Om man vill känna på stämningen i södra Europa kan man tala med den pensionerade översten Vasco Lourenco.

– Vad Hitler inte lyckades med under kriget försöker Angela Merkel uppnå på andra sätt. Hitler förmådde inte erövra Europa. Nu gör tyskarna det med andra metoder.

Överstens tankar är inte särskilt ovanliga, så hoppet för euron och EU:s sammanhållning kan verka litet. Vasco Lourenco är dessutom inte vem som helst. Han var en av ledarna för Portugals nejlikerevolution 1974, då en grupp officerare störtade den fascistiska diktaturen under Marcelo Caetano.

I efterhand kan det se enkelt och operettaktigt ut. 700 av landets 5000 arméofficerare var införstådda i sammansvärjningen. Säkerhetspolisen var antingen blind och döv eller också brydde den sig inte.

Fascistdiktaturen var som ett övermoget äpple som föll från grenen när trädet fick en knuff.

– Det ser lätt ut eftersom vi lyckades. Men det var inte lätt, säger Lourenco som var kapten då och ansvarade för konspiratörernas organisation.

Arméstyrkor stod mot arméstyrkor inne i Lissabon och kuppen kunde lika gärna ha slutat i inbördeskrig. Men soldaterna sköt inte och tacksamma medborgare stoppade nejlikor i deras gevärspipor. Så fick revolutionen sitt namn.

Och sedan överlämnade militären verkligen makten. Portugal fick demokrati och avslutade sina långvariga och blodiga kolonialkrig i Angola och Mocambique.

Sedan dess har militären hållit sig borta från politiken. Fram till för tre år sedan, då officerare protesterade mot nedskärningar och för några veckor sedan då tusentals aktiva och pensionerade militärer och deras familjer demonstrerade.

Vasco Lourenco är en tung och bred karl på 69 år. Han tar emot i 25 april-förbundets lokaler. Det är en förening för dem som genomförde kuppen 1974. Lourenco är ordförande.

– Vi gjorde revolution för att uppnå fred, frihet, demokrati och social rättvisa. Nu står allt på spel igen. Vi har ingen social rättvisa längre. Vår demokrati är bara formell. Jag blir inte förvånad om premiärministern snart ersätts av någon från det internationella kapitalet, så som redan skett i Grekland och Italien.

När han talar om storbankerna blir han upprörd. Han försöker komma på namnet på den amerikanska bank han avskyr mest. Han reser sig, skyndar ut till sin sekreterare, frågar, återvänder och säger:

– Goldman Sachs! Jag glömmer alltid namnet, det måste vara psykologiskt.

Portugal har drakoniska nedskärningar framför sig precis som Grekland, Italien och Spanien. Lourenco säger att hans land självklart ska betala sina skulder, ”men inte de ockerräntor finanskapitalet kräver”.

– Kapitalet för oss i rask takt mot avgrunden. Fortsätter utvecklingen leder den till en slavarnas revolution. Jag fruktar att regeringen kommer att frestas att slå ner demonstrationer med våld. Förhoppningsvis säger militären nej och ställer sig på folkets sida. Så att det inte blir som på Tahrirtorget i Kairo.

Mycket av det han säger kan man höra i varianter längs Medelhavskusten fram till Atlanten. Om bara ord räknades skulle euron redan vara död.

Men raseriet är en sak och underliggande strömningar – realism? uppgivenhet? – möjligen en annan. 74 procent av portugiserna vill trots allt behålla euron enligt en färsk opinionsundersökning.

En liknande paradox upplever jag under samtalet med den gamle översten.

Han räknar upp de nedskärningar som hittills drabbat försvarsmakten. Av tradition har militären, som andra offentliganställda, haft två extra månadslöner, en till jul och en till sommaren. De är indragna.

Tillägg för obekväm arbetstid har tagits bort liksom den egna hälsovården. Alla befordringar är frysta.

– Men du får inte tro att jag bara bryr mig om militären. Jag tänker på landet.

25 april-rörelsen disponerar ett flervåningshus i centrala Lissabon. Kontor. Mötessalar. Montrar med minnesplaketter och memoarer. Försäljning av affischer på bottenvåningen.

När vi går ut på gatan för att ta bilder frågar jag Lourenco hur stor hans egen pension är.

– 3 500 euro. Jag har överstes avsked och ett tillägg för invaliditet eftersom jag skadade knäet.

Det är betydligt bättre än vad till exempel en civilingenjör eller pilot tjänar. Genomsnittslönen i Portugal är
1 034 euro. Lourencos pension speglar militärens traditionellt starka roll.

– Portugal kommer inte att bli en tysk provins, säger han. Vi kommer att göra livet svårt för dem.