Krisens verkliga ansikte är en akrobat som roar bilister som stannar för rött ljus. Det verkliga ansiktet är en Jesuskopia som tycks sväva i luften, det är en pirat som står på ett torg.
Bakom maskerna finns arbetslösa som gör det marknaden och bankrutta regeringar kräver av dem. De startar eget.

Gerardo Martín, 27, är spanjor med akrobatutbildning, Lava d´Amelia, 25, är italienska. De visar akrobatiska konster i en gatukorsning och på det tjänar de runt 30 euro om dagen. Det är tillräckligt för att överleva men inte tillräckligt för att leva. De bor hos vänner. Lava har tandvärk men har ”självklart”, det är hon som använder ordet, inte råd att gå till tandläkaren.

När vi talar om ekonomisk depression tänker vi på köer till arbetsförmedlingen, vi tänker på soppkök och människor som tvingas lämna sina hem och ge sig ut på vägarna.

Men depressionen syns lika gärna i ett skratt, eller i en tokig tävling. I USA på 1930-talet arrangerades maratondanser där de som orkade längst – dygn, veckor – vann prispengar.

På det centrala torget Puerta del Sol i Madrid trängs folk i julhandeln. Inte kan man tro att landet är på väg att krossas under ett berg av skulder när man ser ruschen. För att roa alla dessa köpsugna finns gatuartister som klär ut sig och gör konster.

Där står den osynligen mannen: glasögon och hatt fästa på pinnar så att de verkar sitta på någon vi inte ser.

Under kostymen döljer sig Paulina Kirirova, 36, ingenjör specialiserad på metallurgi från Bulgarien. När jobben tog slut där sökte hon sig till Spanien och arbetade som städerska. För två år sedan fick hon sparken. Hon drar in 15 euro om dagen på att vara osynlig.

Och där är den kubanske trollkarlen Raul Martinez, 44. Tidigare tjänade han 4 000 euro i månaden på kryssningsfartyg i Medelhavet och på Östersjön. Han har trollat inför president Walesa i Polen. Ryska konkurrenter dumpade marknaden, de jobbar för 700 i månaden plus mat, så nu står Raul på torget och inför varje föreställning ropar han:

– Kom och se den svarte magikern!

Kapitalet känner inga gränser. Det är därför en betalningskris i Grekland kan hota ekonomin i hela Europa.
Arbetslösheten känner heller inga gränser. Runt torget står en fruktmadam från Peru, före detta städerska, en pirat från Rumänien, före detta vaktmästare, en man av brons som stelnat i ett märklig sittande ställning, före detta diskjockey…

Man stannar och tittar på dem en stund. De bjuder på ett skratt, ett leende, förundran. Kanske har man ett mynt i fickan. Det klirrar i burken, men inte särskilt ofta. Sedan går man vidare.

 

[slideshow auto=”on” thumbs=”on”]