Om någon tycker att det är tråkigt med matematik bör han tala med Andreas Georgiou, chef för Elstat, Greklands motsvarighet till Statistiska centralbyrån.

Han riskerar livstids fängelse på grund av hur han räknar.

Georgiou, en vänlig men formell karl i svart kostym, värvades till Elstat från Internationella valutafonden sommaren 2010. Hans uppgift var att bringa ordning i Greklands officiella statistik som – hade världen upptäckt – syftade till att dölja verkligheten.

– Ingen visste egentligen hur ekonomin såg ut.

Georgiou började med att skriva avtal med departement och statliga institutioner, till exempel riksbanken, om hur uppgifter ska levereras och att de ska vara undertecknade av någon ansvarig. Ett kontrakt om att inte ljuga, tolkar jag det som.

Han fortsatte med att lägga till fem miljarder euro till statsskulden, en post som investmentbanken Goldman Sachs hade hjälpt grekiska regeringen att dölja genom diverse extremt avancerade transaktioner. Därefter inkluderade han 17 förlusttyngda statliga bolag som också hade varit utanför statistiken. Bland dem fanns järnvägsbolaget OSE med en sammanlagt skuld på runt nio miljarder euro.

Efter några månader insåg Georgiou att någon hade hackat sig in i hans mail. Fackets ordförande, en man med burrigt hår som heter Nikos Klouvatos, hade uppgifter som bara kunde komma från Georgious personliga mailkonto.

Han ringde polisen.

Utredarna upptäckte att den som hackat sig in i mailkontot uppenbarligen hade använt sig av datorn hemma hos Nikos Logothetis, vice ordförande i Elstats styrelse och teoretiskt sett Georgious närmaste man. Men bara teoretiskt.

– Hackaren hade använt datorer på Logothetis hemadress, hans sommarhus och arbetsplats, säger Andreas Georgiou. Polisen fann tusentals av mina mail. Det är så surrealistiskt att det är svårt att bli arg.

Den uppmärksamme läsaren ser att Andreas Georgiou uttrycker sig försiktigt. Det gör han för att Grekland är ett land av intriger. Vi sitter i timmar och pratar på hans kontor, ett stort hörnrum i Piraeus med glasväggar och utsikt mot havet. Men det jag lägger märke till är ett tungt kassaskåp bakom hans skrivbord.

– Numera förvarar jag känsliga dokument där.

Georgiou är en behärskad man i 50-årsåldern som ägnat sitt liv åt siffror och statistik. Han gjorde karriär utanför Grekland, främst i USA, och återvände till födelselandet först när han blev värvad till Elstat.

Det var tidigare en avdelning inom finansdepartementet, vilket kan förklara att siffrorna såg snyggare än de var. Chefen för statistiken tillhörde det politiska ledarskiktet. I samband med reformarbetet EU tvingade på Grekland blev Elstat en självständig myndighet och Andreas Georgiou dess generaldirektör.

Han upptäckte snart att han befann sig i en labyrint av ord, siffror och intressen. Styrelsen, tillsatt av parlamentet, ville debattera och rösta om statistiken, det vill säga hur stort underskottet är i Greklands finanser.

Georgiou vägrade.

Han vann maktkampen, styrelsen fick sparken och han behöll jobbet.

Då polisanmälde styrelseledamoten Zoi Georganta, professor i ekonometri, Andreas Georgiou för trolöshet mot huvudman.

Georganta är en gladlynt och pratglad kvinna på 63 år. Hennes förste man var rådgivare till den socialdemokratiske premiärministern Andreas Papandreou på 1980-talet. När jag träffar henne på ett kafé stänger hon av sin mobiltelefon. Hon är övertygad om att säkerhetspolisen avlyssnar henne.

Hon säger att Andreas Georgiou lider av personlighetsstörningar och att han dessutom bara var en enkel kontorist på Internationella valutafonden innan han av någon obegriplig anledning blev chef för Elstat. För övrigt saknar han ledaregenskaper.

– Staten har förlorat minst 18 miljarder euro på grund av Georgious felaktiga statistik!

Hon säger att Georgiou begick denna fatala manipulation på order av finansministern. Syftet var att förvärra siffrorna för att nästa år göra dem bättre, och på så sätt visa EU att Grekland minsann skärper sig. På grund av de sämre siffrorna blev det dyrare att låna och Grekland har förlorat miljarder.

Nu utreder en åklagare för ekonomiska brott om generaldirektör Andreas Georgiou åsamkat sin arbetsgivare, staten, en förlust på 18 miljarder euro. Om ärendet går till domstol och han döms riskerar han livstids fängelse.

För en svensk låter det groteskt. I Aten låter det som en möjlighet, eller risk, beroende på var man står.

Som om inte detta vore nog har Andreas Georgiou facket emot sig. Klubbstyrelsen på Elstat har sin expedition strax bakom entrén, där det står en blomstergrupp i vilken alla rökande greker lagt sina fimpar.

Inne på den lilla expeditionen sitter ordföranden Nikos Klouvatos och ytterligare fyra fackaktivister. Klouvatos bakåtkammade, lite rufsiga hår ger intryck av bekymmer och brådska. Han berättar att facket arrangerat flera proteststrejker, bland annat för att Andreas Georgiou bestämmer om statistiken själv.

– Vi insisterade på att hela styrelsen skulle diskutera talen. Vi skulle genom en diskussion komma fram till ett belopp, säger Klouvatos.

En annan styrelseledamot flikar in:

– Regeringen har tagit hit en person som fanns på motståndarsidan, i Internationella valutafonden, som alla greker känner avsmak för. Fanns det ingen annan som kunde fått jobbet?

En tredje säger:

– Vem har rätt att ensam besluta om uppgifter som påverkar hela samhället?

Sex våningar upp sitter Andreas Georgiou, en cowboy i statistikens vilda västern. Han har kommit till stan för att rensa upp och han tänker inte ge sig.

– Jag har sagt till personalen: Jag vet inte vad ni gjorde förut. Men under mig gör vi det annorlunda. Vi följer reglerna.