Från ett kval för att hålla sig kvar i LCS till en plats i Worlds-slutspelet.
Om någon hade tippat Splyce som ett av lagen i världsmästerskapen inför sommaren hade hen förmodligen blivit utskrattad, men nu befinner sig laget i Sydkorea för att bootcampa inför den kommande utmaningen – och motbevisa tvivlarna.
– Jag tror folk kommer se dem som spelare som hör hemma på Worlds, säger svenske coachen Jakob ”YamatoCannon” Mebdi till Aftonbladet Esport.

När Splyce landade i Sydkorea andra helgen i september var det efter en succésäsong där de utvecklats från ett lag som bara vann fem matcher under vårsplitten till det näst bästa europeiska laget i LCS. Efter att Jakob ”YamatoCannon” Mebdi värvades till det unga och orutinerade laget, som på grund av Riots förbud mot att äga flera lag i LCS såldes av Team Dignitas och återskapades som Splyce, har det gått stadigt uppåt. Nyckeln är, enligt Mebdi som gravt jetlaggad och via Skype från lagets hotellrum i Seoul berättar om säsongen, hårt arbete.
– Jag visste direkt när jag gick med i Splyce att det skulle krävas en hel del arbete och att vi riskerade att hamna i relegations. Det var inget som chockade mig utan jag visste att grabbarna bara behövde tid och erfarenhet. Vad som drog mig till Splyce var att jag varit i så många lag så jag kände att jag måste ha något som känns rätt, något jag kan bygga på. Jag kände att Marty (Marty Strenczewilk, lagets ägare, reds. anm.) gav mig fullt förtroende. Jag känner att jag kan göra det jag vill göra. Direkt jag kom in första dagen kände jag att ”de har ingen aning hur de ska spela, men de är riktigt hungriga”. Vi var så långt ifrån alla andra i racet att bli bättre, men jag kände aldrig att förlusterna i första splitten var något negativt. Vi tog något bra från det och spelarna visade sin hunger hela tiden. De jobbade hårt och det lönar sig, vilket märktes i andra splitten, säger Mebdi.

Det märktes tydligt hur ni utvecklades även under sommarsplitten där ni under en period var obesegrade i flera veckor. Berätta lite hur du såg på er utveckling där.

– För min del var tillväxten under splitten exakt det jag ville. Vi kunde tävla mot G2 på en bra nivå. Jag kan inte vara mer nöjd och är skitstolt över grabbarna. Inget förändrades ens när vi vann. Jag har varit tydlig med att resultat spelar ingen roll, de kommer efter all träning och allt man spelar. De visade tydligt att de inte bryr sig om resultaten utan bara vill spela bra League. I slutet av patch 6.14 kändes det som vår patch, då vi spelade riktigt bra.

”Patch 6.15 förändrade spelet helt”

En stor debatt bröt ut i communityn när Riot släppte patch 6.15 inför slutspelet. En patch som innebar enorma förändringar i tävlingsmetan, då de gjorde avstånden mellan tornen i top och botlane assymetriska vilket innebar att den populära taktiken att laneswappa och ta ett torn var i inledningen av matchen inte längre var möjlig.
– Patch 6.15 kom och förändrade spelet helt och hållet. Laneswapping var något vi var riktigt duktiga på. Då tvingar man fram midgame direkt och det var där vi var duktiga. Det hände i hälften av matcherna och i hälften av matcherna hade vi ett övertag. Visst, det betyder inte att vi är dåliga i lane och måste undvika det men när man har styrkor i swapping och förlorar det skadar det en självklart. Lag som H2K och Unicorns of Love är bättre i standardlanes. De har junglers som inte spelar bra ekonomiskt men som är bra på att ganka och ta risker som kan löna sig i standardlanes. De såg bättre ut och vi såg sämre ut efter patchen.

Var det frustrerande att känna er missgynnade efter patchen?
– Jag är bara glad att vi fick resultatet vi ville ha till slut. Vi ville kvala till Worlds och vara i final mot G2. Jag ville kanske spela bättre mot dem men jag skäms inte att förlora mot dem. Men matcherna mot H2K och UoL var för jämna för mig. Mot H2K handlade det om en Karma Q som Gnar sidesteppade. Det hade även sett annorlunda ut om Ryu (Ryu ”Ryu” Sang-wook, H2K:s midlaner) inte hade trollat och sprungit in i Gnar som fick movement speed. Det var sådana små saker som gjorde att vi vann. Samma sak mot UoL, i tredje matchen låg vi under med 15k guld men på något magiskt sätt lyckades vi vinna. Jag minns inte ens vad som hände men jag vet att det såg riktigt illa ut.

Jag tror att det var i den matchen Trashy stal baronen?
– Ja, om man vinner matcher på baron steals… man kommer inte in med planen: ”I dag ska vi stjäla Nashor så vinner vi”. Det var en riktigt knasmatch, men vi fick resultatet vi ville så i slutändan är det lugnt. Om vi inte hade vunnit hade jag varit arg över att 6.15 kom in och förändrade allting, men det är bara så League är. Det är inget ovanligt att stora patcher kommer in och förändrar allting, man måste bara anpassa sig bra. För min del såg jag inte heller till att träningen var lika effektiv inför slutspelet som i splitten, så det landar på mig också.

”Vet inte vad som hände i Fnatic och Origen”

Om någon som såg EU LCS förra säsongen skulle ta en titt på tabellen i dag skulle de knappast känna igen sig. Tidigare dominanterna Origen och Fnatic underpresterade grovt och i deras frånvaro är det lag som H2K, Splyce och Gamers2 alla tävlar om att slå.
Men YamatoCannon håller inte med om att kvaliteten på europeiska ligan blivit sämre, som vissa vill hävda.
– Det är många som säger att EU ser sämre ut för att Origen och Fnatic är sämre. De är de två stora lagen och folk säger att Splyce är i Worlds för att de andra spelar sämre. Men det hamnar i samma ruta som nya patchar. En del spelare är bra på vissa patcher och spelar sämre på andra. Jag vet inte exakt vad som hände i lagen men när G2 tar Mithy och Zven (Alfonso ”Mithy” Aguirre Rodriguez och Jesper ”Zven” Svenningsen), de stora anledningarna att Origen var i final, är det bara naturligt att laget kommer falla.
– Jag tycker inte att man kan förvänta sig att Fnatic ska vara lika bra som under året med Huni och Reignover (Seong ”Huni” Hoon Heo och Kim ”Reignover” Ui-jin)  heller. De gjorde bra ifrån sig första splitten utan dem men andra splitten hade de problem med coachen. Jag vet inte specifikt vilka problem men det var uppenbara problem. Samtidigt känner jag att även om de spelat lika bra som förra splitten så skulle Splyce och H2K kunnat tävla mot de lagen och ta sig till Worlds.

Det var rejäla glädjeyttringar från hela laget efter att Worlds-platsen var säkrad. Jag tror till och med att du fällde några tårar i sändningen. Berätta lite om dina känslor i det ögonblicket.

– Haha, ja det hade byggts upp så höga förväntningar att vi skulle ta oss till Worlds, så jag har ingen aning vilket helvete vi dragits genom om vi inte kvalat. Det var väldigt frustrerande att titta på den matchserien för i första matchen spelade vi på vår nivå men sedan släppte det och vi spelade på en lägre nivå än vi brukar. Från mitt perspektiv blir det frustrerande för jag läger ansvaret på mig själv. Sedan mot femte matchen kände jag att allting föll på plats och jag kände tidigt i matchen, när jag hörde grabbarna prata och såg hur det spelade… det var som musik. De var verkligen bekväma med sig själva och varandra och när man ser något så vackert visste jag redan där att om de spelar på högsta nivån har UoL ingen chans. Jag var bara så oerhört stolt i den stunden, när de visade sin nivå i den allra viktigaste matchen under hela säsongen. Det var en stor upplevelse för min del, jag var riktigt stolt för grabbarna.

Hur nervöst är det att sitta och inte kunna hjälpa till mer aktivt?

– I femte matchen var det som att kasta ut fåglarna ur boet och hoppas att de flyger, det är inte mycket mer man kan göra. Man kan sitta och skrika på skärmen men…
I en bäst av fem-match är det mycket känslor, men det är viktigt att jag inte visar upp dem. Jag måste vara kall och visa att de har en person att se upp till. Det är många tankar som går genom huvudet men jag har lärt mig genom åren att dämpa känslorna och fokusera på det som är viktigt. På slutet visste jag att jag inte kunde göra mer så därför slappnade jag av och då kom allting fram.

”Spelarna är riktigt hungriga”

Nu befinner sig Splyce, precis som de flesta Worlds-lagen, i Sydkorea för att träna mot de allra bästa i drygt två och en halv vecka. Under den perioden kommer de gå in i en League of Legends-bubbla där varje vaken stund kommer kretsa kring spelet. Och trots kraftig jetlag och endast tre timmar sömn de första nätterna har spelarna redan börjat acklimatisera sig till nivån i Sydkorea.
– För det mesta har vi spelat solo queue. Det är så stor skillnad på ping och på kvaliteten. Speciellt nu när alla proffsspelare i världen spelar på nya konton och möter varandra hela tiden. I dag hade vi första scrimmen, det gick lite hit och dit eftersom vi inte har sovit så mycket. Grabbarna gick till sängs direkt efter så jag hoppas det blir bättre tills i morgon.

Vilka mötte ni?

– Det stannar mellan dig och mig, säger han hemlighetsfullt.

Ditt lag är ungt och orutinerat. Hur har det känts för dem hittills i Sydkorea?
– De märks en hel del på dem att de är riktigt hungriga. När de vet att det finns folk som är bättre än dem blir de mer taggade på något vis. Det var liknande under splitten, det var inte helt klart att vi skulle ta andraplatsen och då blev vi hungrigare och hungrigare. Vi har problem med jetlag men alla ger hundra procent hela tiden. Det märks att grabbarna vet varför vi är här: För att träna upp och och tävla mot de bästa.

Vad kommer ni fokusera på mest under bootcamp-tiden känner du?
– Det handlar om att kötta så mycket som möjligt. Vi tränar och lägger ner fler timmar än vi någonsin gjort. Genom splitten har vi tränat inför bäst av 5-matcher, vi har bara spelat det varje dag och ätit specifikt för att orka med sådana matcher. Men just nu är det hög energi och så köttar vi så många matcher som möjligt. Vissa dagar ska vi scrimma 12 timmar per dag och det är nästan tredubbelt mot vad vi brukar.

Hann ni se när grupperna drogs eller var ni på resande fot då?
– Vi var faktiskt på flyget och bestämde oss för att inte spoila för varandra. Det första jag gjorde sedan var att köpa ett SIM-kort med obegränsad surf, sedan satt vi på hotellet och såg group draws ihop. Det var intressant att se för vi hade en låg chans att hamna i en drömgrupp. Men jag känner att det finns bra chanser att överraska. Vi kommer bli underskattade av alla andra för vi är uppenbara underdogs. Men vi är ett lag som lär oss riktigt fort och tar oss an utmaningar på ett bra sätt. Förra splitten trodde ingen vi skulle göra bra ifrån oss och vi tog en andraplats. Något sådant kan kanske hända igen.

Vad vill du själv ta med dig från Worlds och hela förberedelserna?
– Jag har inga specifika förväntningar, men det jag vill se är att vi kommer in i turneringen och åker hem utan att ångra någonting. Jag vill inte känna att det fanns dagar när vi slappade med träningen eller dagar där vi kunde gjort mer. Jag vill se att vi lagt ner så mycket energi vi kan och gjort det bästa vi kan med de dagar och den träning vi har. Efter det får vi se var vi hamnar. Det viktiga för mig är att processen dit är finslipad och gjord på rätt sätt.

”Det är bästa träningen vi kan få”

Trots att laget är rejäla underdogs tror YamatoCannon att hans spelare kommer göra ett avtryck under Worlds. Han hoppas att bootcampet kan bli nyckeln till att hans spelare växer ännu ett snäpp inför världsmästerskapen som inleds om drygt två veckor.
– Det är den bästa träningen vi kan få. Jag tror att efter vi varit på Worlds kommer alla spelare ha blivit spelare som borde vara på Worlds. Det tror jag vi kommer få ut av det här bootcampet, för om man ser på vår resa hit har det alltid varit så.
– Jag tror folk kommer se dem som spelare som hör hemma på Worlds.