När José Reis studerade sitt lands ekonomiska statistik fann han en kuriös post som kallades ”andra investeringar”. Han grävde djupare i siffrorna och upptäckte att det var pengar som portugisiska banker lånade upp i andra euroländer och sedan lånade ut till sina kunder på hemmaplan.
Reis är professor i nationalekonomi vid universitetet i Coimbra så det är förvånande att han behövde göra denna upptäcktsfärd där han borde vara mer hemtam än någon annan.
Än mer förvånande blir det om man betänker att han även tillhör Portugals politiska elit. Han tjänade i sju år som statssekreterare när socialisterna hade regeringsmakten.

Reis är en ödmjuk man som inte har svårt för att säga ”jag borde ha tänkt på…” Hans upptäckt i statistiken visar hur naivt de politiska eliterna kastade sig in i europrojektet.
Den gamla valutan escudon övervärderades kraftigt när Portugal fick samma valuta som Tyskland och Frankrike. Det var ingen naturlag utan ett politiskt beslut. Men Portugal klarade inte att konkurrera med de industrialiserade länderna i centrum, som Reis säger.
Det medförde att Portugals exportindustri snabbt förtvinade. Det kom inga nyinvesteringar från utlandet, utom utländska banker som översköljde det fattiga Portugal med billiga krediter.
Privatpersoner köpte lägenheter och hus (och säkerligen en och annan Porsche). Företag och den offentliga sektorn byggde vägar, idrottsanläggningar och köpcentra. Det gav intrycket att välståndet ökade, men alla dessa byggprojekt skapade inga nya inkomster.
Professor Reis följde statistiken år för år och såg att krediterna motsvarade underskottet i exporten. Det Portugal inte klarade att tjäna lånade landet.
Nu är det dags att betala tillbaka. Professor Reis står på en terrass och ser ut över hamnen och staden med dess branta backar och vindlande gator.
– Ingen lyssnade på de varnande rösterna när vi gick med i euron. Vi underskattade finansmarknaden. Även jag gjorde det, även jag…