Få spelare i esportvärlden kan spela under ett mer missvisande nick än Mathieu ”Maniac” Quiquerez.
Den lugne, metodiske och intelligente schweiziske spelaren fick sparken från Titan i september och tog hela saken med sedvanlig ro.
Nu står han inför nya utmaningar, men berättar samtidigt om tiden då han låg nere för räkning och sedan reste sig upp för att bära laget som inte längre vill ha honom på sina axlar.
– Jag ska inte ljuga, det har funnits tuffa tider, berättar nu stjärnan om tiden då hatet blev för mycket.

För många är livet som esport-proffs en vag dröm i horisonten, för andra är det ett greppbart mål, för ytterst få är det ett jobb. Men för Mathieu ”Maniac” Quiquerez har CS:GO-karriären varit en bråkdel av de drömmar han själv burit inombords. Mannen som kallar sig själv galning har inom kort lyckats avsluta en psykologutbildning, tagit sig till toppen av CS:GO-scenen och samtidigt jobbat 50 procent på sin professors företag. En bedrift få, om någon, esport-stjärna kan skryta med.

Resan dit, och äventyret som följt, har inte alltid varit en dans på röda rosor. Mitt bland headshots och tentor, träning och seminarier, hat och hot, var Maniac nära att att falla för sitt eget inre tryck.
– Jag var väldigt skärrad under en lång tid. Jag tror att jag var väldigt nära att bli utbränd under en period, berättar han för Aftonbladet Esport och fortsätter:
– Jag fick en position på min professors företag jag inte kunde tacka nej till. Vad som brukade hända i tid och otid var jag stängde av min hjärna i en eller två dagar och bara hängde med min flickvän för att försöka återfå min energi. Så ja, det har varit väldigt tufft några gånger.

”Jag blev för förutsägbar”

De som någon gång genomgått en högre utbildning vet att man kan få uppleva många långa stunder utan större stress, men när tentorna hägrar krävs att varje vaken sekund spenderas framför böcker och kompendium. För Maniac dök de stunderna upp under situationer vanliga dödliga studenter skulle haft svårt att föreställa sig.
– Ibland var det riktigt tungt, men om man verkligen vill nå dit du vill och är redo att investera energin som krävs – så kan man klara det. Jag minns en gång när vi skulle åka till ett ESEA-event i Dallas och jag tvingades plugga hela resan dit, varje ögonblick på hotellrummet, i pauser och sedan på flygplanet på väg hem för att sedan skriva tentan dagen efter vi landat.

Maniac berättar att det han åstadkommit inte skulle varit möjligt utan en bra organisation i ryggen. Att det krävts mycket kraft. Enligt den schweiziske stjärnan var Titan alltid tillmötesgående med Maniacs ambitioner och att de alltid var öppna för att han kunde behöva avsluta träningssessioner tidigare än vanligt.

Hur mycket påverkade allt det där din egen individuella förmåga?
– Jag hade färre timmar att lägga på spelet än den genomsnittlige proffsspelaren och jag tror att min förmåga kunde varit högre om jag haft mer tid. Genom allt det här har jag också arbetat 50 procent, så mina dagar gick åt att gå till jobbet – ofta även till universitetet för att sedan komma hem och äta middag. Först efter det kunde jag spendera mina timmar tillsammans med laget. Jag hade aldrig riktigt tid till att titta på demos, se nya spelstilar och studera metan vilket ledde till att jag blev för förutsägbar. Jag kunde inte förändra mitt sätt att spela tillräckligt för att jag helt enkelt inte hade tid.

”Oerhört slitsamt”

Under sin tid i den franska CS:GO-scenen har Maniac lyckats ta sig till en semifinal i en major och bland annat vunnit en Dreamhack-titel i Stockholm. Trots att mycket av det han åstadkom under 2014 har blivit befläckat på grund av att Hovik ”KQLY” Toymassian blev VAC-bannad, ser Maniac tillbaka på den tiden med ett leende.

När den stora franska transferkarusellen slog ned som en bomb under 2014, lämnade Maniac LDLC för att spela under Jérôme Sudries vingar i Titan. Väl där kunde han fortsätta sträva efter en master-examen i psykologi samtidigt som han fortsatte att spela på toppen av esportens största FPS. Men i början av 2015 började en ny mörk sida av proffskarriären dyka upp mer frekvent. Till en början bara som sporadiska inlägg innan en mindre lavin av hat sköljde över den schweiziske studenten.
– Jag har en väldigt mycket bättre relation till communityt just nu, men under en period i början av det här året var det oerhört slitsamt. Jag nådde botten. Jag ’låg på golvet’ och saknade självförtroende. Men, så sakteligen, lyckades jag kravla mig tillbaka. Jag började spela bättre och onda cirkeln slutade, berättar han och fortsätter:
– När du är föremålet för hat lägger en del av dig det åt sidan – precis som man måste. Och det är sant för fotboll- och tennisproffs när de underpresterar och man måste vara redo att hantera det. Men även om du försöker att inte bry dig, så kommer alltid en del av dig att ta åt sig. Jag är en rätt känslosam person och tog därför åt mig av det hårt. Jag tycker om att ha en bra relation med människor om jag kan. Men samtidigt gjorde den perioden mig hårdare – tuffare, och jag slutade bry mig om hatet och jag kunde slutligen spela utan att öppna forumtrådar där folk vräka ur sig sitt missnöje mot mig. Det var en tuff mänsklig utmaning att hantera det.

”Folk slutar snacka skit om dig”

För Maniac blev de olika resorna runtom i världen en slags semester från den tuffa vardagen. Om det så var i Dallas, i Köln eller Katowice kunde han få andrum och ro – även om det stundtals innebar nätter på hotellrummet i stället för lobbybaren.

Som du förklarat levde du inte upp till dina egna förväntningar under en period. Men kort efter blev du en av de bättre spelarna i Titan med flera fina prestationer och vi såg dig ofta i toppen av fraglistan. Skulle du peka på den nya, tuffare, versionen av dig själv som en nyckelfaktor till den förändringen?
– Det var många faktorer som spelade roll där. Det finns en vanlig uppfattning att när du väl nått botten finns det bara en väg – och den är uppåt. Det var rätt relevant för mig just då. Fenomenet med en ond cirkel kan också gå i motsatt riktning. Börjar du spela bättre, så får du mer självförtroende. Folk slutar snacka skit om dig och då blir du än mer självsäker. Jag kunde bygga på den förändringen och skapa bättre och positivare känslor om mig själv. Kort och gott kan jag inte riktigt förklara vad som hände då, utan bara peka på att det var flera saker som föll på plats i rätt tid.

Efter att du lämnat Titan har du gjort det väldigt glasklart att din karriär inte är över och att du kommer göra det bästa i din förmåga för att bli en del av ett annat lag. Var befinner du dig just nu och spelar du lika mycket som du brukade?
– Det finns inte mycket jag kan säga om det vid det här tillfället, mycket sker ’under ytan’ just nu – så att säga. För att vara ärlig är situationen ganska tuff just nu eftersom alla stora lag förbereder sig för majorn som kommer. Det finns lag som är intresserade av mig, men av logiska skäl vill inget lag ta in mig just nu efter som ett stort mål hägrar på horisonten. Innan majorn kommer inget att hända, men jag har stora förhoppningar om att jag kommer hitta ett bra lag som kan utmana de bästa. Uppenbarligen kommer det bli svårt och jag kommer behöva jobba hårt.
– Det som hände med Titan och det faktum att jag insåg alla mina brister gjorde mig också mer motiverad att få till en nystart. Just nu spelar jag så mycket jag kan individuellt och jag vill inte att min förmåga ska försämras för att sedan, längre fram, behöva börja om på nytt. Jag lirar mycket deathmatch och Faceit Pro League för att behålla min kapacitet när jag möter de absolut bäst.
– Min professionella karriär i CS:GO är mitt högsta och största mål, utan tvekan. Om inte det var möjligt och låt oss säga att jag inte får chansen i ett bra lag, först då skulle jag överväga att sluta. Jag pensionerar mig hellre än att spela för ett lag utanför världseliten, men om det skulle ske skulle jag också överväga att antingen bli coach, caster eller analytiker. Jag vill väldigt gärna stanna kvar i communityt eftersom jag känner att jag givit den mycket och att communityt gett mig än mer. Och det är jag inte riktigt redo att vända ryggen än.

”Det var otroligt upplyftande”

Knappt tre veckor har gått sedan Maniac fick beskedet att han blivit sparkad från Titan. Den belgiske stjärnan Adil ”ScreaM” Benrlitom tog plats i det franska laget och bara några dagar efter nyheten briserat kvalificerade sig organisationen för Dreamhack i Cluj-Napoca.
– Jag har inte väldigt mycket kontakt med dem just nu. Jag var uppenbarligen väldigt besviken över beslutet, men att jag är besviken betyder inte att jag inte respekterar det. Jag behöver inte agera som ett barn på grund av det. De fattade ett beslut och jag behövde bara acceptera det. Jag kanske inte kommer att bära min Titan-tröja och heja på dem när de spelar, men om de lyckas kommer jag vara väldigt glad för deras skull. Jag vill inte lägga mycket energi på det – det var en tid i mitt liv med många bra och dåliga ögonblick men överlag var det en underbar tid i mitt liv.
– Jag har en väldigt bra relation med alla i Titan och jag har inte problem med någon i laget. Jérôme, managern, och jag pratar väldigt ofta eftersom han försöker hjälpa mig att hitta en väg tillbaka in i communityt vilket är väldigt fint av honom.

När nyheten kom om att du skulle lämna Titan flödade positiva kommenterar in och under långa stunder fick man känslan av att communityt tagit till sig dig på ungefär samma sätt som de gjorde när Robin ”Fifflaren” Johansson lade musen på hyllan. Hur kändes det?
– Reaktionen från communityt var väldigt överraskande. Jag måste säga att jag inte förväntade mig den våg av positiva kommentarer om mig och det var otroligt upplyftande. Jag har alltid försökt att vara en del av communityt och alltid varit ärlig i alla lägen, något som flera gånger slagit tillbaka på mig. Jag har alltid varit ödmjuk och gett sanningsenliga svar. Om du ger människor så mycket du kan, så kommer du bli belönad i slutändan precis som i vilken relation som helst. Reaktionen från communityt har gjort mig motiverad att fortsätta spela och hålla mig kvar eftersom all den kärlek och respekt jag fick sannerligen värmde mitt hjärta.

Med tanke på din utbildning och det faktum att esporten växer som aldrig förr, har du någonsin övervägt att esporten skulle kunna göra som traditionell sport som ofta använder sig av mentala coacher?
– Ja. Flera personer har redan närmat mig i den frågan. Jag tror att det är ett lead för min framtid. Enligt mig handlar Counter-Strike lika mycket om individuell skicklighet som att kunna hålla dina känslor i schack och att alltid var lugn även när du spelar på de största scenerna. Jag tror att det finns något där att utveckla, jag vet bara inte hur mycket tid det skulle kräva hur det skulle fungera rent praktiskt. Men jag är övertygad om att allteftersom pressen tilltar på spelarna och prispotterna ökar kommer vissa individer verkligen må bra av någon som de kan prata med och lugna ner dem.
– Om ett lag anställde en mental coach så skulle laget inte bli bäst i världen över en natt. Däremot skulle en sådan coach kunna snabba upp utvecklingsprocessen för unga spelare som därmed skulle kunna mogna snabbar och därigenom bli bättre spelare, avslutar Maniac för Aftonbladet Esport.