Förra veckan hölls ett möte i Quinta da Vitória, en fest- och sammanträdeslokal med vidhängande restaurang i utkanten av Lissabon. Mötet handlade om krisen i Europa men fick inga rubriker, jag tror inte någon tidning skrev om det.
Ledarna för polisfacken i Portugal, Grekland, Italien och Spanien träffades. Temat för sammankomsten var: ”inre säkerhet”.
– Vi utesluter inte att demonstrationerna de närmaste två åren blir våldsammare eftersom medborgarna blir mer och mer spända på grund av nedskärningar och arbetslöshet, säger Paulo Rodrigues, ordförande i det portugisiska polisfacket.

För fackföreningarna är detta dels ett arbetsmiljöproblem, dels ett etiskt dilemma.
Rodrigues berättar att han haft möten med inrikesdepartementet och premiärministern. Han har lämnat listor på utrustning som polisen anser att den behöver för att utföra sitt arbete ”säkert och effektivt”.
Något svar på kravlistorna har inte synts till. Facket har därför klagat hos ILO, Internationella arbetsorganisationen, och förbereder en skrivelse till Europarådet.
Molotov cocktails som arbetsmiljöproblem? Utgår övertidsersättning vid revolution? Det är ett sätt att se på krisen. Den grekiske delegaten på mötet snuddade dock vid moraliska problem:
– Vi poliser är också medborgare. Vi kan förstå demonstranternas känslor och vi kommer alltid att vara noga med att inte korsa den röda linjen. Vi använder bara det våld som är absolut nödvändigt.
Denna stillsamma, civiliserade diskussion är mer skrämmande än Merkels och Sarkozys allt mer desperata presskonferenser och nationalekonomernas dystra profetior.
Hur stort mått av våld kommer att behövas för att hålla rasande folkhopar i schack?
Nedskärningarna drabbar även ordningsmakten.

Portugisiska poliser har fått sänkt lön och sämre sjukvård. Grundlönen är blygsamma 785 euro, med tillägg blir den 1200.

I Aten patrullerar poliser med sköldar och hjälmar framför parlamentet som inte längre förmår styra sitt eget land. I Rom lade jag märke till deras långa, moderna batonger.
De lågavlönade ska hålla ordning på de lågavlönade. Det är alltså som det brukar vara.