i esporten överhuvudtaget. I början fick vi inga pengar alls, vi gick i stället minus varje månad vi spelade. Men jag tycker det bara är jävligt kul att hålla på med det här. Det finns liksom ingen anledning att tänka på pengar för det kommer alltid att finnas pengar och är man i behov kan man alltid lösa det på något sätt. Efter karriären finns det så många möjligheter nu, man kan syssla med casting, manager- eller coachjobb och så vidare.
– Jag vill trycka ut det sista jag har i mig inom spelandet innan jag lägger av.

Upplever du att dina reaktioner blivit sämre med åren, för även om du är ung jämfört med undertecknad, så är du inte purfärsk på CS:GO-scenen?
– Nej, jag har inte märkt att jag blivit långsammare. Snarare känner jag att jag blivit bättre med åren. Man är mer lugn. Jag är mer stabil än vad man var innan, då kunde man fräsa till fem headshots eller inte plocka upp en frag på sex-sju rundor. Nu är jag lugnare, bättre och samtidigt har jag ju lärt mig en hel del efter min tid som coach i Fnatic.
– Jag har ju kunnat kolla på vad Olof “Olofmeister” Kajbjer eller Jesper “JW” Wecksell och se hur – och när – man ska spela aggressivt eller mer passivt. Jag har tagit många delar av deras spelstil och implementerat det i mitt eget spel och det går jävligt bra faktiskt.
– Det är faktiskt sjukt nyttigt att ha haft ett litet break från spelet för att sedan komma tillbaka med lite nya tankar och ideér, så att man inte fastnar i sina rutiner som man haft tidigare. Nu är jag nog inte lika lättläst, och nu förstår jag mer hur motståndarna kan tänka när de möter en. Nu har jag fått en bättre överblick och vet mer hur jag ska kontra vissa spelare och hur man ska spela mot vissa spelartyper.

”Jävligt positiva reaktioner”

Du började streama mer frekvent redan innan det stod klart att du skulle lämna, och sedan du fattade beslutet att börja spela igen har dina tittarsiffrot ökat rätt dramatiskt. Hur känns det?
–  Det är ju motiverande som fan. Det har varit jävligt positiva reaktioner efter beslutet att jag vill spela igen. Jag har inte fått något hat eller att det var ett misstag, utan det jag har hört är snarare ‘tack för det du gjorde i Fnatic och lycka till i framtiden’. Och sådant är ju väldigt kul att höra. När det kommer till Twitch är jag överlycklig över all den support jag får, samtidigt tror jag att tittarsiffrorna steg just i samband med nyheten för folk vill höra vad som hänt och även se hur pass bra man är och hur bra laget kan bli.

Hur ser det ut i nya laget? Hur många av er spelar på heltid nu?
– Vi har precis börjat spela på heltid efter att ett gäng i laget blivit klara med sina studier. Nu har vi ju mer tid att pracca, samtidigt som vi kommer att ha en liten semester i slutet av juni. Vid sidan av den veckan är det heltid från alla. Nu har vi lockat till oss några sponsorer, även om det är lite hemligt nu.

Det var ju ganska mycket snack på scenen att SK Gaming skulle plocka upp er efter att de inte lyckades värva det som sedermera blev Team Kinguin. Vad kan du säga om det?
– De pratade aldrig med oss. De kontaktade oss inte ens.

Blev du besviken över det?
– Nej. Det blev jag inte. Det är lika bra att de valde de som de slutligen valde, för vi hade nog tackat nej. SK har väl inte bästa ryktet bland spelare i alla fall, bland publik och så där är de nog älskade, men just bland spelare är det ‘lite sisådär’ sedan Potti och Heaton-historien.

För ni konversationer med med organisationer just nu?
– Jag sitter i diskussion med tre olika organisationer just nu. Vi försöker hitta bästa dealen för oss. Det är förstås kul att folk vill ha oss, men det är ju inte jättebra deals vi tittar på nu.

Hur känns det att inte ha Patrik ”cArn” Sättermon i närheten längre?
– Han är alltid i närheten, säger Devilwalk med ett skratt.
– Vi är väldigt bra polare och vi chattar en del ibland. Men han är självklart saknat och vi kanske inte pratar riktigt lika mycket som förr. Han finns där och det råder ingen brist på cArn.

”Jag har varit världsmästare, och det är rätt häftigt”

Uppdraget som Devilwalks ersättare i Fnatic landade på Viktor ”vuggo” Jendeby. Den tidigare Team Property-tränaren var högst delaktig i det svenska lagets framgångar under Katowice, och när Fnatic anordnade ett internet möte för att diskutera vem som skulle kunna ta över rollen som coach i CS:GO-laget var Devilwalk tvärsäker.
– När jag hade fattat mitt beslut satt jag i ett internmöte och sa att han var den bäste kandidaten att ta in, och det kunde jag se när vi jobbade tillsammans inför och under ESL One i Katowice. Han kommer att göra ett riktigt bra jobb och han har redan bra kontakt med spelarna.

Devilwalk har lämnat Fnatic, men Fnatic har inte lämnat honom. I sin tröja som hängt med jorden runt och en keps som fortfarande bär den anrika esport-organisationens logga berättar han om den tid han kommer minnas allra starkast från sin tid i laget. Den seger som innebar att han blev ensam om en major-seger både som spelare och coach.
– Det var en skillnad, det var det. Men det var fortfarande nästan som samma sak. Den enda skillnaden egentligen är ju pengar. Jag fick inte lika stor andel pengar när jag vann som coach, men det spelar liksom ingen roll. Att få dela Katowice-segern med speciellt Jeppe, Prolle och Flusha som jag spelat med så pass länge var underbart. Det var en obeskrivlig känsla. Det handlar liksom inte om pengarna, det är titeln som spelar roll. Jag har varit världsmästare, och det är rätt häftigt.

Det är ju inte så många som kan titulera sig själva världsmästare.
– Nej, det är ju inte det, avslutar Jonatan ”Devilwalk” Lundberg med ett leende.