För Fnatics hemvändande ADC Martin ”Rekkles” Larsson blev LCS-finalen på Hovet en minnesvärd upplevelse.
Inför vännerna och familjen blev han matchseriens bästa spelare och bjöd den fullsatta arenan på riktigt League of Legends-godis.
Efter segern berättar han för Aftonbladet Esport om den tunga tiden i Elements, lyftet han fick efter återkomsten till moderklubben – och sina förväntningar inför Worlds.
– Man kanske inte kan säga att vi har goda chanser att vinna, men jag tror vi har goda chanser att prestera bra i BO5-möten med till exempel SKT och EDG, säger stjärnan.

Som väntat krönte Fnatics League of Legends-lag sommarspliten med sin andra LCS-titel i rad. Men mötet med Origen blev jämnare än väntat då nykomlingarna chockstartade och vann första matchen i serien. Något som även var Fnatics allra första tävlingsförlust på flera månader.
– Vi hade vår ide och vi visste att de hade sin idé, så vi försökte spela så bra som möjligt och göra vår grej men de hade helt enkelt för stark lagkomposition. De var mycket bättre än oss, vi blev helt ärligt överkörda. Efter ett tag insåg vi att vi inte hade någon chans. Då började vi prata om vad vi kan göra nästa match, vad som är problemet. Vilka starka och svaga sidor de har. Även inne i första matchen började vi prata om det, vad vi kan göra i nästa match, säger Martin ”Rekkles” Larsson efter segern.

”Vi pratade mest om xPekes champion pool”

Sagt och gjort. I den andra matchen var det istället Fnatic som gick ut och dominerade motståndarna, precis som de gjort i stort sett hela sommarspliten. Och Rekkles är nöjd med hur laget hanterade nederlaget i inledningsmatchen.
– Även om det är unikt att förlora i tävling för oss nu är det inte så att det är första gången vi förlorat en match de senaste fyra månaderna. Det har hänt innan liksom. Men för oss var det kanske en ny erfarenhet i tävling, och jag tyckte vi gjorde det väldigt bra.

Vad pratade ni om att ni ville ändra?
– Det var mest om xPekes champion pool. Vi hade en aning att han var väldigt stark på ”poke champs” som Kog’Maw och Varus. Vi testade lite för att se vad de skulle göra med Varus första matchen och då blev vi helt överkörda. Så vi tänkte att vi måste banna ut den, det kommer inte funka annars. Vi testade det i match två och det funkade skitbra. Sedan började de justera så det var lite fram och tillbaka mellan matcherna, vilket ledde till att de tog en och vi tog en. Men jag tyckte ändå att vi justerade skitbra mellan matcherna. Vi hade en idé när vi gick in och tänkte inte ”vi ser vad de gör och så gör vi så här”, utan vi kom med idén.

Hur stor överblick har ni som spelare när ni är mitt inne i det, och hur stor roll har coachen när det gäller sådana taktiska beslut?
– Oftast har alla sin idé, som: ”Jag tycker det här var bra och det här var dåligt”. Och så kanske midlanern tycker något annat. Jag är en AD och kollar kanske mer på deras AD, som om du är en mittback i fotboll och kollar på mittbacken i andra laget, vad han gör i sitt lag eller vad du kan göra bättre som han gör. Så alla har sina idéer, men det är bara att snacka om det och vad man tycker. Vad motståndarna inte gör så bra och hur vi kan utnyttja det. Sedan tar vi de idéerna till Deilor och så når vi en slutsats. Sedan går vi in med en ny idé i nästa match och ser hur det funkar.

”Jag har känt att jag inte varit på topp”

Det som förmodligen undgick de flesta tittare, eftersom Rekkles blev matchseriens bästa spelare och bjöd på en rad enorma highlights, var hur stjärnan tvivlade på sin förmåga innan finalserien.
– Jag var nästan lite nervös för mig själv inför finalen, för jag har känt på sistone att jag inte varit på topp. Det kände jag även innan semifinalen men det gick ju bra. Ibland känner jag att jag förväntar mig för mycket av mig själv, att jag söker perfektion. Missar jag en ”last hit” när jag tränar blir jag arg och tänker: ”När jag spelar mot Origen kan jag inte missa den”. Jag vet inte riktigt var jag ligger när man spelar så lite. Vi hade tre veckors paus och sedan tre gånger 20 minuter mot Unicorns of Love, så man vet inte riktigt hur man ligger mot andra lag. För scrims är scrims, solo queue är solo queue. Så jag tänkte kanske att jag inte var bra nog när jag gick in i finalen…och sedan var jag bra nog. Jag tror det kanske är en svaghet i mig själv, för det handlar mycket om hur självsäker man är. Men jag var lite osäker när jag gick in i finalen, för jag vet att Niels är jäkligt bra. Definitivt en av deras starkaste spelare.

Hur kändes det sedan när du stod där som segrare inför hemmafansen?
– Att kunna lira på svensk mark inför svensk publik och både vännerna och familj är här och kollar, och att kunna vinna den femte matchen och få pentakillen, det var liksom pricken över i:et. Det kändes verkligen speciellt. Det som hänt för mig idag känns superspeciellt. Jag kanske inte fattar det nu, men om några dagar kommer jag nog vara ännu mer stolt än jag är nu, över mig själv och mitt lag.

Är det skönare att vinna en matchserie som går till en direkt avgörande, än att vinna med 3-o?
– Ja, det är mycket skönare att vinna en fem-matchserie. Det blir mer adrenalin medan en 3-0 är mer: ”Jag kunde gjort mer här men det spelar ingen roll”. Det känns som att man verkligen drar ut allt mer.

Det var några år sedan du spelade en stor turnering på svensk mark.
– Ja, sist jag spelade på svensk mark på DreamHack 2012 hade jag kanske 100 personer som följde mig på Facebook, nu har jag 310 000. Så det har gått från att jag kunde gå runt och göra vad jag ville till att jag inte ens kan gå in på DreamHack. Det kändes unikt att lira idag och som att jag hade publiken med mig, vilket är något jag inte kunnat uppleva innan. Så hade jag kunnat välja så kommer vi tillbaka till Sverige.

”Tycker inte jag lirade kasst i Elements”

Din karriär har varit något av en berg- och dalbana det senaste året. Från nederlaget i Worlds, till tiden i Elements och så återkomsten i Fnatic. Hur har ditt självförtroende som spelare påverkats under den här tiden?
– För att ta mig igenom tiden i Elements var det mycket familjen och vänner man sökte upp. Det var en helt ny grej med nya lagkamrater och boende så jag kände inte att jag hade någon koppling till dem. Så jag sökte mycket familj och vänner hemma som hjälpte mig igenom det. Men även när jag lirade i Elements… Jag visste att det fanns problem och att det inte funkade, men personligen tyckte jag inte att jag lirade kasst alls. Jag tyckte ändå att jag var på en bra nivå och tillförde något till laget. Kanske inte på samma nivå som nu när jag känner att jag mognat mer som spelare och känner vad jag ska göra och kan göra, men inte heller så att jag kände att jag spelade dåligt i Elements. Så jag tycker inte att jag tappade självförtroendet på den fronten utan det var mer kring imagen och hur jag var som person istället för som spelare. Spelarbiten tycker jag aldrig att den gick ner.

Hur var det att sedan ”komma hem” till klubben som formade dig?
– När jag kom tillbaka var det en kick och jag kände att jag verkligen behövde prestera mer. För de hade precis vunnit vårsplitten och tog fem matcher mot SKT på MSI, och så byter de ut en spelare när de varit så framgångsrika. Så jag kände att jag hade mycket att leva upp till. Jag körde så hårt jag kunde och med folket jag har runt mig kände jag att det fanns en god chans att det skulle funka. Och sedan vann vi varenda match och vi har kunnat behålla mentaliteten att vi kanske inte är så bra som vi tror och bara fortsatt köra.

Efter återkomsten till Fnatic, hur känner du att du ligger till som spelare nu jämfört med tidigare i karriären?
– Jag är definitivt bättre. Sedan jag kom tillbaka till Fnatic har jag verkligen gått från att vara en bra ADC till att vara en av de bästa. När jag ser tillbaks på det jag gjorde förra året tycker jag inte alls att det var bra och att jag hade kunnat göra det mycket bättre. Det är inte förrän nu jag känner att jag kan bära matcher utan problem. Det var inte förrän jag gick med i Fnatic igen jag insåg att: ”Jag kanske inte är så bra som jag tror att jag är”, och sedan gick man tillbaka några steg och jobbade därifrån. Och så känner jag att jag haft mycket motivation runt mig när jag sitter bredvid Febiven, till exempel. Det är hans första år i LCS och han är skitmotiverad att göra sitt bästa och det peppar mig med, som har varit här ett par år.

”I Fnatic har jag fyra personer som hjälper mig”

Det har pratats mycket om att du är en passiv ADC, men i finalserien visade du upp en extremt aggressiv sida. Hur mycket beror det på din nya omgivning?
– Det beror mycket på dem. Det handlar mycket om självsäkerhet när man går in i matcher. I Elements tror jag inte att någon kände sig självsäker. Ingen litade på någon så ingen tog första klivet och litade på att någon skulle ha deras rygg, utan alla väntade på att någon ska göra något och då händer ingenting. I Fnatic kan jag gå in och veta att jag har fyra personer som hjälper mig direkt, och de känner likadant om mig. Om man ska sätta det på en nivå kanske jag kunde spela till 50 procent i Elements och till 100 procent i Fnatic. Och det beror mycket på att jag har lagkamraterna och den kemin vi har.

Du pratade gott om bootcamptiden i Korea förra året och hur den koreanska mentaliteten smittat av sig. Har ni känt att Huni och Reignover haft samma inflytande på er här i Europa nu?
– Ja definitivt, även om vi nu spelar på samma server så har de sin idé om hur man ska spela som de tog med sig från sitt spel förra året. De har sin idé och vi har våra idéer, men vi har ganska lika idéer och är på samma plan när vi lirar. Det kanske är för att alla är så bra och presterar, eller så har vi haft lite tur.

Men det kommer in nytt tänk som ni inte funderat på tidigare?
– Nja… De kanske gillar att spela mer aggressivt med jungle och top-kombinationer. Det är något som jag kanske inte känt i andra lag, att djungel och toplanern gör något tillsammans. Utan det har varit mer att om inte AD bär laget så kan midlanern bära och om inte midlanern gör det så förlorar man. I Fnatic är det som att man kan döda deras top laner 20 gånger utan att jag gör något. Det känns som att man kan vinna på flera olika sätt.

xPeke sa innan finalen att Fnatic under säsong tre var mekaniskt starkare men att det som utvecklats nu är den taktiska biten, vad tänker du om det?
– Jag håller med. Det har kommit till en viss gräns. När jag lirar mot Niels känner jag inte att han är bättre än mig eller jag är bättre än han utan det är mer vem som gör bäst val. Det har gått från att för ett år sedan tänkte man på hur man gjorde sina last hits och hur man högerklickade på musen och nu är det: ”Vad ska jag göra för val här, vad gör han för val?”. Det är lite mer schackspel, så jag känner definitivt att den biten utvecklats snabbt nu i Fnatic. Vi vinner varenda match, det är bara så mycket man kan göra i form av att få last hits till exempel. Sedan är det mycket tänka: ”Vad ska jag göra här och där?”. Och det är sådant jag tror kommit med coacherna. De behövs för den västerländska scenen, för att vi ska kunna spela mot koreanerna. Utan coacherna har vi ingen chans för koreanerna är mycket bättre strategiskt.

”För mig kommer Worlds vara skitkul”

Enligt lagkamraten Bora ”YellOwStaR” Kim kommer Fnatic att bootcampa i tre veckor inför Worlds, men när vi pratar med Rekkles är det inte någon information som han avslöjar. Dock bekräftar svensken att ett bootcamp är planerat.
– Helt ärligt, jag vet att vi ska bootcampa men jag vet inte var. Planen är att vi ska bootcampa och Korea förra året var sjukt bra för alla i laget, så det finns en god chans att åka dit igen. Jag tror det skulle vara skitbra för alla.

Och när du går in i din andra Worlds-turnering, vad har du för förväntningar på er?
– Man kan inte säga att vi har goda chanser att vinna, men jag tror vi har goda chanser att prestera bra. Att ta oss ur gruppen och lira bra i en BO5 mot lag som SKT eller EDG. Även om det inte betyder att vi tar en 3-2 som mot Origen, men att vi ger dem en bra fight. För mig kommer Worlds vara skitkul. Speciellt att åka från stad till stad i de olika faserna, som de har under VM i fotboll. Så jag tror det kommer bli skitkul, det är bara att träna hårt månaden som kommer innan Worlds, sedan får vi se hur det går.

”Tycker CS:GO är skitkul att kolla på”

Under söndagen lyckades ett annat Fnatic-lag vinna sitt tredje världsmästerskap när CS:GO-gänget segrade under ESL One i Köln. Och innan intervjun avslutas passar Rekkles på att avslöja något som kanske kommer sticka i ögonen på en del League of Legends-fans.

Följer du andra Fnatic-lag i något spel?
– Mest CS:GO. Vann de idag? Jag följde lite av turneringen. CS:GO jämför jag alltid med handboll, att det är kul att kolla på. Det är mycket action hela tiden, medan League kanske är relaterat till fotboll. Det är långsammare och händer inte så mycket, sedan en teamfight och så är det slut, som i fotboll. Ett mål, sedan är det slut. I handboll är det fram och tillbaka, minut efter minut.
– Hade jag inte lirat professionell League hade jag inte kollat på spelet, det är inget som drar. Jag tycker CS:GO är skitkul att kolla på. Det är något speciellt, även fast jag inte spelar CS:GO själv. Men är man proffs i League måste man kolla på det och lära sig vad andra gör. Jag kollar inte på roliga League-streams utan jag kollar på matcher i Korea och Kina. Om jag vill kolla på roliga streams ser jag CS:GO-streamers och turneringar de lirar.